Figur 1. Naturen kan ibland vara farlig . . .
Figur 2. . . . men kan också vara ljuvligt behaglig
I dagens miljödebatt framställs ofta vår omgivande natur som god. Hot mot denna goda natur är människans liv och verksamhet. En enkel tankemodell, lätt att förmedla till oroliga människor: utan oss vore världen en bättre plats.
För många är naturdyrkan en ny religion med Naturen i Guds ställe.
Men naturen är inte god. Den är sig själv nog – varken ond eller god. Naturen omfattar dels allt levande med växter, djur och olika organismer, dels också all livlös materia som själva jordklotet och dess grundämnen.
Till naturen hör också mellanformen virus, som saknar ämnesomsättning och inte kan föröka sig av egen kraft. Utan att vara onda är virus ändå farliga för både människan och andra djur. För våra liv är virus en fiende som vi måste bekämpa.
Utan att heller vara onda är många livsformer också farliga för oss och andra djur. De hotar våra liv och vår försörjning och måste också bekämpas som fiender. Vi har ogräs, skadeinsekter, bakterier, rovdjur och giftiga djur och växter.
Vi har också farliga naturfenomen som is och kyla, torka, stormar, översvämningar, åska och på andra håll även jordbävningar, vulkanutbrott och tsunamier. Uppifrån hotar oss nedfallande himlakroppar. Mot allt måste vi skydda oss.
Allt detta är i vid mening Naturen, allt som omger oss. Men miljödebattens natur inskränker sig till Jordens växt- och djurliv. Det är en kamp för tillvaro, överlevnad och fortplantning. Där är bokstavligen den enes bröd den andres död.
Hur växter och djur frejdigt kalasar på varandra är inget för känsliga sinnen. Dagens natur är heller inget museum. Vi kan inte frysa den i det tillstånd den råkar ha just nu. Vem har sagt att just det är det bästa tänkbara? Vissa arter dör ut. Andra kommer i stället. Vem saknar den sabeltandade tigern eller Tyrannosaurus Rex?
Kanske dagens Coronavirus kan ge oss en nyktrare syn på naturen så att vi bättre skyddar oss mot den – och åter sätter människan före naturen. Det är vårt ansvar mot vårt eget släkte.
Tege Tornvall
+ – + – + – +
2020-04-11
Naturen är inte god
+ – + – + – +
by 
Det var inte människan som utrotade dinosaurerna. Så nog finns det andra dödliga hot.
Charles Darwin var en av de största vetenskapsmän som någonsin har levat, fullt jämförbar med Newton, Einstein och Hawking. Medan dessa, och i viss mån deras rön, är kända, är Darwin och hans rön visst helt bortglömda.
Om folk kände till hans teori för hur korallöar skapas och utvecklas, skulle ingen inbilla sig att små östater är på väg att slukas av stigande hav. Det är tvärtom. Stigande hav får korallöarna att växa.
Om folk kände till hans idéer om naturligt urval, skulle ingen inbilla sig att naturen är god och hade varit i balans utan mänsklig påverkan. Tvärtom förändras allt hela tiden och arter, eller snarare deras gener, krigar om att nå största framgång.
Om vi åter lär oss att leva med naturen så finns inga fiender och inget att bekämpa.