Figur 1. HadCRUT 4 månatliga medelvärden för den globala anomalin samt beräkning av 3 överlagrade cykler med perioderna 1000, 215 och 67 år
Camille Veyres behandlar vetenskapliga data över klimatets utveckling helt annorlunda än FN:s politiska klimatpanel IPCC, som förfallit till tro på hopgissade datorsimuleringar. Dessa förutser en utveckling ständigt i en enda riktning, uppvärmning, medan Veyres och andra “riktiga” forskare utgår från att utvecklingen utgörs av flera överlagrade cykliska förlopp. Drivkrafterna bakom dessa finns oftast i solsystemet med dess ständigt cirkulerande och roterande himlakroppar.
Här förutser han en sänkning av den globala temperaturen med en halv grad till 2040, vilket stämmer helt med de prognoser solforskare gör med anledning av Solens nuvarande extrema passivitet. Perioden 215 år gäller tydligt för solfläckarnas cykler, vilket Nicola Scafetta noterade redan 2010, se posten “Koldioxidens verkan”.
Figur 2. Camille Veyres är diplomingenjör verksam vid “Telecom ParisTech” och tidigare “France-Telecom”.
Han har verkat som specialist på elektromagnetisk strålning och fiberoptik. Inom Association des Climato-Réalistes har han författat ett flertal rapporter och talat vid vetenskapliga konferenser, bl.a. the Porto Conference 7 – 8 september 2018, där även flera av våra nordiska forskare deltog. Hans föredrag där är i sin helhet översatt till svenska på Frihetsportalen.
Någon “växthuseffekt” kan helt enkelt inte finnas
Veyres konstaterar att vattenångans spektralband täcker koldioxidens och förekommer i mycket större koncentration. Ingen värmestrålning från marken kan nå ut till rymden. Därför kan något liknande IPCC:s “växthuseffekt” endast förekomma i vakuum.
Figur 3. Värmestrålningen balanserar inkommande solstrålning på Månen
“Insideral” är fransk logik på engelska. Det betyder “mellan stjärnorna” d.v.s. “i rymden”.
Till vänster förhållandet vid Månens ekvator, där Solens strålning når ytan utan skymmande atmosfär med soft och moln. Temperaturen blir 120 ºC.
Till höger finns en glasruta ovan marken som i ett växthus. Den släpper inte igenom värmestrålningen, men värms istället upp av denna. Sedan strålar den ut lika mycket uppåt och nedåt. Marken tar då emot dubbelt så mycket energi.
Vi vet att utstrålningen följer 4:e potensen av temperaturen. När energin dubblas stiger temperaturen med 4:e roten ur 2, vilket ger en ökning med 75 ºC till 195 ºC.
Det gäller alltså på Månen. På Jorden ser det ut så här:
Figur 4. På Jorden innehåller atmosfären så mycket vattenånga att värmestrålning från marken inte kan nå ut i rymden
Vid ytan på mark och hav omsätts all inkommande energi genom konvektion och evaporation. Turbulensen för upp energin till ett lager på 9 – 11 km höjd, som Veyres kallar “H₂O skin”, varifrån energin strålar ut i rymden.
Transporten upp kallar han en “heat-pipe”. Inom värme- och kyltekniken är det ett rör som förbinder en varm ända nertill med en kyld ända upptill. I röret finns en vätska som kokar nertill, ångan strömmar upp, där den kyls och kondenserar, varefter kondensatet rinner tillbaka. Det överför mycket stora värmemängder “utan rörliga delar”.
Det är också vad som sker i atmosfären: Vatten förångas på marknivå, förs upp av vindar och konvektion, där det är kallare så att det bildas regn, som faller ner igen.
Ingen “växthuseffekt” gör Jorden beboelig
Okunniga alarmister använder begreppet “växthuseffekt” för två helt olika processer:
- För den uppvärmning, som koldioxid påstås orsaka.
- För den uppvärmning från rymdens kyla, som atmosfären ger.
