På samma dag kom två böcker om klimatet:
- ”Klimatinfo för alla” utgiven av Centerns tankesmedja Fores och Studieförbundet Vuxenskolan, 140 sidor i format A6, 105 x 148 mm, varav 40 är hänvisningar till källor, där många är åsikter från debattartiklar: ISBN:978-91-87379-48-2.
- ”Tänk om det blir kallare” författad och utgiven av vår redaktör, Tege Tornvall, 184 sidor i format A5: 148 x 210 mm, varav 40 är referenser till namngivna forskare och andra källor för fakta: ISBN: 978-91-639-9376-3.
Klimatinfo för alla
Katekes för trosvissa
Den första boken distribueras gratis av Fores, som även i övrigt är en av Sveriges mest aktiva röster i klimatdebatten med många arrangemang av seminarier och konferenser samt med flitiga inlägg i media. Boken är sammanställd av material författat av ett flertal medarbetare.
I presentationen kan man läsa: Målet är att diskutera politiska och ekonomiska frågor, snarare än naturvetenskapliga.
I Förordet skriver Fores VD Mattias Goldmann: Misslyckandet är gigantiskt. Värmerekord, sinande brunnar och nödslakt. Våldsammare stormar, kraftigare skyfall och mer förödande översvämningar.
Det är fem påståenden om naturvetenskapliga förhållanden. De vilar alla på den helt absurda föreställningen att vi människor ”misslyckats” att sköta klimatet. Inte ens om man tror att koldioxid påverkar klimatet, kan man vänta sig att eliminera extrema väderhändelser. Sådana har alltid förekommit och har på senare tid inte varit värre än förr.
Så talar en okunnig domedagsprofet.
Egentligen behöver man inte läsa längre i boken. Den består av upprepningar av all den vilseledande och oftast felaktiga information som riksmedia spritt de senaste decennierna. Boken erinrar om den lilla kompakta ”Katekesen” från 1800-talet med de sagor och dogmer, som skulle stärka allmogen i sin kristna tro.
Utan diskussion och utan referenser till fakta förutsätts att koldioxid styr klimatet. Men mångfaldigt uppmätta data visar att dess verkan är så liten att den inte kunnat mätas, således i praktiken NOLL.
Någon gång ibland behandlar boken en föregiven verklighet, ex.vis Figur 1. Dess graf visar utvecklingen sedan 1980 av halten koldioxid jämfört med den globala medeltempera-turen, så som denna av USA:s NOAA blivit ”justerad” d.v.s. förfalskad. Grafen visar en stigning av drygt 0,3 grader mellan 2010 och 2016. Således har toppen 2015 orsakad av El Niño inte räknats som tillfällig. Det är ”Fake-News” avsett att lura läsaren.
Nästan alla sidor handlar om ”utsläpp“ med statistik både på längden och tvären. Figur 2 visar olika länders utsläpp sedan 1960, där Kina ökar från 4 Gt, gigaton, 2005 till 10 Gt 2014, en raketfärd.
En synnerligen viktig omständighet negligeras, fast Fores rimligen är väl underrättad om den, eftersom den publicerats dels vid Pariskonferensen, där Goldmann deltog och dels flera gånger på vår blogg: Flera tusen kolkraftverk byggs runt om i världen innan 2030. Utsläppen växer i sådan takt, att alla våra utsläpp motsvarar mindre än fyra veckors ökning !
Andra nationer tror inte att koldioxiden är skadlig. De har sett att den givit större skördar, vilket gjort dem rikare.
Boken genomsyras av trosvisshet ända till sidan 101, där professor John Hassler konstaterar: Den ekonomiska känsligheten med avseende på klimatförändringarna är därmed osäker. . . Vi vet inte med säkerhet hur mycket klimatet påverkas av utsläpp av växthusgaser.
I figur 23 visar han Uppskattad effekt på global BNP av ökad global medeltemperatur. Där har ett antal författare angivit hur mycket de gissar att BNP minskar beroende på högre temperatur, huvudsakligen i intervallet 0 till 4 grader.
Det märkliga är att alla 20-talet uppskattningar, med ett enda undantag, förutsätter att BNP går ner. Men vi behöver ju inte gissa. Vi har ett ”Fullskaleprov”.
Verkligheten har visat att motsatsen gäller. Sedan 1950 har temperaturen stigit med några tiondels grader och halten koldioxid med drygt 30 %, vilket bidragit till minskade öknar, ökade skördar och färre fattiga. Temperaturen har varit både en och två hela grader högre än nu under Medeltiden, Romartiden och Bronsåldern, epoker med rika skördar, som resulterat i högkulturer.
Alla förslag till åtgärder är inte bara meningslösa, då koldioxid inte påverkar klimatet. De är skadliga, eftersom mera koldioxid i luften betyder större skördar med rikare mänsklighet och färre fattiga. Koldioxid är växtlighetens och därmed själva livets viktigaste näring.
