Det har hittills varit tabu att tala om kostnader för ’den stora omställningen’ av vårt kraftsystem. Sweco har på uppdrag av Skellefteå Kraft gjort en analys av ett par fall utan kärnkraft, som skulle kunna vara tänkbara men bara under vissa förutsättningar. Det förutses bl.a att vattenkraften tillåts gå långt utanför gällande vattendomar, införande av elransonering (som fått nyordet ‘efterfrågeflexibilitet’), möjlighet till lagring och inte minst utbyggnad med gasturbiner och förbränning av biomassa. Om vi verkligen skulle lyckas med detta blir resultatet att för att ‘slippa’ kärnkraft får vi i gengäld ett sämre och mera komplicerat kraftsystem med starkt äventyrad leveranssäkerhet. Någon minskning av miljö- och klimatpåverkan blir det inte, utan en ökning. Inte blir det hundra procent förnybart heller, eftersom även de sk förnybara kraftslagen behöver ändliga resurser för att åstadkommas. Ingen har visat vilka klimatavtryck som kommer av de ’förnybara’ kraftslagen räknat per kWh jämfört med vår nuvarande elkraftstruktur. Det värsta är att notan för experimentet kommer att uppgå till svindlande 1600 miljarder SEK. Ett astronomiskt belopp för att spela rysk roulette med vår elkraftförsörjning.

Men var det inte klimatet vi skulle rädda? Det enorma beloppet skulle räcka till ett 40-tal kärnkraftverk, som kunde ersätta lika många kolkraftverk i Europa. Att satsa dessa pengar på vind och sol i Sverige är att kasta dem i sjön. Bara omställningskostnaden handlar om en kvarts miljon kr per skattebetalare – låginkomsttagare och pensionärer inräknade. Härtill kommer ett avsevärt högre elpris när kärnkraft ersätts med dyr energi från vind och sol som måste subventioneras för att bli lönsam för producenterna. Detta i ett läge då sjuk- och äldrevård blir allt sämre, levnadsstandard för pensionärer försämras, bostadsbrist för alla som inte är miljonärer, en maffiakultur som härjar fritt osv. Nog finns det viktiga basbehov som behöver tillgodoses innan vi unnar oss ‘lyxen’ av att ‘bli kvitt’ kärnkraften, som enligt faktabaserade analyser visar sig vara det minst farliga kraftslaget. Det har också bevisats erfarenhetsmässigt under de 50 år kärnkraft funnits i fredens tjänst. Inträffade kärnolyckor har enligt WHO, UNSCEAR m.fl. drabbat ett fåtal jämfört med annan mänsklig verksamhet (solbadande, för att ta ett exempel). Dessutom är kärnkraft klimatneutralt. Istället för att slänga pengarna i sjön kunde vi göra stor skillnad för klimatet om vi helt enkelt skänkte dem till länder med kolkraft. Men har vi verkligen råd till sådan välgörenhet? Nog ska det väl krävas av dem att de tar sina delar av ansvaret? Som vi redan har gjort.

Sverige anses ha världens bästa energimix vad gäller hållbarhet. Varför ändra på det? Byt ordet ‘förnybart’ till ‘koldioxidfritt’, så har vi redan gett vårt bidrag till det globala klimatmålet. Vill man envisas med begreppet ‘förnybar’ kan man börja bygga nästa generationens reaktorer, som kan återanvända hittills använt kärnbränsle och få det att räcka tusentals år utan att nytt uran behöver brytas. Det kallas återvinning. Idén om ’100 procent förnybart’ är en utopi som kommer att ruinera oss.

Lars Wiegert
Civilingenjör elkraft