DN:s skyskrapa framför den byggnad som var SvD:s redaktion och nu innehas av SWECO
Texten nedan refererar till de pressetiska reglerna, som DN och alla större media säger sig följa. De är mycket klara och stipulerar bl.a. följande:
1. Ge allsidig nyhetsförmedling.
2. Återge korrekta fakta.
3. Var kritisk till nyhetskällorna och kontrollera sakuppgifter.
4. Felaktig sakuppgift skall rättas. Tillfälle till bemötande skall ges.
5. Hör även den “andra sidan”.
Sedan skriver han: ” Miljontals människor får redan i dag sina liv försvårade av klimatförändringarna och ännu fler kommer att få det i framtiden”.
Var finns de människorna ? Vilka klimatförändringar har hänt ? Den globala temperaturen har ju inte stigit på 20 år.
Wiman skriver utan att ha kollat fakta så som en riktig journalist skall göra.
Den som sa’t, han va’t !
Jag erinrar mig en scen på min skolgård: Med en sekundant vid vardera armbågen mobbade store, starke Olle den lite mindre, ensamme Pelle och ville få till ett slagsmål. Då Pelle vägrade slåss, skrek Olle “Fegis” och ville gå till anfall. Det avbröts dock av ringklockan, som kallade till lektion.
Grälet hade dragit till sig några åskådare. Med en tio-årings oavvisliga visdom förklarade Kalle ljudligt: “Den som sa’t, han va’t.”
Olle skrek “fegis” med två drabanter vid sin sida. Den mindre, ensamme Pelle stod upp emot de tre. Olle var den fege, Pelle den modige.
När Björn Wiman beskyller andra för “fascism” avslöjar han sina egna böjelser.
Ordet “klimatförnekare” annonserar omoral och aktivism
Egentligen är det onödigt att svara någon som använder det förnedrande ordet “klimatförnekare”. Det vittnar om bristande kunskap, bristande logik, bristande moral och bristande seriositet:
- Ingen förnekar att det finns ett klimat. Ordet utgör ologiskt nonsens.
- De som avses är ansvarskännande medborgare, som med stöd av vetenskapliga rön är skeptiska till klimatpanelen IPCC:s hypotes om koldioxidens farliga uppvärmning av planeten, alltså “klimathotet”.
- Ordet är avsett att associera till “förintelseförnekare” och således ett utslag av vuxenmobbning. Det är i högsta grad omoraliskt att vrida en debatt om fakta och deras tolkning till ett gräl med okvädinsord. Särskilt bland professionella publicister, som hävdar att de följer de pressetiska reglerna.
- Användningen är inte “nyhetsförmedling” överhuvudtaget. Det är politisk aktivism av tarvligaste slag.
Wiman använder Orwells “Nyspråk”
Från hög höjd i elfenbenstornet, omgiven av applåderande kollegor, är det svårt att urskilja vad som sker i verkligheten nere på marken bland alla de människor man inte träffar. Wiman har anammat så många befängda påståenden om livet på marken, att han använder Orwells “Nyspråk”, d.v.s. det som kallar krig för “fred”, etc.
I sin kolumn den 4/6 menar han att Donald Trump orsakat “ett allt mer auktoritärt samhällsklimat”. På papper har den rubriken: Den nya tiden kan förvandla oss till politiska proffs – och estetiska amatörer. På nätet blev det: Det finns alla anledningar i världen att vara hysterisk
Jag har åtskilligt att invända mot Trumps agerande, men måste konstatera att han har låtit demokratin återta makten. I dagarna har flera fyllnadsval till Kongressen visat att han har väljarnas förtroende.
Det auktoritära är den Politiskt Korrekta åskådning, som Wiman, DN och MSM, MainStream Media, i USA och många andra länder tillämpat, genom att systematiskt undertrycka vissa åsikter och vissa fakta. Så gick det till i de totalitära staterna under fascismen, nationalsocialismen och kommunismen.