Mest avgörande är en sats på sidan 23: IPCC har till uppgift att sammanställa och, genom mellanstatliga förhandlingar, enas om kunskapsläget.
Förhandlingar håller man inom politiken, aldrig om ”kunskapsläget” inom vetenskapen. Där gäller bara uppmätta data, gjorda observationer och logiska slutledningar, om de så bara gjorts av en enda man. Många stora vetenskapsmän har kullkastat vad ”konsensus” varit bland andra, ex.vis Galileo, Darwin och 2011 Dan Schechtman.
Detta är den mest fundamentala förutsättningen för ”vetenskap”: Det är ”data” som räknas, inte ”åsikter” eller ”röster”.
Satsen visar att IPCC är irrelevant som källa för kunnande. Det bekräftas av att deras förutsägelser nästan alltid slagit fel.
Tankesmedja utan tänkande
Den satsen visar att Fores är en ”tankesmedja” utan tänkande. Boken kan bäst sammanfattas som:
DESINFORMATION
+ – + – + – +
Tänk om det blir kallare
Uppslagsbok för vetgiriga
Motsatsen till den förra boken är hisnande. Denna handlar inte om gissningar, drömmar och spekulationer, utan om verkligheten så långt man kunnat fastställa den. Tornvall börjar med Jordens bildande för 4 miljarder år sedan och redovisar vad man vet om dess utveckling allt mer detaljerat från tiden för 600 miljoner år sedan.
Boken är en uppdaterad version av den upplaga, som kom för två år sedan. Den recenserades då av en oberoende skribent.
Förutom uppdaterade statistiska uppgifter har flera pedagogiska illustrationer tillkommit samt enkla förklaringar av vad som är så självklart att det oftast ”kommer bort” i debatten. På sid 21 påpekar han att vattenånga är den ”växthusgas”, som har den starkaste effekten av det enkla skälet att dess halt i atmosfären är 50 – 75 ggr koldioxidens halt. OM det finns någon växthuseffekt är det därför närmast omöjligt att visa vilken del som beror på koldioxidens koncentration.
IPCC:s förutsägelser vilar på datorsimulerade ”klimatmodeller”, där man drar den märkliga slutsatsen, att man kan inte förklara förra seklets uppvärmning med annat än mänsklig påverkan: den ökade halten koldioxid. Eftersom klimatets drivkrafter är mycket ofullständigt kända, har man måst ”anta”, d.v.s. gissa, ett stort antal parametrar vid inmatningen till datorerna. Felen i gissningarna har sedan multiplicerats med varandra ett par miljoner gånger för att komma till år 2100. Till sitt förfogande har man haft några av världens mest kraftfulla datorer. Men det hjälper inte. På sid 20 upprepar Tornvall den välkända visdomen:
Skräp in = Skräp ut
IPCC är inte en vetenskaplig expertpanel. Det är ett ”mellanstatligt” d.v.s. helpolitiskt organ, se satsen på sid 23 i förra boken. Dess politiskt tillsatta funktionärer har inte visat sig vara tillräckligt kunniga i naturvetenskap, för att skilja kunniga forskare från okunniga. På sid 42 visar Tornvall hur IPCC accepterat manipulation av vissa data och hemlighållande av andra. Sådan ohederlighet tycks vara vanlig i politiken.
De senaste årens ”rekordtemperaturer” har varit ”justerade” av de amerikanska vädertjänsterna, i enlighet med ovanstående praxis. Det beskrivs på sid 90. Detta är synnerligen viktig information. Den är både chockerande och invecklad, så att den kräver mer plats än vad vanliga debattfora erbjuder. Boken fyller här en särskilt angelägen uppgift. Så mycket av den ”klimatångest” som grasserar, beror på dessa falska uppgifter.
Mindre bil för mer pengar heter ett nytt avsnitt, som tar ner drömmen om ”fossilfria” transporter på jorden. En graf visar att med ett kg bränsle kommer man 24 km med diesel, 19 km med bensin, 13 km med etanol och 1 km med batteridrift.
Det s.k. 2-gradersmålet är gripet ur luften. I en viktig notis förklaras hur det utgör ett antagande, d.v.s. en gissning, av ekonomen Willliam Nordhaus, för att han skulle kunna köra datorsimuleringar om ekonomiska effekter av varmare klimat. I en artikel i SvD den 25/11 kallar tre forskare beräkningarna för “ideologiskt färgade gissningar”.
Falska journalister är egentligen aktivister, som driver ensidig propaganda, för att underblåsa skräcken för det inbillade hotet om katastrofal uppvärmning, fast en period med besvärande kyla faktiskt väntar oss allra närmast. Tornvall synar dem på sid 154. Journalistikens viktigaste hederskodex är att vara neutral och alltid ge plats åt ”båda sidor”. Det gäller inte i svenska riksmedia.
