Inför klimatdebatten i Riksdagen klottrade Greenpeace på kajen nedanför.
De lät texten försvinna under vattenlinjen i avsikt att betona faran med det stigande havet. De sände sedan ovanstående brev till ett stort antal personer, här personligt till världens främste expert på havets nivå, Nils-Axel Mörner. Han svarade med en veritabel bakläxa:
+ – + – + – +
Saknar anständighet och trovärdighet
Greenpeace visar ständigt upp bristande kunnande och bristande anständighet, men ges ändå stor plats i offentligheten. Här larmar de om smältande isar, när polarisarna i verklighet visar tendenser på att växa. Det är endera grovt okunnigt eller ohederligt.
De larmar om en klimatkris, som riktig vetenskap visat vara overklig, d.v.s. påhittad. De förtjänar inget som helst förtroende.
Det är väl känt att dess medgrundare Patrick Moore lämnade dem, därför att han fann att organisationen övertagits av element med uttalat totalitär uppfattning om världen.
Det bör alla som lockas att stödja dem vara väl medvetna om ! ! !
+ – + – + – +
by 
I Mälaren har vi en sjönivåhöjning orsakad av människan på grund av ombyggnaden av Slussen i Stockholm. Det är bara att fråga alla bönder runt Mälaren so har fått sina marker översvämmade. Klimatet är inte inblandat.
Kul att de klottrade detta på Mälarsidan av riksdagen. De har full koll på det här med havsnivåhöjning i insjöar, våra gröna vänner…
En del av havshöjningen måste väl rimligtvis tillskrivas de 30 gigaton sediment som årligen strömmar ut i haven, visserligen ökar de trycket på havsbotten som då sjunker lite.
Landisarna smälter inte i den takt som motsvarar den lilla havsnivåhöjning som observeras. Havsytan fortsatte att stiga efter att den senaste istiden tog slut för ca 10 000 år sedan. Havsnivån steg raskt under inlandsisarnas avsmältning med 120 m och därefter har höjningen fortsatt med några mm / år. Orsaken till den fortsatta höjningen är höljt i dunkel men rullar på oaktat de värme och kallperioder vi har / har haft under innevarande interglacial.
Klimatalarmisterna är tvärsäkra på att våra utsläpp av CO2 är orsaken men den hypotesen är långt ifrån bevisad. Grönlandsisen och landisarna i Antarktis minskar och ökar periodiskt över tid (60 år) men havsytehöjningen är ändå relativt konstant. Så man får undersöka andra orsaker till att det förhåller på det sättet.
Vi vet att jordskorpan är indelad i flera plattor som rör sig långsamt i förhållande till varandra. Vissa plattor trycks ner under andra medan andra plattor pressas isär, vilket brukar benämnas havsbottenspridning. Atlanten är ett sådant exempel där de Amerikanska plattorna pressas isär från den Euroasiska och Afrikanska plattan. Det betyder att den ca 1 300 mil långa sprickan där magma pressas upp och bildar Mittatlantiska bergsryggen som är en ca 3000 m hög bergskedja på havsbottnen. Den magma som pressas upp kan vara en del i att vatten trängs undan varvid havsnivån höjs. Denna process förekommer på fler ställen i världshaven.
Där plattorna kolliderar har vi bergskedjebildning oftast på land som Himalaya, Alperna och Klippiga Bergen som exempel. Indien som pressas ner under Tibet lämnar å andra sidan plats åt mer havsvatten men inte tillräckligt snabbt för att kompensera för bergskedjebildning på havsbottnarna.
Att isarna smälter är inget att oroa sig för då detta går i cykler på cirka 60 år mellan ökad frysning och smältning. Havsytan stiger konstant ändå. Dramatiken över smältande havsisar å andra sidan har ingen som helst betydelse för havsnivåhöjningen då havsisen redan ligger i vatten.
Kontinentalförskjutningen kan inte motverkas med minskade CO2 utsläpp varför larmen i denna fråga är meningslösa. Inte ens om vi skulle lyckas med konststycket att minska CO2 halten i atmosfären skulle det ändra på havsnivåhöjningen.