Professor Ivar Giaever, nobelpristagare i fysik 1973, betecknar IPCC:s rapporter som “pseudovetenskap”.

Författaren Michael Crichton, som behandlat vetenskapliga miljöer ingående har koncist förklarat:

There is no such thing as consensus science. If it’s consensus, it isn’t science. If it’s science, it isn’t consensus. Period.

(Det finns ingen konsensus inom vetenskapen. Råder konsensus, är det inte vetenskap. Är det vetenskap, råder inte konsensus. Punkt slut.)

Detta stämmer väl med uttalanden av de främsta filosoferna om vetenskapen:

Karl Popper: The growth of knowledge depends entirely on disagreement

(Ökad kunskap är helt beroende av oenighet.)

Bertrand Russell: Do not fear to be eccentric in opinion, for every opinion now accepted was once eccentric. Even when the experts all agree, they may well be mistaken.

(Var inte rädd för att ha en excentrisk åsikt, eftersom alla åsikter som nu är accepterade, var en gång excentriska. Även om alla experter är överens, kan de mycket väl ha fel.)

Tage Danielsson: Utan tvivel är man inte riktigt klok.

De flesta stora vetenskapliga genombrotten har nåtts genom att bryta med det som då var konsensus. Det gäller ex.vis Galileo, Darwin och så sent som 2011, då Daniel Schechtman erhöll nobelpriset i kemi för sin upptäckt av kvasikristaller.

IPCC är ett politiskt organ

IPCC:s förste ordförande, Bert Bolin annonserade från början: The science is settled (vetenskapen är avgjord) och att det råder konsensus bland klimatforskarna om koldioxidens dominerande verkan på klimatet. Det betyder att IPCC hela tiden sysslat med pseudovetenskap och politik men INTE med “vetenskap”. Det ändras inte av att man reducerat “enigheten” från 100 % till 97 %.

IPCC har ingen vetenskaplig trovärdighet.

+ – + – + – +

by