Elpriset till kund i länder med “förnybar” el 2018, WUWT

Den praktiska erfarenheten är entydig: Ju mer “förnybar” el som är installerad, desto dyrare blir elen för slutkunderna. De länder som installerat mest sol-och vindkraft, Tyskland och Danmark, har dubbelt så högt elpris som Frankrike med behållen kärnkraft.

I föregående post förklarar Sivert Göthlin den katastrof som den svenska elmarknaden är på väg in i: Nya subventionerade vindkraftverk skapar överkapacitet som oundvikligen pressar ner priserna till nivåer med förluster för alla producenter. Ett stort antal kommer att tvingas till konkurs.

Överkapacitet pressar ner priserna till katastrofala nivåer. På kort sikt. På lång sikt blir de dyrare, katastrofalt mycket dyrare, se grafen ovan. Utvecklingen går mot ännu högre priser, där man bygger ännu mer sol- och vindkraft.

Hela systemet för produktion och distribution av elen blir dyrare på grund av all ineffektivitet och de komplikationer den nyckfulla genereringen av kraft innebär. Den kraften kallas med rätta “slumpkraft” eller “skräpkraft” på olika håll. Värdet på överskott som ingen vill använda är NOLL.

Stamnätet för el måste alltså byggas ut, för att klara möllornas toppeffekt, vilket behövs bara några procent av tiden. Investeringar med så lågt nyttjande är gravt olönsamma. Men vi kunder belastas med de kostnaderna. På min elräkning är ofta debiteringen för “Elnät” dubbelt så hög som den för “Elhandel”.

En mer utförlig beskrivning av vindkraftens problem i Sverige lämnar professor Per Fahlén i ett Memorandum på 8 sidor med ett par förklarande grafer. Det finns nedladdningsbart i “Molnet ” på följande adress:

https://drive.google.com/open?id=1LG-zEQ3M37io4b83-nzn3zotNQz5lsd_

Det kan vara vindstilla överallt norr om Alperna.

Önsketänkandet säger: Det blåser alltid någonstans, underförstått: Om all vår el är vindkraft, kan vi alltid få vindkraft från våra grannar, ifall vi behöver det.

Men det är helt fel, se hur den sammanlagda produktionen svänger mellan 90 GW och 10 GW i 15 länder i posten “2019 vind- och kärnkraft i 15 länder”.

Under 2019 stod Tysklands ALLA havsbaserade vindkraftverk helt stilla i mer än en timma vid två tillfällen. Produktionen var NOLL.

Således behövs pålitlig kraft med en kapacitet som klarar HELA behovet

Pålitlig kraft kan leverera närhelst man behöver elen oberoende av väder och vind. Det är vattenkraft och konventionella kraftverk med ångturbin och ångpanna eldad kol, olja, naturgas eller annat bränsle samt kärnkraft. Gasturbiner är också pålitliga men med låg verkningsgrad.

Den “förnybara” elen parasiterar på den sunda elen

Innan vindkraften kom hade vi pålitlig kraft för hela vårt behov. Och det måste vi ha även i fortsättningen, eftersom sol- och vindkraft har NOLL effekt ibland och ofta nära noll effekt. Varje ny mölla eller solpanel innebär en investering i dubblerad kapacitet. Ur rationella synpunkter helt onödig.

Dessa investeringar drivs fram av en politisk snedvridning av marknaden. De är så olönsamma att de drivs fram med ohemula subventioner, som vi medborgare får betala med “elcertifikat” på våra räkningar. Motiv och ansvar för det tar jag upp nedan.

De onödiga investeringarna är inte bara ett slöseri, d.v.s. pengar i sjön. Det är rent sabotage av den marknad som fungerade bra. Varje kWh som den “förnybara” elen säljer, blir en kWh mindre i de pålitliga leverantörernas försäljning. Den olönsamma och onödiga “förnybara” elen lever som parasit på den omistliga, pålitliga elen.

Pålitliga anläggningar skrotas, grundlagsbrott

I grundlagen stadgas att staten skall värna medborgarnas liv och egendom. Europakonventionen stadgar att då staten inskränker ägarens nyttjande av sin egendom, skall ersättning utgå till fulla marknadsvärdet.

