Kosmiska protoner producerar kaskader av sekundära partiklar

En proton med energin 100 GeV, giga-elektron-volt = 100 miljarder elektronvolt, kolliderar högt uppe i atmosfären med luftens molekyler, vilket genererar en kaskad av sekundära partiklar och joniserade molekyler.

En sådan proton träffar varje kvadratmeter av övre atmosfären varje sekund.

En sensationell publicering

Den 19/12 kom Svensmarks senaste rapport ut på nätet som en artikel i Nature Communications. Där har även den ansedde israeliske astronomen Nir Shaviv medverkat. Det är sensationellt eftersom de stora ”vetenskapliga” media som Science och Nature hittills behandlat Svensmark som en Icke-Person, vars namn de vägrat att ange till och med då hans verk behandlats, ex.vis i rapporter om försöken vid CERN. Artikeln finns här:

En mer lättförståelig sammanfattning finns här:

Nedan gör jag ett försök att sammanfatta sammanfattningen:

Processen:

–         Kosmiska strålar består huvudsakligen av vätets atomkärnor, positivt laddade protoner. Sådana sprutas ut med mycket hög energi från exploderande stjärnor, novor, i Vintergatan och andra galaxer.

–         Solens magnetfält omger även Jorden och växlar i styrka. De positivt laddade protonerna styrs åt sidan av magnetfältet. När detta är starkt leds fler protoner förbi Jorden. När det är svagt träffas Jorden således av fler protoner.

–         Kosmiska protoner från yttre rymden slår loss elektroner från luftens molekyler. Så bildas joner, d.v.s. positivt och negativt laddade molekyler.

–         Jonerna hjälper aerosoler – hopklumpade molekyler främst av svaveldioxid och vatten – att formas och bli stabila. Dessa små klumpar måste växa nästan en miljon gånger, för att få en effekt på molnbildningen.

–         Jonerna främjar växten av aerosolernas partiklar till kondensationskärnor – CCN, Cloud Condensation Nuclei – runt vilka vattenmolekyler samlas och bildar små vattendroppar, vilka sedan bildar moln. Rapportens stora nyhet är bekräftelsen på att ju fler joner som bildas, desto fler kondensationskärnor, CCN, bildas med mera moln som följd.

–         Låga moln av små vattendroppar reflekterar Solens strålning, så att Jorden blir kallare.

–         När Solen är passiv med svagt magnetfält, blir inflödet av kosmiska protoner stort, mera moln bildas och jorden blir kallare.

–         När solen är aktiv med starkt magnetfält, når färre kosmiska partiklar Jorden och klimatet blir varmare.

Konklusioner

Detta betyder att denna mekanism har påverkat de klimatförändringar som noterats de senare seklerna.

Mekanismen har också påverkat de flerfaldiga svängningar av temperaturen om c:a 2 grader C de senaste 10.000 åren.

De mycket större svängningar om upp till 10 grader, som orsakat istiderna, kan härledas till solsystemets vandring i galaxen, då regioner med större antal exploderande stjärnor passerats.

+ – + – + – +

Början på slutet för den historiska epoken ”Förljugenhetens dominans”

Detta torde vara den slutgiltiga torpeden midskepps i hypotesen om ”Anthropogenic Global Warming”, AGW, som IPCC hävdar beror på koldioxidens dominerande verkan på klimatet. Detta är inte ett ifrågasättande av koldioxidens verkan utan en logisk och experimentellt bekräftad förklaring till vad som verkligen sker.

IPCC har ingen uppgift längre och dess personal har under mer än 20 år visat att den inte kan arbeta hederligt. IPCC kan därför inte anförtros några som helst nya uppgifter, utan måste läggas ner.

Henrik Svensmark förtjänar ett Nobelpris, men det torde han knappast få förrän dagens prisdomare dött ut och ersatts av dem som i ungdomen insåg att deras föräldrageneration samfällt ljög för dem. Inte bara om klimatet.

Det blir ett historiskt skifte av paradigm.

S. Å.

+ – + – + – +

 

 

by