Det snabba förloppet av branden i London tycks ha berott på att cellplast använts vid tilläggsisolering

Brandkatastrofen i London visar hur illa det kan gå med överdrivna ambitioner att minska utsläppen av koldioxid, CO₂. För att minska energiförluster klär man byggnader med isolerande men eldfarlig plast. I Londonskrapan täcktes fasaden, men plasten sitter ofta också innanför fasadputsen på nya hus. 

Vid brand tar plasten lätt eld och sprider dessutom giftiga ångor, så att den både förvärrar branden och förgiftar människor. 

Alltför tät isolering hindrar den luftväxling som behövs för att hindra fukt och mögelsvamp, vars hälsofarliga sporer kan spridas av ventilationsanläggningar. 

Den enskilt största globala hälsorisken är luftföroreningar inomhus. I utvecklingsländer kommer sådana från öppna eldar under tak med kolmonoxid och andra gifter som resultat. 

I föregångslandet Tyskland skall alla byggnader vara “koldioxidneutrala” innan 2050. Många stadskärnor har gamla, oisolerade byggnader med traditionsrik, vacker arkitektur. I tyska der Spiegel förklarar kulturstaden Weimars borgmästare Stefan Wolf: “Vi måste riva halva staden, om vi skall ta reglerna på allvar.” 

För bilar går överdriven jakt på CO₂-utsläpp ut över både kör- och krocksäkerhet. Smala däck med lågt rullmotstånd ger sämre grepp i kurvor och när man bromsar. Stark strömlinjeform minskar sikten och ökar bilens yttermått och därmed vikten. Stora och tunga batterier minskar bilens krocksäkerhet. 

När man betänker att mer koldioxid i atmosfären gynnar växtlighet, skördar och liv, ter sig sådan jakt på utsläpp särskilt missriktad.

Sture Åström

Nätverket Klimatsans

+ – + – + – +

by