Richard Lindzen är en av klimatforskningens giganter

Vi har en personlig presentation här.

Han har nu kommit med en skrift, som sammanfattar klimatforskningens dilemman. Den refereras i TWTW, varifrån jag tar några avsnitt.

Vi skall komma ihåg att Lindzen är en “riktig” gammeldags professor, som är mycket noga med att inte uttala sig mer bestämt än han har verifierbara skäl till. Han inleder så här:

Vid University of Alabama, Huntsville, UAH, finns temperaturdata för 40 år. De visar tydligt dels

• att atmosfären inte håller på att bli farligt varmare och dels
• att IPCC:s “klimatmodeller” är felaktiga.

“Konsensus” bedömning

Den idag i “konsensus” accepterade bedömningen av detta system är följande:

Klimatet är ett mycket komplext system, som består av många variabler, särskilt temperaturskillnaden mellan ekvatorn och polerna, men det beskrivs med en enda variabel, den globala medeltemperaturen, och styrs av en störning med 1 à 2 % av energibudgeten beroende på en enda variabel bland många av jämförbar betydelse. Man går vidare och tilldelar CO₂ rollen som enda styrfaktor. Fast man inte är säker på budgeten för denna faktor, slår man fast precis vilken politik som behövs för att styra den.

Hur kunde en så naïv bild komma att bli accepterad inte bara av sina förespråkare utan även av de flesta skeptiker.

Vad är vi i huvudsak överens om

1. Kärnan i systemet består av två turbulenta media, atmosfären och haven, som interagerar med varandra.
2. Dessa två media finns på en roterande planet olikformigt uppvärmd av Solen. Dess strålar träffar direkt ekvatorn men bara nuddar vid polerna, vilket ger olika uppvärmning. Det driver cirkulationen i atmosfären, som resulterar i värmetransport från ekvatorn mot polerna.
3. Klimatsystemet befinner sig aldrig i jämvikt.
4. Förutom med haven interagerar atmosfären med en oerhört oregelbunden landyta som förvränger luftflödet och orsakar vågor över hela planeten, vilka inte beskrivs nöjaktigt i klimatmodellerna.
5. Vatten är en viktig komponent i atmosfären såväl i fast som vätske- och ångfas. Enorma energimängder omsätts i fasförändringarna. Stora värmemängder frigörs när vattenånga kondenserar och skapar moln, kanske med åska. Molnen består av vatten i form av små droppar eller iskristaller. Normalt svävar de i stigande luftströmmar, men när de blivit stora nog faller de som regn och snö. Energiflödena är enorma, men dessutom påverkar både moln och vattenånga strålningen. De två viktigaste faktorerna för “växthuseffekten” är vattenånga och moln. De senare reflekterar också solstrålning. Detta diskuteras ingående i rapporterna från IPCC:s Work Group I, vilka alla öppet erkänner att molnen utgör en av de viktigaste orsakerna till osäkerhet i “klimatmodellerna”.
6. (I denna punkt för Lindzen ett långt resonemang om strålningen i atmosfären och “växthusgasernas” möjliga effekter.)
7. Det är viktigt att notera att ett sådant system kommer att variera i tidsskalor som sträcker sig från sekunder till årtusenden även vid frånvaro av påverkan av annat än en stabil Sol. Mycket av den populära litteraturen utgår från att alla förändringar måste drivas av en extern kraft.

Även om Solens inverkan skulle vara konstant, skulle klimatet variera. Med den enorma massan i haven, kan sådana variationer spänna över årtusenden.

+ – + – + – +

TWTW kommer att fortsätta referatet nästa vccka.

+ – + – + – +

by