Historikern Christer Nilsson upprörs över vuxnas missbruk av barnens oskuld i politiken

Egentligen borde man bara skratta åt eländet (om det inte vore ett allvarligt mediebrott) att SVT i ett nyhetsprogram fejkar ett inslag när den strejkande niondeklassaren Greta Thunberg, i manipulerade klipp, påstods ha talat inför världens samlade elit vid klimatmötet i Katowice i Polen. I själva verket läste hon bara upp några meningar på engelska inför en nästan helt tom kongressal. Sämre ”nyhetsförmedling” än den SVT ägnade sig åt där är svårfunnen. Barn som frontfigur och symbol för det oskuldsfulla, med ren och klar blick, och som sändebud för en politisk agenda är en gammal beprövad metod för att kränga ett politiskt budskap. Totalitära stater har i alla tider låtit barn marschera i täten för massmöten, ofta käckt uniformsklädda. 

Därmed inte sagt att barn inte kan tänka självständigt och ha en åsikt om komplexa frågor. Men oskulden betyder också att de är lättleda, brister i erfarenhet och att omdömesförmågan inte är färdigutvecklad. Och kanske det viktigaste: de tyr sig till de vuxna som de litar på, som de vill höra till och där de söker sin bekräftelse. I dag har suspekta ideologer i Sverige och t. o. m. partier talat sig varma för att rösträttsåldern skulle sänkas till 16 år, med barn som vuxna och med allt vad det skulle innebära. 

Barns vilja till konformism och vilja att sprida diverse budskap utnyttjas av suspekta krafter i vuxenvärlden, i det här fallet av den klimatpolitiska agenda som varnar för jordens inom kort förestående kollaps. Gretas ”klimatstrejk” tycks nu också smitta av sig, i Belgien gick nyligen en hel skola ut i samma sorts ”strejk”.  

Men barn har också yttrandefrihet är ett argument som hörs i sammanhanget, och att stoppa Greta skulle vara att inskränka yttrandefriheten. Men barn har inte samma rätt som straffmyndiga vuxna som måste ta ansvar för sina yttranden. Annars skulle man t. ex. kunna utnyttja och skicka fram barn att bedriva hets mot folkgrupp väl vetande att de inte kan ställas till ansvar för detta.  

Även om man nu tycker att Greta sprider ett gott budskap så kan man inte komma ifrån att det är ett manipulerande, från dolda krafter, med barn som frontfigurer. Ett samhälle borde ställa sig ytterst skeptiskt till att barn utnyttjas som skyltfönster och dragplåster i politiska och propagandistiska syften. 

Christer Nilsson

historiker, författare

by