Solen går snart ner över vår elförsörjning
2018-12-06
Med nuvarande utveckling får vi förr eller senare elbrist, troligen en vinterdag med svaga vindar i Sydsverige och söderut. Detta är oacceptabelt i ett modernt samhälle – elförsörjningen bör säkras med användning av kärnkraft, skriver Sivert Göthlin, tidigare ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet.
Leveranssäkerheten i vår elförsörjning är nu den sämsta på femtio år. Detta beror på den pågående förtida avvecklingen av fyra kärnkraftsaggregat. I Oskarshamnsverket har aggregat 1 och 2 redan stoppats. Senast 2020 skall även två aggregat i Ringhals (1 och 2) ha stoppats. Alla aggregaten skulle kunna drivas vidare efter komplettering av kylutrustningen som är ett skärpt säkerhetskrav.
Efter avregleringen av elmarknaden finns ingen myndighet med ansvar för den långsiktiga tillgången av el utan detta ligger direkt hos politikerna. För den löpande driftsäkerheten med befintliga resurser svarar affärsverket Svenska kraftnät. Till regeringen sänds årligen en rapport rörande kraftbalansen under det gångna och närmaste åren. I den senaste rapporten redovisas för denna vinter en effektbrist på 400 till 2 000 MW beroende på hur kall vintern blir. Efter stopp av aggregaten i Ringhals ökar bristerna med ytterligare 2 000 MW. Vid beräkning-arna har används tillgänglighetssiffror för de olika kraftslagen baserade på statistik. Rapporten anger inte något mått på leveranssäkerheten med gjorda förutsättningar eller driftsituationer som skulle ge betydligt sämre säkerhet.
Ett exempel på det senare ges här. För kärnkraften räknas med tillgängligheten 90% vintertid. Det innebär ett bortfall av 850 MW som är mindre än något av aggregaten och bara drygt hälften av det största aggregatet. Men detta aggregat – O3 i Oskarshamnsverket på 1 450 MW – var perioden 4-11 oktober avställt efter upptäckt fel. För vindkraften räknas med 9% tillgänglighet eller 675 MW men lägsta värdet en dag under samma period var 330 MW. Vad som inträffat en dag i oktober kan naturligtvis återkomma en vinterdag när elbehovet är uppåt dubbelt så stort. Detta visar att bristerna i värsta fall kan bli 1000-tals MW högre än vad som anges i rapporten.
Vindkraftens minimivärde är under 100 MW och nivån 200-300 MW brukar förekomma varje månad. Denna nivå är bara ca 1% av totala elförbrukningen och ligger inom osäkerhetsmarginalen i förbrukningsprognosen (motsvarar högst ett par grader lägre utetemperatur). Den försiktige driftplane-raren kan därför lika gärna sätta en nolla för vindkraften i sin effektkalkyl.
Ledningarna till våra grannländer kan ofta användas för import som förbättrar situationen men inga garantier finns för att kraft finns tillgänglig. Vid kraftbrist här kan detsamma gälla särskilt för grannländer med stor andel vindkraft. Minimiproduktionen för vindkraft är i både Danmark och Tyskland under 1% av den installerade effekten.
Solceller kan inte ge något bidrag under effekttopparna på vintern eftersom dessa inträffar när det är mörkt. Även energimässigt kan solen bara ge ett marginellt tillskott. Produktionen sker huvudsakligen sommartid då vi redan har ett exportöverskott långa tider med befintliga tillgångar.
Den förtida avvecklingen av fyra kärnkraftsaggregat var känd av Energikommissionen men den saknade kompetens för att inse följderna. Kommissionen föreslog bara utbyggnad av väderberoende produktion och mer biobränslen i kraftvärmeverk. Ingen annan ny produktion föreslås heller när resterande kärnkraft avvecklas så småningom.
Med nuvarande utveckling får vi förr eller senare elbrist, troligen en vinterdag med svaga vindar i Sydsverige och söderut. När tillgångarna är uttömda tvingas då driftledningen att bryta elmatningen till ett antal orter för undvikande av större nätsammanbrott. Detta är oacceptabelt i ett modernt samhälle och måste förhindras. Senast vi hade elbrist var vintern 1969/70 då viss elanvändning förbjöds tillsammans med en sparkampanj.
Därför kan inte något kärnkraftsaggregat i Ringhals få stoppas som plane-rat utan alla måste drivas vidare. I utlandsägda Oskarshamnsverket bör minst ett av de två stoppade aggregaten återstartas genom statens försorg.
