Dieter Helm, Burn Out, the End Game for Fossil Fuels, Yale University Press 2017, 281 pages, ISBN 9780300225624
Helm hävdar att användningen av fossila bränslen snart kommer att upphöra, och att det varken kommer att bero på att resurserna tar slut eller på klimatpolitik.
Han är professor i Oxford och en ansedd expert i energifrågor samt rådgivare till engelska regeringen och stora företag. Många lyssnar på honom.
Här gör jag en sammanfattande översättning av en utförlig och kunnig recension på engelska av Marian Radetzki.
+ – + – + – +
Dieter Helm menar att tekniska framsteg kommer att minska behovet av energi och framhåller särskilt potentialen i digitaliseringen. Han försäkrar att tillgångarna på fossila bränslen är rikliga och billiga att exploatera. Det dramatiska prisfallet på olja 2014 ser han bara som slutet på en tillfällig “super cycle” utlöst av den revolution som utvinningen av naturgas ur skiffer inneburit. Helt motsatt “visdomen” hos institutioner som EIA, IEA och de stora internationella oljebolagen anser han att priserna på olja och gas kommer att gå ner från nivåerna 2016 och 2017 under överskådlig tid, medan priset på kol faller ännu mer.
Han ser otillräcklig politisk vilja att genomföra klimatpolitiken och tror därför inte att den kommer att påverka efterfrågan på fossila bränslen märkbart under 2020-talet och 2030-talet. Han noterar att oljebolagen tycks ha samma syn, eftersom de planerar för stigande förbrukning. Något förbryllande stämmer dessa prognoser också med det man kan vänta sig som resultat av överenskommelsen i “Parisavtalet”, även om detta inte diskuteras i boken.
Så långt är argumenten klara och jag håller gärna med författaren.
Två av bokens kapitel handlar om den tekniska utvecklingen med digitalisering och massiv tillväxt av data samt dessas tillgänglighet, vilket kommer att fundamentalt förändra energisektorn de närmaste 30 åren. Helms förutser en storskalig förskjutning av energiförbrukningen mot elektricitet, där transporter bara svarar för en del av helheten. “Förnybara” energislag kommer att stiga från deras marginella roll idag, men bara i en framtida, mera avancerad form. Dagens massiva stöd till olönsam elproduktion från vind, sol och biobränslen anser författaren felriktat. Stödet bör istället riktas till forskning för att utveckla nästa generation av “förnybara” energikällor. Bland dem ser han störst potential i solenergi.
Elektrifiering och digitalisering kommer att höja effektiviteten i användningen av energi med skarpt negativa följder för användningen av kol och något mindre accentuerat för olja. Även förbrukningen av gas kommer att påverkas negativt, om än mildare, eftersom den ersätter något av det kol som idag används för elproduktion. Jag antar att detta är kärnan i betydelsen av bokens undertitel: “Slutet för fossila bränslen”.
Restsn av boken ägnas åt analyser av utsikter och strategier för länder och företag med stor produktion av fossila bränslen, när författarens vision av radikalt minskad förbrukning blir verklighet.
Förlorare blir nationer med stor fossil produktion och liten övrig export. Vinnare blir importörer av bränslen, särskilt de som har sofistikerade digitala sektorer och kan skifta till avancerad produktion och användning av elektricitet. Svårast drabbat blir Saudi-Arabien, vars ekonomi omfattar mycket litet vid sidan av olja. Möjligen kan landet sjunka tillbaka till sin tidigare roll som obetydligt sheikdöme i öknen. Författaren är pessimistisk också om Ryssland med den allmänna ineffektiviteten i dess auktoritära styre, som varit oförmöget att nå ekonomisk diversifiering med de enorma överskott, som skapdes under oljeboomen 2005 till 2014.
Han tecknar en omotiverat blek bild av Kinas utsikter, trots fallande kostnader för den fossila importen, då han tror att landets period av snabb ekonomisk tillväxt nu är över. Han tror att Kinas möjligheter att utnyttja digitalisering och IT är begränsade.
En framtid med fossila bränslen reducerade till obetydlighet är mer gynnsam för USA än för Europa, på grund av USA:s ledande roll inom informationsteknologi (Amazon, Apple, Google, etc.) Här anmäler jag också en avvikande mening.
Helm förutspår en långsam men stadig nedgång för de internationella oljebolagen och diskuterar vilka val de har i processen. Han förefaller förorda generösa utdelningar, som gradvis överför tillgångarna till aktieägarna. Även de stora vertikalt integrerade elbolagen kommer förmodligen att dö ut, allt eftersom elproduktionen blir decntraliserad och justerad till lokal efterfrågan. De av oss som fortfarande finns kvar om 30 år, kommer att se en dramatiskt förändrad energisektor, om Helms visioner förverkligas.
Boken ger spännande läsning inom ett brett område. Oljemarknaden ligger i centrum av författarens expertis. Där är det svårt att invända mot hans slutsatser. De som avser effekterna av digitalisering och de makroekonomiska översikterna över enskilda nationer förefaller meera lösliga, obestämda eller rent av felaktiga. Författarens visioner kan komma att inträffa, men den faktiska utvecklingen kan lika gärna ta en helt annan vändning.