Punkten 2 kännetecknar alla himlakroppar med en atmosfär. Det är helt enkelt atmosfärens massa som av gravitationen komprimeras, så att temperaturen vid marken stiger enligt allmänna gaslagen, se posten “Atmosfärens tjocklek”
+ – + – + – +
by 
#Thomas P,
Har man har mätt upp jordens utstrålning (under ett antal år) i koldioxidens absorptionsband så är det mycket intressant. Om koldioxidhypotesen är rätt så borde man ju se en minskande trend.
Värdet på minskningen borde ju också motsvara ungefär det värde man använder i klimatmodellerna (ca 0.2-0.3 W/m2 och dekad).
Hur hittar jag dessa data ?
Nej, det är inte en spegeleffekt. Klimatmodellerna säger att det absoluta värdet på utstrålningen ska minska (inom koldioxidens absorptionsband). Om det inte finns nån minskning så finns inget stöd för koldioxidhypotesen.
Jonas, det finns mätningar som visar på en skillnad, men du lurar nog dig själv också. Tänk dig de där speglarna vi talat om. Mäter du från rymden ser du precis samma uteffekt oberoende av antal speglar även om marktemperaturen ändras.
Kanske upprepar mig, men ändå. Man kan konstruera diverse teorier för utstrålning, atmosfärens temperaturprofil m.m. Det som är det centrala är experimentell verifiering av teorier (känns lite konstigt att jag med en bakgrund i teoretisk fysik så envist hävdar detta).
Om jordens utstrålning minskar inom koldioxidens absorptionsband så borde det gå att mäta upp från satelliterna.
Om jordens utstrålning inte minskar så är teorin overifierad eller fel.
Jonas : ”Den blir inte mer ogenomskinlig för att vi adderar mer koldioxid.”
För att vi ska kunna se handen framför oss måste vi hålla den närmare.
Om vi ser på problemet från det område där strålningsvärmen ska avges så måste vi upp igenom atmosfären. På tillräckligt hög höjd, lågt tryck, är rymden ”synlig” för koldioxiden att delvis stråla mot.
Vid högre koldioxidhalt måste än högre höjd, lägre tryck, erhållas innan rymden blir ”synlig” för strålning mot. I troposfären innebär det att temperaturen och utstrålningen blir lägre.
Energibalansen måste vara uppfylld och temperaturen på denna höjd måste då öka till samma värde som före koldioxidökningen. Temperaturen ökar då också ner igenom hela systemet som är delaktig i energiutbytet med övre troposfären, hav och land – det tar tid.
Med vänlig hälsning
Anders Rasmusson
Jonas, vattenånga finns med som transportör av latent värme. Den har även en effekt genom att adiabatiska temperaturgradienten blir lägre när vattenånga börjar kondenseras osv. Här en typisk bild av jordens energibalans där vattenångan finns med:
https://www.weather.gov/jetstream/energy
Temperaturgradienten i atmosfären är 0,6 K/100 meter. Flytta upp tropopausen 100 meter ger det då ~0,6 graders uppvärmning vid ytan.
Jo, man mäter jordens utstrålning, och i ett stationärt läge kommer denna vara konstant eftersom jorden måste stråla ut lika mycket som den tar emot. Just nu finns dock en obalans eftersom en hel del energi tas upp av haven när de värms upp. Man kan också se en viss förskjutning mellan våglängder när CO2-halten ökar.
Jo, visst finns vattenånga med, men som transportör av energi genom atmosfären ?
De artiklar jag läst verka ha “radiative transfer” som huvudmekanism. Har andra klimatmodeller verkligen med vertikala gasströmmar ?
Att tropopausens höjd ändras innebär inte automatiskt att emissionshöjden har ändrats. För att den effektiva emissionen ska minska så måste temperaturen vid emissionshöjden minska (enligt modellerna).
Måste säga att jag tycker att 40-120 meter låter lite. Det borde inte ha någon större effekt på temperaturen.