Med denna användning av kärnkraften skulle vi få den säkra elförsörjning som vi är vana vid i ytterligare minst ett par decennier och till de lägsta och stabilaste priserna. Alla subventioner till vind och sol bör upphöra då de höjer priset till konsumenterna i onödan.
Sivert Göthlin
+ – + – + – +
by 
I skolan får du lära dig att räkna talen. I verkliga livet är det viktiga att kunna skriva talen, rätt tal, se till talen handlar om rätt problem. Sedan finns det många räknenissar som kan räkna ut svaren på talen.
De som påstår att vi behöver 3 eller t.o.m. 4,2 Jordklot är just räknenissar, duktiga skolbarn som blivit vuxna, men inte haft ett riktig jobb, så att de lärt sig hur livet fungerar. Inte lärt sig vad fantasi och kreativitet kan åstadkomma. Människans uppfinningsrikedom har alltid överträffat domedagspredikanternas besvärjelser.
Stora skolbarn förstår inte hur världen fungerar.
Det brukar sägas att om vi ska ha samma standard som Sverige för alla på jorden, så måste det till tre jordklot till med resurser. Om man vänder på det lite och frågar om vi nu ska gå över helt till sol/vind/vatten,och behålla våran standard, hur många jordklot med vindmöllor och solpaneler, måste det då till, för att kunna förse oss med el? tre? två? fem?
Snart behövs smarta elnät i Sverige för att fördela den eleffekt som kan produceras. Fördelningen kan enligt Vattenfall göras med ändrade taxor timvis så att förbrukningen sänks och anpassas till produktionen. Elen ska bli så dyr vid för liten produktion att du avstår från att köpa el. Alternativet är att vissa förbrukare kopplas bort enligt något rullande schema när elproduktionen är mindre än efterfrågan. När fler kärnkraftverk läggs ner blir det dags att bygga gaskraftverk som Tyskland gör. Vad ska tyskarna med Northstream II till om inga gaskraftverk byggs?
Förutom den försvagade effektbalansen som blir en följd av den successiva avställningen av kärnkraft måste även följderna för den momentana systemstabiliteten beaktas när leveranssäkerhet diskuteras. Kraftsystemets frekvens, normalt 50 Hz, förutsätter balans mellan produktion och förbrukning. Vid snabba balansrubbningar hinner inte automatisk eller manuell produktionsreglering kompensera balansrubbningen tillräckligt snabbt. Det som räddar oss från systemkollaps är den rörelseenergi som den roterande mekaniska massan hos turbiner och generatorer tillhandahåller. Denna s.k. svängmassa är en nödvändig energibuffert som automatiskt tas i anspråk vid balansrubbningar under en störnings första sekunder och är avgörande för stabiliteten i kraftsystemet. I det nordiska kraftsystemet finns denna buffert främst i vattenkraft- och kärnkraftaggregaten.
Den avveckling av kärnkraftaggregat som inletts, och som kommer att fortsätta de närmaste två åren, innebär en allvarlig försämring av leveranssäkerheten. Detta är en nog så viktig anledning till att ytterligare kärnkraftavveckling bör undvikas. Göthlins argument är helt riktiga och bör tas på största allvar. Ur stabilitetssynpunkt vore en förstärkning av leveranssäkerheten genom återstart av redan avställda kärnkraftaggregat mycket välmotiverad.
Den relativa nyttan av olika kraftslag för nätstabiliteten kan illustreras med följande ungefärliga siffror för den s.k. tröghetskoefficienten H(s) för olika typer av produktionsanläggningar. Ju högre värde desto mera upplagrad kinetisk energi finns tillgänglig från en produktionsanläggning att använda vid inträffad driftstörning:
Vattenkraft 3
Kärnkraft 7
Övrig värmekraft 4
Vindkraft 0
Solkraft 0
Teknik finns för att skapa ”syntetisk svängmassa” hos vindkraftaggregat, men storskaligt införande av sådan teknik på ett kommersiellt möjligt sätt torde ligga långt fram i tiden. Utbyggnad av s.k. synkronkompensatorer kan också hjälpa upp läget på sikt liksom en del andra åtgärder, men vem har ansvaret och vilka blir konsekvenserna för elpriserna? Leveranssäkerhet kräver både tillgång på effekt och svängmassa.
Det finns alltså goda skäl att slå vakt om befintlig kärnkraft. Som industrination bör vi också satsa mycket mera än vi gör på forskning och utveckling av nya kärnkraftteknologier.
Det sägs att SCB påstår att Sverige har ett överskott i elproduktion på 50 %. Det kan väl knappast bli någon brist på el i sådant fall.