Den globala temperaturen uppmätt av satelliter enligt University of Alabama, Huntsville, UAH.
Den vertikala axeln visar avvikelsen från medelvärdet under tiden 1981 -2010.
I klimatdebatten cirkulerar så många vilseledande eller helt felaktiga påståenden, som får plats i media om och om igen. Endast undantagsvis får bemötanden med verifierbara fakta plats. Ett meningsutbyte från januari är därför fortfarande intressant, här uppdaterat med senare information:
+ – + – + – +
2019-01-05
Herrar klimatförnekare, tänk om ni har helt fel
Insändare av Thomas Johnsson. Finns på nätet, klicka på röd text.
Eniga klimatforskare är en lätt krossad myt
(Replik, som inte finns på nätet enligt Google. Det kan vara en tillfällighet, men överensstämmer helt med den praxis, som många media visat: Tvivel på “klimathotet” eller, ännu värre, kritik med fakta, skall läsarna inte behöva bekymra sig om.)
+ – + – + – +
Thomas Johnsson (TJ) argumenterar i Norra Skåne den 5 januari för att ”klimatförnekare” (till vars skara jag enligt TJ tydligen hör) istället för sitt förnekande ska följa en ”försiktighetsprincip”. Argumentationen utgår ifrån ett antal felaktiga förutsättningar, och insändaren vimlar av andra fel, varav jag här ska försöka reda ut några. Förhoppningsvis tar TJ till sig fakta, något som dagens journalister tyvärr inte förmår; faktaresistensen är i den yrkeskategorin monumental.
TJ skriver att ”kostnadseffektiva åtgärder” behövs. Jo tack: om EU:s klimatplan genomförs (minska koldioxidutsläppen med 80 procent till 2050) kommer det att kosta över 2900 miljarder euro per år. EU blir 24 procent fattigare, och varje EU-medborgare blir 12000 euro fattigare per år (Lomborg). Effekterna av rådande klimatalarmism har redan trängt ner till vår kommunala nivå och tär på gemensamma resurser i form av diverse ”klimatbefatt-ningar”, ”klimatsmarta lösningar”, ”klimatkompenseringar” mm.
TJ påstår att det finns ”vetenskapsmän i FN:s klimatpanel” (IPCC), vilket är fel: IPCC är ett politiskt organ styrt av politiker som producerar politiska dokument. Vi ”klimatförnekare” går emot den ”i stort sett samlade forskarvärlden” enligt TJ. Myten om den eniga vetenskapskåren krossas av riksdagsledamoten Ericson i Ubbhult, inlägg 2018-10-28.
Se också en redogörelse för 500 vetenskapliga rapporter presenterade 2018 vilka är skeptiska till klimatlarmen (när får vi ta del av detta, svenska journalister?).
TJ påstår att ”medeltemperaturer världen över ökar”; ja, den globala temperaturen har ökat cirka 1 grad sedan Lilla istidens slut i mitten på 1800-talet. Sedan år 2002 är trenden en ökning med knappt 0,2 grader – se UAH:s satellitmätningar, bilden ovan.
Under samma period har koldioxidhalten ökat med 10 procent. Därmed faller alla de klimatmodeller som IPCC baserar sina (politiska) rapporter på. Inget tyder på att koldioxidhalten styr temperaturen med den känslighet beräkningsmodellerna förutsätter (den gamla programmerarsanningen ”skit in, skit ut” bekräftas återigen). Däremot har skördarna ökat, öknarna minskat och jorden blivit grönare tack vare höjda koldioxidhalter. ”Extremväder blir allt vanligare” påstår TJ. Återigen fel: orkanfrekvens och -styrka är i avtagande de senaste 30 åren (Maue). Trenden för översvämningsoffer efter stormar är minskande.
TJ varnar för ”höjda havsnivåer”: allt tyder på att havsnivåhöjningen följer normal variabilitet (J. Curry).
Sammanfattningsvis tyder tillgänglig data på att IPCC:s modeller är falsifierade och att människans påverkan på klimatet är obetydligt. Samtidigt behöver miljarder människor tillgång till billig och pålitlig energi (framförallt vatten-, kol- och kärnkraft, varav de två sista är bannlysta av klimatalarmisterna) för att lyftas upp ur fattigdom. Att då slänga ut enorma gemensamma resurser på meningslösa symbolåtgärder även om det görs i skenet av någon ”försiktighetsprincip”, är både ovetenskapligt, oansvarigt, omoraliskt och oetiskt.
Ernst Herslow
Hästveda
+ – + – + – +
by 