Wiman invänder mot att Trump ser media som det nya “oppositionspartiet”. I Sverige är det tvärtom. Media styr i stor utsträckning makten. DN:s och många övriga medias politiska aktivism agerar konsekvent i försvar av det styrande etablissemangets Politiskt Korrekta linjer i alla principiellt viktiga frågor. Och de jagar oliktänkande, oppositionella, så hänsynslöst att politikerna inte vågar föra avvikande tankar på tal.
Medierna följer inte de Pressetiska Reglernas krav på “allsidig nyhetsförmedling”. De ger mycket, mycket sällan plats för “den andra sidan”. De har skapat “ett auktoritärt samhällsklimat” i vårt land.
Klimatet och invandringen intar en särställning med sina enorma påfrestningar på väljarnas ekonomi och tålamod.
Debattsidornas icke-debatt
I nätverket KLIMATSANS har vi ett 40-tal av Nordens mest erfarna forskare och de har i sin tur nära personliga kontakter med 300 av världens mest kompetenta klimatforskare. Vi har därför haft mycket gediget underlag för debattmanus, som vi sänt till DN, SvD och GP. Manusen har alltid refuserats.
För något år sedan räknade vi hur många införda debattartiklar, som handlat om klimatet. Alla tre tidningarna hade under ett år haft c:a 40 artiklar vardera om klimatet. I DN hade alla utom tre förutsatt att koldioxiden styr klimatet.
Sedan 50-talet har vi ett “Fullskaleprov” på klimatförändringar: Den globala temperaturen har stigit med några tiondels grader och halten koldioxid i luften med 30 %. Resultatet är dramatiskt:
- Jorden har blivit 11% grönare. Öknarna har minskat.
- FAO noterar 40 % ökade skördar på 20 år.
- De fattigaste har fått mer och billigare mat, så deras antal har minskat med närmare två miljarder sedan 1990 enligt Världsbanken.
Således: Det är BEVISAT att mer värme och mer koldioxid är BRA för mänskligheten. Därmed är FN:s klimatpanel IPCC närmast irrelevant.
Riksmedia inklusive Public Service blockerar information om dessa synnerligen glädjande resultat så systematiskt att de verkar ha ett avtal om det. Ungefär som i brittiska BBC, där ett policybeslut avslöjades för ett par år sedan: Kritiker av klimathotet skall inte få synas i rutan.
Dumheten blir officiell med “Parisavtalet”
Wiman skriver att “seriösa medier sysslar inte med idéproduktion utan med journalistik”. Han kritiserar “tidens öppna förakt för förnuft och verifierbara fakta”, underförstått att sådant strider DN emot. Men sanningen är den motsatta.
Förakt för förnuft och fakta sprids just av “seriösa medier” som DN.
DN:s ledare den 3/6 fick rubriken: Dumheten blir officiell. Den avsåg Trumps beslut att lämna “Parisavtalet”. Ansvarig för innehållet och trolig författare är chefredaktören Peter Wolodarski. Han börjar med det tarvliga argumentet att Trump har sällskap av de avskydda diktatorerna i Syrien och Nicaragua, som också avvisat “Parisavtalet”.
Till skillnad från Wolodarski har Trump varit så klok att han läst texten och även lyssnat på “andra sidan”. Han har konstaterat att det är tveksamt om det finns något klimathot samt att texten inte är något “avtal”. Den innehåller inga tvingande bestämmelser eller sanktioner för den som inte uppfyller dessa. Det är således en frivillig avsiktsförklaring eller överenskommelse, som på engelska kallas “climate accord”. DN väljer en felaktig översättning. I näringslivet skulle man säga “letter of intent”. Dock är texten så full av rena floskler att jag som affärsman kallar den “snömos”.
Innehållet är ensidigt: De utvecklade länderna skall strypa sin ekonomi med orealistiska krav på “förnybar energi” medan U-länderna är fria att bygga all den kolkraft de anser behövas. Kina bygger sådana kraftverk i en takt av ungefär ett i veckan. Och Indien följer efter. I Afrika projekteras fler än hundra. Kampen mot fattigdom får högsta prioritet.
