Figur 1. Gullmarsfjorden i Bohuslän, Wikipedia
Figur 2. Fjordens bottenprofil med en tröskel på 41 m djup närmast havet och där innanför ett djup av 115 m
Här refererar Tage Carlsson en utförlig rapport, som är öppen för nedladdning.
Ett forskarteam vid Göteborgs och Lunds Universitet har studerat lersediment i Gullmarsfjorden och mycket noggrant avslöjat klimatets förändring under de senaste 2500 åren.
Gullmarn är Sveriges enda äkta tröskelfjord. Detta betyder att det uppspruckna urberget har gröpts ur av inlandsisen. Vid fjordens mynning har den långsamt strömmande isen brutits upp och avsatt en tröskel bestående av morän. Djupet där är ca 41 meter. Djupast, ca 115 meter, är fjorden en bit inåt, vid Skår, där bilfärjan korsar fjorden. Konsekvensen av detta blir att vattenmassan i fjorden ovanför tröskeldjupet omsätts under året. Vattnet i fjordens djuphåla, nedom tröskeldjupet, blir däremot stillastående under största delen av året och byts oftast ut bara en enda gång. Normalt sker detta under vintern.
Eftersom strömsystemet i Skagerak-Kattegatt i stort sett har varit konstant sedan 4500 år tillbaka, har fjordens djuphåla hela tiden varit fylld med kallt vintervatten. Dess temperatur avspeglar den genomsnittliga vintertemperaturen under hela denna tidsrymd. Förhållandet mellan två syreisotoper i vattnet, 16O och 18O, ändras med temperaturen. Det förhållande mellan syreisotoperna som rådde ett visst år bevaras i kalkskalen hos de encelliga organismer (foraminiferer) som levt i fjorden genom hela denna tid. Successiva mätningar av detta förhållande avslöjar därför temperaturens förändring.
Forskarteamet insamlade en 8 meter lång sedimentkärna i Gullmarsfjordens djupaste del. Sedimentkärnan delades i 1 cm tjocka skivor. Åldern på varje del daterades med bly- och kolisotoper. Från varje del plockade man ut kalkskal av en och samma foraminiferart, Cassidulina laevigata. I dessa skal analyserade man förhållandet mellan syreisotoperna och avslöjade därigenom temperaturen som rådde vid tiden.
Figur 3. Kalkskalet hos den undersökta foraminiferen Cassidulina laevigata. Brady, 1884, Challenger Report.
Den blir knappt 1 mm i diameter, men är oftast mindre.
Resultatet av denna mycket gedigna och noggranna undersökning visar att det har skett en tydlig temperaturökning under 1900-talet. Denna temperaturökning är dock inte alls extrem i ett 2500-årigt perspektiv, utan är av samma storleksordning som under medeltidens temperatur-optimum (1100-1200-talen) och under den romerska värmeperioden.
Referens
Polovodova Asteman, I. & al. 2018. Tracing winter temperatures over the last two millennia using a north-east Atlantic coastal record. Climate of the past 14: 1097-1118.
https://www.clim-past.net/14/1097/2018/cp-14-1097-2018.pdf s
Tage Carlsson
+ – + – + – +
by 