Bangladesh nämns ofta som exempel på havets stigning. Men det är istället landet som dels sjunker dels eroderas. Här syns hur gamla träds rötter sticker ut 60 – 80 cm ovan marken. Det betyder att så mycket jord sköljts bort av vågorna i cyklonen Sidar 2007

+ – + – + – +

En okunnig journalists villfarelser i demagogins träskmarker

I SvD den 30 juni under ”Världen Nyheter” finns en artikel skriven av Jenny Stiernstedt som påstår att ”Stigande hav tros leda till 2 miljarder flyktingar”. Det är ännu en manifestation av vetenskaplig goja och klimatpolitisk demagogi av värsta sort. Man frågar sig: vad vet hon om havet och havsytans variationer? De påståenden som görs i artikeln tycks ge svar på denna fråga.  

Hon vet så gott som ingenting, och det hon torgför är rena floskler helt utan vetenskaplig stringens. Det visar att hon har gått vilse i demagogins träskmarker. 

Själv är jag specialist just på havsytans variationer med hundratals fackgranskade artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter. 

Om man med trovärdighet skall uttala sig om hur havsytan kommer att ändras i framtiden så måste man förankra detta i djupt kunnande i sakfrågan, observationsfakta i fält och insikt i vad som är möjligt och omöjligt med hänsyn till involverade fysikaliska processer. Det är uppenbart att Fru Stiernstedt är fullkomligt okunnig om allt detta. Istället hemfaller hon till klimatpolitikens skräckkabinett av demagogiska påståenden utan förankring i fakta och fysik. 

Hon målar upp en framtid där 2 miljarder människor år 2100 påstås kunna vara på flykt på grund av ”stigande havsnivåer” – i grunden felaktigt. Så otroligt dumt. Fru Stiernstedt hänvisar till en pensionerad professor i ”utvecklingssociologi”, ett ämne som inte har något som helst att göra med vetenskapen om havsytans förändringar.

Låt oss se lite på vad som verkligen sker längs världens kuster: 

Maldiverna – havet stiger inte alls

Bangladesh – havet stiger inte (men stora översvämningar förekommer av helt andra skäl: floderna översvämmar lågländerna, cykloner driver in vatten över kusten)

Södra Indien – havet stiger inte alls

Tuvalu – havet stiger inte

Vanuatu – havet stiger inte

Kiribati – havet stiger inte

Fiji öarna – havet är mycket stabilt (vi har just avslutat en stor undersökning på plats)

Surinam & Franska Guyana – havet har varit stabilt under sista 50 åren

Amerikas Ostkust – havsytan som sådan stiger inte, men landet sjunker (efter istiden), vilket ställer till problem, men dessa har inget som hels att göra med ett stigande hav, bara med en sjunkande landyta (precist som i Holland och tyska Nordsjökusten)

Venedig – landet sjunker, men havsytan i sig stiger inte, utan har varit mer eller mindre konstant under 300 år

Nordsjön, Kattegatt och Östersjön – här vet vi precis hut mycket landet höjer sig respektive sänker sig efter istiden och kan med mycket stor noggrannhet beräkna hur havsytan själv förändrats, nämligen med 1.0 ±0.1 mm/år (vilket blir 1.0 ±0.1 dm/100 år). Landet höjs c:a 1 mm/år i Skåne, 5 mm/år i Stockholm och 10 mm/år vid Höga Kusten.

Satellit mätningar säges ge en havsytestigning under de senaste 25 åren med runt 3.0 mm/år (eller 3,0 dm/100 år), men detta värde bör korrigeras till 0.5±0,1 mm/år 

Så är det med havsytans verkliga förändringar när vetenskapliga observationsfakta sätts i främsta rummet. Det innebär att det helt saknas en faktabas för de skräckscenarier som ofta fritt får skölja genom media, och som tas upp i den klimatpolitiska demagogi som många hänger sig till, bl.a. Fru Stiernstedt. 

Avslutningsvis, fyrar Fru Stiernstedt av en extra demagogi-salva: FN:s klimatpanel anger en havsytehöjning på maximalt 1 meter fram till år 2100, men att andra källor nu anger 2,5 eller ”hela 3 meter”. Där trampar Fru Stiernstedt över gränsen för fysikens lagar och geologins fakta.  

När de kolossala ismassorna under sista Istiden smälte som mest, steg havsytan inte med mer än runt 1.0 ±0.1 meter/100 år. Detta värde kan tas som fysikens och geologins absoluta maximumvärde, vilket en eventuell nutida havsytehöjning vida måste understiga.

Så är det om man ser till de vetenskaper som handlar om havsytans förändringar. Vad Fru Stiernstedt påstår representerar villfarelser i demagogins träskmarker.

Nils-Axel Mörner

docent, specialist på havsytans rörelser

tidigare föreståndare för ”Paleogeofysik & Geodynamik” vid Stockholms Universitet                                          

president för ”Commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution” (1999-2003)

ledare för ”The Maldives International Sea Level Project (2000-2005)

president för ”The Independent Committee on Geoethics” (2015-2017)

ledare för ”The Fiji New Sea Level Project” (2017)

+ – + – + – +

Ständig alarmism: Sensationsjournalistik à la Aftonbladet

Detta är inte ett tillfälligt felsteg. På Google finner man lätt att Jenny Stiernstedt skrivit artiklar på samma tema den 3/10 2015 och 28/6 2016.

Dessutom har hon skrivit flera artiklar om Kiribatis stigande hav, som alltså inte stigit alls. Jag sände henne loggar från Kiribatis tidvattenstationer som visade att havets nivå varit oförändrad i 50 år. Hon svarade att hon inte kunde ta upp de fakta, eftersom hon ville koncentrera sig på “sådant som det går att göra journalistik av”. Sedan har hon skrivit flera artiklar om Kiribatis kommande översvämning.

Hon har tydligen missförstått betydelsen av “journalistik” och tror att den utgörs av  “sensationer”. De pressetiska reglerna tycks hon vara ovetande om. Något som inte är hennes ansvar. Det faller på tidningens ledning.

Anställer man en journalist, som bevakat politikens taktiserande på Aftonbladet, bör man naturligtvis vänta sig oansvarig kvällstidningsjournalistik.

Sture Åström

+ – + – + – +

 

by