Svante Axelsson, nationell samordnare för “Fossilfritt Sverige”

2017-08-12

I en debattartikel i Norrbottens-Kuriren den 11 augusti argumenterar tre författare för mer solenergi i Sverige. Svante Axelsson som är regeringens nationelle samordnare för Fossilfritt gör gemensam sak med branschföreträdarna Johan Lindahl, Svensk Solenergi och Olle Johansson, vd Power Circle.

Påståendet att solenergin har en enorm potential att ersätta fossil elproduktion och att Sverige skulle ha särskilt goda förutsättningar för solel är fel. För det första behöver vi ingen solel i Sverige. Med den vattenkraft och kärnkraft vi har är vår elproduktion praktiskt taget fossilfri. Om man nödvändigtvis skall göra sig av med kärnkraften måste denna ersättas med något som kan fungera som baskraft. Därtill duger inte vind- och solel så länge vi inte har löst problemet med storskalig lagring av den intermittenta vind- och solkraften.

Elkraft är en extrem färskvara som antingen måste konsumeras i samma ögonblick som den produceras eller så måste den lagras på något sätt. Varje installerad kW av dessa nyckfulla elproducenter kräver lika stor effekt i beredskap för snabb inkoppling vid vindstilla eller mulet väder. Sveriges geografiska läge med långa mörka, kalla vintrar och lågt stående sol är direkt olämpligt för solel så länge vi inte har teknik för lagring av den överskottsenergi som skapas vid optimala förhållanden.

Utmaningen är att fånga upp solenergin på ett relativt billigt och hållbart sätt, skriver författarna. Nej, utmaningen ligger inte så mycket i att fånga upp energiflödet. Det är just energilagringen som är utmaningen.

Att solelsmarknaden, som författarna skriver, nu börjar vakna på allvar i Sverige har sin förklaring främst i att man nu får både garantipris för den el som man inte använder själv och ett investeringsstöd. Utan dessa subventioner skulle marknaden dö ut.

Producenter av baskraft som vatten- och kärnkraft riskerar att slås ut om dessa inte får betalt, det vill säga subventioner för att garantera produktionskapacitet när den intermittenta vind- och solkraften inte levererar. Subventioner leder ofelbart till krav på mer subventioner.

Debattartikeln kan lika gärna tjäna som reklamannons för solenergibranschen. Det är uppseendeväckande att den statligt anställde och skattefinansierade nationelle samordnaren har till uppgift att med vinklad och tvivelaktig retorik stödja och marknadsföra solelsbranschen.

Sigvard Eriksson

+ – + – + – +

Axelsson är statsanställd med uppgift att driva politisk propaganda. Hade vi en riktig konstitution, skulle den förbjuda sådant. Skattebetald propaganda är ett övergrepp på demokratin.

Subventioner av vissa produkter på en öppen marknad innebär illojal konkurrens, som effektivt berövar de vanliga producenterna deras kapital. Elbolagens enorma investeringar i “pålitliga” kraftverk har blivit närmast värdelösa. Vattenfall skrev ner värdet på sina tillgångar med 36 miljarder ett enda år.  Övriga elbolag gör motsvarande förluster. Det sätter grundlagens skydd för äganderätten ur spel.

Det är en förlust för bolagen, men även för hela nationen.

Och, om man tror att koldioxid är farlig, är politiken meningslös, eftersom vi redan hade en närmast fossilfri elproduktion, som Sigvard påpekar.

Ännu värre är att hela cirkusen med koldioxidens utsläpp är totalt förfelad. De påverkar inte klimatet så mycket att det kan märkas. Men istället ökar de skördarna i världen, vilket gör oss alla rikare.

Axelssons propaganda driver nationen till vettlöst slöseri med våra resurser.

Sture Åström

+ – + – + – +

by