Alltsammans förutsätter att koldioxiden styr klimatet enligt IPCC:s hypotes. Denna är numera omsorgsfullt falsifierad. Den är ett stort missförstånd eller snarare en mångfaldigt orkestrerad bluff.
Dagens oerhörda omfattning av denna bluff har bara blivit möjlig genom att MSM svikit sitt främsta uppdrag: Allsidig nyhetsförmedling.
Den dumhet som blivit offentlig är den Wolodarski driver från stolen som chefredaktör för Sveriges största dagstidning. Eller är han inte dum utan bara besatt av driften att “rädda världen” ? Om så “folket” måste luras in i en global och “rättvisare” planekonomi. Som den i Sovjet. . .
Det är vad som verkar vara meningen med myten om “klimathotet”.
Alla de fler än 20 stora mötena om klimatet i FN:s regi har ju inte handlat om “klimatet”. Den som tagit upp dess fakta har blivit fysiskt utkastad. Nej, där har man förhandlat om “fördelningen av världens resurser“. Målsättningen är en hela världen omfattande fördelningspolitik enligt officiella uttalanden av höga representanter som Figueres, Edenhofer och Wijkman. De anser också att “det demokratiska systemet” inte kan reagera tillräckligt snabbt och resolut. Vad det sedan betyder får vi räkna ut själva.
Vi som sett verkligheten både i öster och väster kan inte fantisera ihop något annat svar än planekonomi à la Sovjet.
Förakt för fakta
En helt felaktig uppgift som återkommer igen och igen är den om de ö-nationer i Söderhavet, som riskerar att översvämmas av stigande havsnivå. Det är “fake-news” på flera sätt:
- Havets nivå mäts noggrant i många hamnar. Deras loggar visar att sedan 50-talet har Stilla Havet inte stigit mer än någon decimeter. Ingen accelererande trend kan ses. Det är väl verifierade fakta.
- Under samma tid har universitetet i Auckland, Nya Zeeland, regelbundet flygfotograferat många av öarna bl.a. de i Kiribati. Nästan hälften hade ÖKAT sin areal, några få hade minskat. Korallerna växer hela tiden. När de dör, blir deras skelett till grus, som spolas upp på stränderna av vågorna.
- Även om klimatet skulle bli varmare, kan havet inte stiga mer än ytterligare en millimeter om året. Den gränsen sätts av naturlagarna. Det som ständigt anförs är avsmältningen av Grönlands landis. Dess massa motsvarar en höjning av havet med 7 meter. Men isen är 1½ till 3 kilometer tjock. På ovansidan är temperaturen 10 till 20 grader kallare än vid marken. Även om klimatet skulle bli så mycket som 4 grader varmare, kan smältpunkten nås på ovansidan under mycket få sommartimmar. Den huvudsakliga avsmältningen kan bara ske nära marken vid istäckets front längst i söder. Det ger så liten kontaktyta mellan is och luft att värmeöverföringen inte räcker till mer än en millimeter om året.
Problemet är hypotetiskt: Under 2016 ÖKADE massan av landisen på Grönland ovanligt mycket. Idag finns inga tecken på att landisen kan minska nämnvärt.
Bättre journalistik ? ?
Wiman avslutar sin kolumn med riktigt visa ord:
“Det bästa som journalister kan göra för att motverka den auktoritära populismen är att göra ännu bättre journalistik.”
Den 10/6 citerade DN Isabella Lövin: “Många små önationer i Stilla havet hotas nu direkt av klimatförändringarna.” Det är dubbelt fel: a) Havet KAN INTE stiga i farlig takt, inte ens om klimatet blir varmare, som jag förklarat ovan. b) “Klimatförändringarna” som är mest sannolika de närmste decennierna är en avkylning, som aviseras av solens minskande aktivitet.
En “seriös” tidning med nyfikna och alerta journalister har naturligtvis “kollat fakta” och ber ministern förklara sitt påstående. Fakta har jag redovisat ovan och de borde inte vara svåra att förstå för en ärligt arbetande riktig journalist.