Inte desto mindre är min slutgiltiga helhetsbedömning positiv. Boken förtjänar en plats i bokhyllan hos alla med intresse för den globala energimarknaden och de krafter som kommer att forma dess utveckling de närmaste decennierna.
Marian Radetzki
Luleå tekniska universitet
+ – + – + – +
by 
Både steinalderen og bronsealderen tok slutt. Ikke fordi det ble slutt på råstoffet stein og bronse, men fordi et bedre råstoff ble funnet som kunne produseres til lavere pris. Hvis vår oljealder skal ta slutt, så blir det nok også fordi det finnes noe bedre å lage energi av. Men i dagens situasjon ser det ut som oljen kommer til å fortsette enda mange år. I dag dekker olje,kull og gass noe over 75% av den energi vi forbruker, vind og solkraft dekker tilsammen 0,8%.
Da blir det feil å tro at hvis bare bedre batterier fantes så ville folk gå over til disse. Det tar nok mange år før batterier er så bra at de i energi pr vektenhet kan konkurrere med dagens oljebaserte drivstoff, hvis de i det hele tatt noen gang klarer det.
Nej, det är INTE klimathysterin som pushar på utvecklingen av ny batteriteknik för fordon. Det är Kina och andra länder i Sydostasien med stora megastäder som har ett invånarantal som överstiger Sveriges befolkning med råge som går i bräschen för elbilar. Luftföroreningarna i dessa städer och på många andra platser är mycket svåra.
Så incitamentet är att få bort alla avgaser från gatumiljön och därmed ge invånarna renare luft. Kina är i full färd med att utveckla nya typer av kärnreaktorer som inom de närmsta 10 åren ska börja avlösa kolkraftverken.
Volvo aviserade förra året att man slutar att vidareutvecklar dieselmotorer för sina personvagnar. Från nästa år räknar man med att alla modeller ska vara antingen helt eldrivna eller hybrider. Kunderna kommer inte att kunna välja någon petroleumbil inom några år för att tillverkningen kommer att upphöra. Det blir att hålla sin gamla vagn i skick så länge som några mackar tillhandahåller bränsle.
De elbilar som biltillverkarna har på sina ritbord kommer att vara billigare än dagens bilar. Förbränningsmotorn är mycket mer komplicerad än en elmotor så de nya generationerna elbilar kommer att bli väsentligt billigare än dagens.
Det är inte tekniken som kommer att avgöra om folk kommer att köra elbil eller petroleumbil. Det är priset på bilen, dvs. vad folk har råd med.
Kina kommer och håller på att bygga en massa kolkraftverk. De lär nog köras så länge som de är lönsamma.
Bilbärgarbranschen lär två sina händer när det blir mer elbilar. Bara i Stockholm bäras 2-3 Tesla per dag.
Låt nu säga att hela klimathysterin klingar av, att petroleum är ett utmärkt energislag, som i vissa fall kan uppmuntras att användas. Tänk så fort allt skulle kunna vända.
Elbilar står och faller idag med klimathysterin. Utan den, vad är då incitamentet för elbilar?
Framtida scenario när det blivit kallt i Sverige. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap går ut och vädjar att folk ska ta sina bensinbilar och inte elbilar.
@Tege Tornvall
Håller med!
Den stora nedgången i oljeförbrukningen kommer att komma när den nya batteritekniken för elbilar är färdigutvecklad. Det kommer enligt bilbranschen själva att inträffa om 5 till 7 år. Då kommer behovet av diesel och bensin att stadigt sjunka tills hela bilparken är elektrifierad. Naturgas kommer däremot att gå åt andra hållet där gasanvändningen ökar, framförallt i Tyskland som avvecklar all sin kärnkraft.
Ryssland är fullt medveten om att man behöver diversifiera sin produktion än mer än tidigare för att motverka sjunkande oljepriser. Kinas kolanvändning kommer att sjunka om ca 10 år då ny kärnkraftsteknik tar över kolkraftverken. Att Kina inte skulle kunna utveckla ny IT teknik anpassat för deras behov ser jag som ett feltänk.
Olja och kol kommer att minska till förmån för ny kärnteknik och naturgas. Sveriges satsningar på solceller och vindkraft är en dyr återvändsgränd.
Om vi en gång för alla kunde överge termen “fossila bränslen”. Fossil är enbart mineraliserade = förstenade rester av sedan länge döda djur och växter. Övriga rester är vanliga sediment och mångfalt fler/större.
För att skydda sitt nästan-monopol Standard Oil fick John D. Rockefeller 1892 en konferens i Genève att klassificera all olja ur marken som fossil. Det gäller fortfarande, trots att monopolet sedan länge brutits.
Dessutom prospekteras och utvinns olja nu från långt större djup än där gamla växt- och djurrester samlats. När oljekällor i mexikanska golfen sinade, fylldes de efter ett tag på underifrån. Liknande finns på många håll Jorden runt.
Denna olja kommer från ursprungligt kol i Jordens inre. Allt Jordens liv härstammar från detta kol, bildat under Jordens ungdom. Ryska forskare har visat att kolväten nybildas av ursprungligt kol under hög värme och högt tryck.
Att fortsatt tala om “fossila bränslen” är alltså fel och missledande samt ett led i alarmisters larm om hotande global uppvärmning, påstått orsakad av ökad halt av växternas näring koldioxid.