Hårda fakta finns i ett flertal tabeller och listor, som bl.a. visar:
Demokrati-index för FN:s länder, mest hel- och halvdiktaturer styr IPCC.
IPCC:s ledning, vilka länder kommer de från.
Kärnkraftverk, existerande och planerade.
1.419 klimatforskare av olika discipliner.
Termer och förkortningar i debatten.
Forskningsinstitut för och emot klimathotet.
Inflytelserika klimatalarmister.
Sammanfattningsvis är detta en bok som är så faktaspäckad, att den är oumbärlig för alla, som vill debattera klimatpolitiken seriöst.
OUMBÄRLIGT VETANDE
+ – + – + – +
BESTÄLLNING:
Inklusive moms och frakt är priserna:
1 ex 269:-, 3 ex 690:-, 5 ex 1.165:-, 10 ex 2.300:-
Beställ med betalning till bankgiro :
675-0160
Ange namn och tydlig adress. Önskar du faktura meddelar du det till:
tege.tornvall(a)gmail.com
+ – + – + – +
by 
Kanske plakat med svart text:
TÄNK OM
DET BLI KALLARE
där ”TÄNK OM” är överstruket med ett rött kryss?
Utmärkta råd, som vi delvis redan följer och fortsatt måste följa. En fråga om tid, ork, resurser – och stöd och medverkan från följare och sympatisörer. Vi återkommer om det per e-post.
Vi har en stor mängd information. Vi måste hitta på sätt att ställa den, om inte “mot” desinformation, så åtminstone bredvid den. Som Dyson säger (hittar inte länken här) så gäller det att inte få den ena sidan att framstå som vinnare och den andra förlorare. Svårt, när allt gärna beskrivs i sådana termer!
Jag menar att vi måste ta lärdom av Greta T och fransmännen: vi måste visa oss på gator och torg. När den nya regeringen är klar finns det ett utmärkt tillfälle att ta kontakt och försöka öppna upp för en dialog. Vi behöver skriva ned vår information på ett seriöst men tilltalande sätt, författad och undertecknad av vår bästa expertis, och lämna över den i full syn av medierna. Visa på koldioxidens livsviktiga roll för världens växtlighet och skördar; visa – trots Arrhenius upptäckt – på orimligheten i den plötsliga huvudroll som denna spårgas har fått som farlig klimatbov; visa på annan forskning som sällan lyfts fram, men som visar på observerbara naturliga orsaker till temperaturförändringar, och som i denna fråga kan lyfta skulden från människors axlar och skingra fruktan som framförallt drabbar våra barn. Här finns då en öppning mot ett nytt synsätt på världens energisystem – nuvarande och framtida – som just nu blockeras i onödan av välmenande men fruktansvärt dyra försök att lösa ett felställt problem. Vi har inte bara informationen; vi har nätverk också; vi når varandra lätt.
Så vad säger ni?
@Tege T
Den gode Petter W klarar tydligen inte av att motivera varför han tycker att det är märkligt att ökad CO2 halt har betydelse för växtligheten. Han får regelbundet privatundervisning av Sture Å och dig, men inget verkar fastna. Men han kanske inser att han gjort sig själv till ett allmänt åtlöje och avstår från vidare kommentarer. För övrigt är mer CO2 i atmosfären oväsäntligt i klimatsammanhang.
I atmosfären är 4 av 10.000 molekyler koldioxid. 78 procent är kväve, 21 procent syre, 0,9 procent argon och 0,1 procent andra gaser. Bland dem koldioxid. Utan att ingå i atmosfären finns också 2-3 procent vattenånga där, utångad från varma hav och kondenserad till moln med kylande (avskärmande) effekt. Större molndroppar blir likaså kylande nederbörd.
Moln håller kvar värme nattetid, men från solbelyst yta kan moln och marginellt även koldioxid ta upp likaså marginell mängd energi ur från ytan utgående strålning med marginellt men logaritmiskt avtagande, värmande effekt. Koldioxidens andel i detta är försumbar.
Varma hav gasar ut, och kalla hav löser koldioxid. CO2-halten följer därför temperaturen, inte tvärt om. Däremot började enkla organismer för runt fyra miljarder år sedan ta upp koldioxid som näring ur atmosfären och genom fotosyntes tillföra atmosfären det syre den nu har.
Sedan dess är koldioxid livsnödvändig näring för Jordens växtlighet – och därmed det mesta av Jordens liv. Mer koldioxid gynnar mer växtlighet. Att i stället minska CO2-halten vore att direkt minska växternas näring – och därmed också minska själva Livets näring.
@Petter Wulff
Vad i det påståendet är märkligt?
I recensionen av Fores skrift återkommer det märkliga påståendet att koldioxidökningen skulle vara försumbar för klimatet men av stor betydelse för växtligheten.
Rebloggar detta på micaelsblogspot