Det avgörande experimentella “beviset” är väl att man med satelliter mäter upp en minskad utstrålning inom koldioxidens emissionsband. Då kan man ju “svart på vitt” visa att jordens utstrålning minskar.
Jag tycker att det är konstigt att man inte gjort dessa mätningar. Eller har man gjort dem ?
Jonas, latent värme, dvs vattenånga, finns med i alla klimatmodeller. Det är en av många faktorer. Dock är som påpekades av Anders ovan mängden vattenånga mycket liten på högre höjd. Sen spelar det ingen roll vilken gas som är “viktigast” utan det vi vill veta är hur stor inverkan mer CO2 har. Mängden vattenånga kan vi inte styra direkt.
Du kan säkert hitta bättre referenser, men en snabb sökning gav detta:
” Significant increasing trends inboth tropopause altitude (40–120 m per decade) and double tropopause frequency (≥3 % per decade) were found in both the radiosonde observations and the reanalyses over the35-year analysis period (1981–2015).”
https://acp.copernicus.org/articles/19/5661/2019/acp-19-5661-2019.pdf
Jag tycker att Stures modell är den bästa jag sett hittills, och då har jag nog ändå sett rätt många…
Atmosfären är de facto ogenomskinlig för värmestrålning i koldioxidens absorptionsband. Den blir inte mer ogenomskinlig för att vi adderar mer koldioxid.
De flesta klimatmodeller har diverse “halvskumma” teorier för värmetransport från jordytan ut till rymden. För mig låter det som en sund teori att transporten sker genom att vattenånga stiger uppåt och avkyls.
Det som gäller för alla teorier är att de måste verifieras experimentellt. Vet inte om “vattencykeln” är experimentellt verifierad.
Klimatmodellerna bygger på att med mer koldioxid så ökar den höjd där strålningen från koldioxid kan nå rymden.
Två stora frågetecken:
1- finns det experimentella bevis för att den höjden ökar ?
2- är det verkligen koldioxiden som är den viktiga substansen när det gäller emission till rymden. Kanske är vattenångan ?
Jonas, räknar man med bara strålning i många lager får man alldeles för hög yttemperatur. Tur nog sätter konvektion in när man når en temperaturgradient på 0,01 K/m i torr luft, lägre i fuktig och sådan kan också transportera värme upp upp mot rymden.
Den där uppgiften med speglarna brukar ligga precis början på en kurs om hur växthuseffekten fungerar innan man steg för steg lägger med fler faktorer. Att sen Sture efter denna grund i hur växthuseffekten fungerar ändå hävdar att växthuseffekten inte finns…
Första diagrammet ovan går heller inte av för hackor. Dels för att alla kurvor kan approximeras som en summa av sinusvågor och dels för att en sådan med nödtvång svänger ned igen eftersom de ingående sinusvågorna är periodiska.
Sorry,
Ska vara T=((N+1)*Infallande effekt/s)^0.25. 1/4 blev 4.
Tomas P,
Jo, jag har också noterat det. Roade mig med att räkna ut hur varmt det blir under N stycken glasskivor.
T = ((N+1)*Infallande effekt/ s) ^4 , där s = Stefan Boltzmann´s konstant.
Ju fler skivor desto varmare. Personligen tycker jag att det är nåt skumt med detta, men det kanske är rätt ?? Treglasfönster är ju bättre än tvåglasfönster.
I Figur 3 kan man räkna på vad som händer om man lägger till en glasskiva till ovanför den första. Atmosfären är trots allt tjock och fotoner kan absorberas och återutsändas flera gånger. Det visar sig att ju fler lager med glasskivor man har desto varmare blir det på marken.
