Norska Klimarealistenes nya bok som behandlar klimatfrågan utförligt

Klimarealistene har många högt kvalificerade forskare bland sina medlemmar. Där ingår även forskare från Danmark och Sverige. Dessutom har de kunniga fackmän på andra områden, ex.vis avseende lay-out för trycksaker. De har producerat flera böcker av hög professionell klass, se deras hemsida.

I ett nytt alster tar de ett helhetsgrepp på klimathotet och behandlar de flesta av dess aspekter. De leder tillsammans till klara konklusioner:

Professor em. Ole Humlum, känd för sin utmärkta databas climate4you.com, inleder med konstaterandet att den globala uppvärmning vi sett i vår tid helt ryms inom ramen för historiska förändringar, som orsakats av ”NATUREN”.  

Professor em. Jan-Erik Solheim behandlar ”den stora bilden” med solsystemets plats i Vintergatan och planeternas verkan på solen. När de stora planeterna står intill varandra flyttar de solens rotationscentrum från solsystemets, vilket skapar ”tidvattenvågor” på dess yta och påverkar dess utstrålning,

Temperaturen sedan senaste istiden visas samt det centrala problemet att mäta rätt. Många mätstationer har under årens gång blivit omgivna av bebyggelse, som avger värme, så att mätvärdena inte blir representativa. De som kallade sig ”klimatforskare” negligerade denna effekt under nästan två decennier, vilket är den främsta orsaken till de överdrivna larm som spreds.

På senare tid, efter 2013, har dessa ”forskare” satt i system att ändra gamla temperaturdata, så att den globala uppvärmningen framställs som brantare än i verkligheten. En stor del av uppvärmningen är således rent ”administrativ”, som Ole Humlum så finkänsligt uttrycker det.

 Nils-Axel Mörner är en av världens främsta experter på havens nivåförändringar. I media utmålas stigande hav som klimatförändringarnas främsta orsak till katastrofer. Till år 2100 skulle de stiga en meter eller tre meter eller till och med sju meter. Miljonstäder och hela nationer skulle översvämmas.

Mörner avslöjar de larmandes bristande kunskap om elementära naturliga förhållanden. Många mätstationer står där landet sjunker. Han visar elegant hur han skiljer dem från de som står på ”fast mark”.

Havets stigning tillskrivs smältande landisar. Men de är upp till 3 km tjocka. På den höjden är det 20 grader kallare än vid marken. Även ett fyra grader varmare klimat skulle inte kunna öka avsmältningen mer än marginellt.

Utförliga beskrivningar finns för utvecklingen av glaciärer, havsisarnas utbredning och extremväder. Orkaner och cykloner har minskat i intensitet sedan 90-talet.

IPCC ägnas några kapitel, dels avseende deras misslyckade prognoser och klimatmodeller och dels deras bluffande om ”97 % konsensus”, som vid närmare granskning visat sig var värt enstaka procent eller promille.

Ole Henrik Ellestad har hållit chefsbefattningar inom Statoils forskning och universitetens centrala organisation samt varit ordförande i Klimarealistene. Han behandlar initierat de olika mekanismer, som påverkar jordens temperatur: Strålning, konvektion, molnbildning, etc. Molnen täcker c:a 65 % av jordens yta och utgör därmed den främsta regulatorn av temperaturen.

Den stora differensen mellan den temperatur jorden skulle haft utan atmosfär och den vi har, tillskriver han atmosfärens massa och det tryck som därmed uppstår vid marken. Den effekten påverkas inte av mängden koldioxid i atmosfären.

Jorden är bebolig tack vare den ”Atmosfäriska Effekten”.

Halten koldioxid i luften påverkar således INTE klimatet märkbart.

Sture Åström

+ – + – + – +

by