Vad är seriös journalistik ?
Ja, mycket enkelt, det är vad seriösa journalister producerar. Men var finns sådana ? En kolumn av Johan Hakelius i Expressen 2017-02-25 fick rubriken:
“Aktivisterna tar över – i regeringskansliet och på redaktionerna”
Som chefredaktör på veckomagasinet Fokus behöver han anställa journalister ibland. Han förklarar: Man får in högar av ansökningar. Alla sökande under 40 berättar om vad de “brinner för”. Hur de vill förändra världen.
Dagens redaktioner befolkas alltså av aktivister som kallar sig journalister.
Var finns de nyfikna begåvningar, som vill utforska världen och jobba med att skaffa sig sådan kunskap, att de ärligt kan beskriva den, för att läsarna själva skall kunna utvärdera vad fakta betyder för dem ?
Bluffen IPCC
En viktig funktion för media är den som “tredje statsmakt” med uppgift att kritiskt granska makten, såväl den politiska som ekonomiska och kulturella.
En ärlig, nyfiken och kunnig journalist skulle inte motstå lusten att göra decenniets största “scoop” om det maktcentrum som underhåller seklets största bluff, den om det obefintliga klimathotet. Det utgörs av klimatpanelen IPCC, som vill framstå som “vetenskaplig”, men är en mellanstatlig, helt politisk organisation, som styrs av alla FN:s nationer med lika rösträtt. En stor majoritet utgörs av diktaturer i U-länder utan vetenskapliga institutioner. Många av dem är djupt korrupta.
Delegaterna till den beslutande församlingen är politiker eller byråkrater, utan naturvetenskaplig utbildning. Anmärkningsvärt är att nationer som Sverige och EU med välutbildade medborgare, låter sig representeras av okunniga aktivister, som tävlar om berömmelse genom att skänka bort skattebetalarnas pengar. Så skall denna församling av okunniga försöka skilja på kunniga och okunniga forskare.
Den enda seriösa journalist, som på allvar granskat IPCC är Donna Laframboise i Kanada. Hon har skrivit två väldokumenterade böcker: “The delinquent teenager” och “Into the dustbin”. Hennes sammanfattning är: Nästan inget vi fått veta om IPCC är faktiskt sant.
Varför gör ingen scoopet ?
Pressetiken i DN
Inom nätverket KLIMATSANS har vi många synnerligen kunniga, kompetenta och erfarna medborgare som följer medias behandling av fakta om klimatet och om klimatdebatten. Jag har ovan beskrivit hur ensidigt det sker i DN:
- Nyheter om klimatet väljs bara ut bland de som larmar om “klimathotet”.
- Presenterade fakta är ofta helt felaktiga eller ogrundade spekulationer.
- Sakuppgifter kollas sällan och om det sker anlitar man “auktoriteter”, som är delaktiga i klimatbluffen. Aktivister har tagit över även delar av forskningen.
- Felaktiga sakuppgifter om klimatet rättas aldrig.
- Den “andra sidan”, vi som hävdar att koldioxidens verkan är obetydlig eller obefintlig, får aldrig komma till tals.
På DN har pressetiken havererat fullständigt när det gäller en av samtidens två mest avgörande frågor.
Har DN någon ärligt arbetande riktig journalist ?
En snabb föredragning av de mest grundläggande fakta
Klimatet är ett komplicerat kaos, men det är enkelt att förstå dess övergripande relationer. Jag ställer gärna upp och gör en snabb föredragning av de mest grundläggande fakta om klimatet. De visar att det finns inget hot om katastrofal uppvärmning. Det är mer sannolikt med en måttlig avkylning.
Det är ingen ursäkt för någon i media att man kan för lite. Temat måste vara värt den dryga timme min föredragning tar. Sedan kan man tillräckligt för att debattera seriöst. Men inte dessförinnan !
Sture Åström
Sekreterare i nätverket KLIMATSANS
+ – + – + – +
by