Anna Careborg tillförordnas att den 1/1 ta över ansvaret som chefredaktör från Fredric Karén, som fått i uppdrag att under ett år bistå en mediekoncern i Kanada med sina erfarenheter från digitalisering.

Mycket ambitiöst har Anna Careborg redan nu vänt sig till läsarna i ett personligt brev med ovanstående rubrik. Där kan man läsa följande:

På SvD utgår vi alltid från att ni vill bilda er en egen uppfattning. Detta sporrar oss på redaktionen att varje dag söka många källor till information, låta olika röster komma till tals och belysa frågor från flera håll. I en tid då olika särintressen driver egna agendor känns det viktigare än någonsin. . .

Klimatfrågan får mer utrymme i tidningen. . . Det är en stor glädje att få välkomna Johan Rockström  . . . som ny skribent i SvD.

Om vi bortser från den sista raden, låter detta hoppingivande. Det finns dock en liten hake:

Hennes försäkringar skiljer sig bara i formuleringarnas detaljer från det som Fredric Karén försäkrade mig i ett par personliga samtal veckan innan Jenny Stiernstedt började. Klimatet skulle få större plats. Med stolthet annonserade han att SvD hade engagerat en ”fackreporter” just för klimatet. Självklart skulle ”båda sidor” få plats i spalterna.

I en av Jennys första artiklar behandlade hon den förtvivlan Kiribatis president uttryckte inför ö-nationens kommande undergång, då havet skulle sluka upp öarna. Med kopia till Karén sände jag henne loggar för flera decennier från tidvattenmätare på åtta av Kiribatis öar. De visade ingen stigande trend alls för havets nivå! Fler än 40 % av öarna växer i area. Bara några få har krympt.

Jenny svarade att hon inte hade tid med sådant, eftersom hon koncentrerade sig på ”material, som man kan göra journalistik av”. På Aftonbladet, som hon kom från, tycks man har missförstått ”journalistik” som ”stora rubriker”. Hennes fortsatta produktion bekräftade detta.

Karén hänvisade till Jenny och gjorde sig själv onåbar.

Hon deltog i vår klimatkonferens i Mölndal i februari och visade sedan att hon varit helt oförmögen att ta till sig enkla naturvetenskapliga fakta. Det skall man inte vänta sig av en ”fackreporter”.

I år fick vi en helsides annons införd i SvD den 2/9. Den visade fakta om att Solen helt saknat solfläckar samt att det brukat sammanfalla med kallt klimat.

WWF protesterade mot att SvD tog in material som ifrågasatte klimathotet.

En medarbetare på SvD försäkrade att vår annons blev införd på grund av en miss i rutinerna, I min senare mejlväxling med Karén, svarade han inte direkt på frågan om införandet var ett misstag eller inte. Däremot hade rutinerna klickat. Han hade inte sett annonsen i förväg. Som ansvarig utgivare ansåg han sig ansvarig för att innehållet även i annonser var korrekt. Han ville inte kalla det censur, vilket är precis vad jag gör.

Jenny Stiernstedt fortsatte att systematiskt blunda för den kritik som finns mot IPCC:s hypotes om koldioxidens dominerande verkan på klimatet. Peter Alestig har sedan fortsatt på samma sätt.

Båda har stadfäst sin uppfattning att läsarna inte förstår något själva. Dessa måste serveras skräckbilder från Jordens alla hörn. De skall övertygas om nödvändigheten av att späka sig, för att ”stoppa klimatförändringarna”. Dessa skulle annars innebära världens undergång eller åtminstone ”civilisationens” undergång.

Anna Careborg har en gigantisk uppgift framför sig, om hon skall tvätta bort allt som ”sitter i väggarna”. Kan hon ha fullmakt att göra det ? På ett vikariat för ett år ?

+ – + – + – +