Här har staten subventionerat konkurrenter till pålitliga kraftproducenter och beskattat dessa, så att värdet på deras anläggningar måste bokföras som “skrot”. Två reaktorer i Ringhals “avvecklas”, d.v.s. skrotas. Politiken har skapat regler, skatter och subventioner med uttalad avsikt att göra en del av marknadens anläggningar värdelösa.

Hade vi haft en riktig “Författningsdomstol”, skulle den ha dömt åtgärderna som ogiltiga eller tilldömt företagen full ersättning för de förlorade värdena. Och de ansvariga ministrarna skulle ha tvingats att “ta sitt ansvar” genom att avgå.

Pris-chocken kommer när ny pålitlig kapacitet måste byggas.

För alla industrier gäller att i ett trängt läge på marknaden, då priserna blir allt lägre, så fortsätter man att producera, så länge priserna ger ett litet plus utöver de “rörliga kostna-derna”, för ett kraftverk kostnaderna för bränslet, marginalkostnaderna. Då betraktar man värdet av anläggningen som förlorat, men man får ändå in mer pengar än de löpande utgifterna, så länge anläggningen kan hållas igång.

Då anläggningen tjänat ut och inte kan drivas säkert, finns inga pengar att bygga en ny för. Och ännu viktigare, ingen vill investera i en ny anläggning för en marknad med olönsamma priser.

Det är en realitet i Tyskland, som har många kolkraftverk av varierande ålder. Men staten kan inte tillåta att “lyset slocknar”. Och den kan inte tvinga folk att driva företag med förlust. Därför avtalar staten med olika kolkraftverk att de skall få betalt för att hålla sina anläggningar beredda att leverera. De skulle få betalt vare sig de producerade eller inte. Ett sådant avtal diskuterades för Vattenfalls anläggning för brunkol innan den såldes till ett par tjecker. Dessa har sedan gjort gigantiska vinster. Tyskland klarar sig inte utan kolkraft.

Subventionerna för olönsam “förnybar” el har alltså gjort de nödvändigt med subventio-ner även till kolkraftverk ! ! !

På en normal marknad får en anläggning för kärnkraft betalt för sin produktion under c:a 8.000 timmar per år. Kol- och vattenkraft skall parera för effektbehovets svängningar och får därför klara sig på 5.000 à 7.000 timmar. När nu kapaciteten för sol- och vindkraft med gratis bränsle överstiger behovet, får de pålitliga producenterna sälja sin ström allt färre timmar, kanske bara 2.000 timmar.

Räknat per levererad kWh ökar deras kapitalkostnader och fasta driftkostnader inte med några procent utan de fördubblas eller tredubblas. Det blir mycket svårt att få någon att satsa de pengar som behövs för nya kraftverk, hur oundgängliga de än är.

Motiv och ansvar

Som alla vet har motivet för ovan relaterad utveckling varit kampen mot “utsläppen” i tron att de skulle orsaka en katastrofal uppvärmning av planeten. Den tro har fått rent religiös karaktär, där kunnande och fakta totalt negligerats. I bristen på en moralisk gudstro har denna ersatts av en godhetsnarkomani, där hela etablissemanget tävlat om att visa sin godhet genom att annonsera hur “klimatsmarta” de är. Detta hade inte varit möjligt, om media upprätthållit den yttrandefrihet, som är demokratins första förutsättning. Det är ett problem för vår demokrati !

Under mottot: “Allt är politik” har politikerna säkerställt att de inte kan ställas till personligt ansvar för uppenbart felaktiga beslut. I grundlagsreformen 1976 eliminerades även “tjänstefelet”, d.v.s. möjligheten att ställa en offentligt anställd tjänsteman till ansvar för otillbörligt utövande av sin uppgift. SMHI:s anställda skulle rimligen ha kunnat stämmas för försumlighet i kontrollen av uppgifterna om koldioxidens verkan från IPCC.

Nedsläckningstiden !

Vår levnadsstandard bygger på demokrati med yttrandefrihet, forskning, anständighet och ärlighet, det som utvecklades på 1700-talet och kom att kallas “Upplysningstiden”. Nu upp-rätthåller media inte yttrandefrihet, det som kallas “forskning” är ofta okunnig propaganda. Politiken har övergivit det anständiga samtalet och ljuger ibland medvetet om verkligheten. De driver en så sanslös energipolitik att snart slocknar lyset här som det gjort på många andra håll.

Vår tid kan komma att kallas “Nedsläckningtiden” i historieböckerna ! !

Sture Åström

+ – + – + – +

by