Så stor är Solen jämfört med Jorden. Och så stora kan dess eruptioner vara

2017-07-03

Globalt sett lever vi i en varm period. Men klimathistorisk forskning ger vid handen att dagens klimatförändringar varken är ovanliga eller dramatiska. En del tidigare förändringar har varit både kraftigare och snabbare än dagens klimatförändringar. Kanske har andra faktorer än koldioxid större betydelse, ytterst är solen huvudorsaken till vårt klimat.
Det skriver Sigvard Eriksson, nätverket Klimatsans.

Globalt sett lever vi i en varm period. Men klimathistorisk forskning och faktiska observationer leder till slutsatsen att dagens klimatförändringar varken är ovanliga eller dramatiska. En del tidigare förändringar har varit både kraftigare och snabbare än dagens klimatförändringar.

Den globala uppvärmningen sätts sällan in i ett historiskt perspektiv. Att jordens klimat alltid varit i ständig förändring hamnar i skymundan. Ibland låter det som om jordens klimat varit stabilt i tusentals år. Att så inte är fallet beskriver Fredrik Charpentier Ljungqvist i sin bok Global Nedkylning, Klimatet och Människan under 10 000 år.

Den klimathistoriska forskning som sammanfattas i boken ger läsaren möjlighet att sätta dagens väderhändelser och larmrapporter i ett historiskt perspektiv.

Sedan senaste istiden tog slut för cirka 12000 år sedan har det flera gånger varit både varmare och kallare än nu. En del klimatförändringar har varit mer markanta och snabbare än dagens, säger Ljungqvist. I det perspektivet framstår dagens klimatförändringar inte som exceptionella.

Oavsett vad som orsakat tidigare klimatväxlingar är det uppenbart att dessa inte kan ha berott på mänsklig inverkan eftersom bruket av fossila bränslen tog fart först vid mitten av 1900-talet.

Av särskilt intresse är därför den närmast föregående värmeperioden – den medeltida värmeperioden, från omkring år 800 till 1300. Forskning visar att denna uppvärmning hade global utbredning, vilket i klimatdebatten blivit kontroversiellt. Klimathotsskeptikerna menar att om det var varmare än nu för tusen år sedan, vad är det då som säger att människans koldioxidutsläpp har något med dagens globala uppvärmning att göra?

I kampen för det fossilfria samhället är givetvis själva existensen av den medeltida värmeperioden en obekväm sanning. Antalet solfläckar har visat sig korrelera väl med den globala temperaturen. Stort antal solfläckar förekom under Medeltida värmeperioden, liksom under 1900-talet som präglades av global uppvärmning. Lägst antal förekom under det kalla Maunderminimet på 1600-talet.

Ett orosmoln som kan ses är att vi nu går in i en solcykel som av solforskarna förutses vara lågintensiv. Kanske innebär det att vi tvärt emot alla larmrapporter om katastrofal uppvärmning har ett kyligare klimat att vänta de närmaste decennierna.

Dagens klimatförändring är ingalunda lätt att förstå. Osäkerheten om växlingarnas orsaker i perspektivet femtio till hundratals år är stor.

Däremot vet man ganska säkert att i perspektivet tusen till hundratusen år är det de cykliska variationerna i jordens bana kring solen, som råder över de återkommande istiderna.

Nyligen (22/3) presenterades en klimatrapport enbart baserad på observationer, The State of the Climate in 2016. Den 36-sidiga rapporten är sammanställd av Ole Humlum, professor i fysisk geografi vid Oslo Universitet och verksam vid universitetscentret i Svalbard.

Humlums sammanställning står i skarp kontrast till andra rapporter baserade på datormodeller och prognoser. Det som gör den särskilt intressant är att den förmedlar en långt mindre dramatisk bild av dagens klimatförändringar. Såvitt bekant har inga svenska media uppmärksammat rapporten, varför jag finner det angeläget att återge några av de centrala slutsatserna.

1. Den starka El Nino (havsström vid ekvatorn i Stilla havet) under 2015- 2016 gjorde att 2016 blev ett varmt år. Den globala temperaturen sjönk dock vid slutet av året och är åter på samma nivå som före El Nino. Detta tyder på att den avstannande uppvärmningen under 2000-talet kommer att fortsätta.

2. Den Arktiska havsisen visar en nedåtgående trend och den Antarktiska en uppåtgående. I Arktis finns en 5,3-årig periodisk variation och i Antarktis en 4,5-årig. Båda dessa variationer nådde sina minima samtidigt 2016 vilket förklarar den låga globala isutbredningen vid slutet av året.

3. Snötäckets utbredning har varit stabilt sedan 70-talet, med stora lokala och regionala variationer. Utbredningen på norra halvklotet har ökat något under höstarna, midvinterutbredningen har varit stabil medan utbredningen under vårar minskat något.

4. Havsnivån övervakas med tidvattenmätare i hamnar världen över. Havsnivån höjs med 1-1,5 millimeter per år. Ingen acceleration i havsnivåhöjningen kan urskiljas.

Humlums kommentar: “Det är knappast någon tvekan om att vi lever i en varm period. Men det är heller knappast någon tvekan om att dagens klimatförändringar faller inom de naturliga förändringar vi kan förvänta oss.”

Uppvärmningen sedan mitten av 1800-talet är cirka 1 grad och vi vet inte ens hur mycket som beror på växthusgaser. Kanske har andra faktorer än koldioxid större betydelse och ytterst är det solen som är vår primära energikälla och därmed huvudorsaken till vårt klimat.

Sigvard Eriksson

+ – + – + – +

by