#Per I
Dina minnesbilder om hur man resonerade på 70- och 80-talet angående istider och ozonhål, stämmer helt med hur jag minns det. De flesta inom media verkar vara helt oförmögna att förstå cykliska resonemang och stirrar sig blinda på den trend de upplevt under sin korta levnadstid. Dessutom gäller att ju mer man kan skrämmas med katastrofala nyheter, desto bättre. En påstådd olycksbådande klimatnyhet är en oemotståndlig frestelse för dagens alarmistjournalister och om det är sant eller ej saknar betydelse. Det enda viktiga för dem är att lydigt följa den alarmistiska agendan från högre ort. Vi som minns längre tillbaka i tiden anses obekväma och förstockade. I synnerhet gäller det oss som kan tänka självständigt och tillhör det bespottade könet. Unga indoktrinerade och lättpåverkade kvinnor utan sakkunskap är de som anställs som klimatreportrar inom media. Ett diagnosbarn har blivit högsta auktoritet inom klimatområdet och dårskapen har firat stora triumfer med att utnämna henne till årets person i Time Magazine år 2019 och till chefredaktör för DN under en dag nyligen. SVT påstår att trovärdighet är grunden för deras nyhetsförmedling. Det tyder på dålig självinsikt, då denna trovärdighet är noll, åtminstone i mina ögon.
De krafter som sitter högst i dårskapens pyramid och styr det globala åsiktsmonopolet finns väl beskrivna på bl.a.
http://pharos.stiftelsen-pharos.org/the-global-reset-tyrannernas-plan-for-varlden/
Teorier teorier och igen. Så var det när istidens skulle komma tillbaka på 70 och 80 talet. Det var så mycket snö så dikena var överfulla. 20 grader minus på julafton och i februari många gånger. 20 grader minus var inte länge sen men nu är det varmare i Mellansverige. Sånt händer i perioder.
Klart att istiden var på väg vi hade aldrig upplevt nåt liknande och då var ändå 60 talet snörik. Så jag och andra var övertygade, istiden är på väg. Sedan 30 talet visade siffrorna samma sak. Forskarna var eniga.
Runt 1980 kom det här med ozonhålet. Alla var oroliga för att vi skulle bli grillade. Ca 1990 pratade jag med en skrothandlare som fick kylskåp från bostadsföretaget i staden och sålde till Polen. Kylskåp sen 50 talet med freon läcker idag i u länder också så det var inte problemet. Har Kina och Ryssland verkligen fått stopp på sina freonläckage?
Nu ska jag alltså oroa mig för en stigande CO2 kurva. Och en stigande temperatur. Glöm det. Båda kurvorna kommer vända neråt. Det går i långa cykler.
Sture : ”Turbulensen för upp energin till ett lager på 9 – 11 km höjd, som Veyres kallar “H₂O skin”, varifrån energin strålar ut i rymden.”
Vattenånga börjar kondensera på låg höjd. Temperaturen sjunker med 5 till 10 °C per km uppigenom troposfären och desto lägre blir vattenånghalten.
Koldioxidhalten är 10 till 100 gånger högre än vattenånghalten på de högre höjderna d.v.s. ovanför ”H2O skin” finns mycket koldioxid.
Sture : ”Figur 4. På Jorden innehåller atmosfären så mycket vattenånga att värmestrålning från marken inte kan nå ut i rymden.”
Nä, och molnen skymmer solen.
Fast i områdena runt latituderna 30°, syd och nord, där de nedåtströmmande torra luftstråken i Hadleycellerna finns, har vi låga vattenånghalter och sparsamt med moln, jorden runt. I dessa områden finns de typiska torra markområdena, öknarna.
I de kallaste områdena finns inte heller så mycket vattenånga.
Koldioxiden är däremot hyfsat jämnt fördelad över hela jordklotet och ända upp igenom stratosfären.
Med vänlig hälsning
Anders Rasmusson
Petter Wullff
Veyres använder Hadcrut 4 data (som kanske inte är av högsta klass) och det jag kan se där är att temperaturen faktiskt var på topp 2016 och att den därefter inte stigit, möjligtvis sänkts något. Så än är väl Veyres hypotes inte punkterad (vilket IPCCs är sedan länge).
Tycker att figur 4 är riktigt bra. Den beskriver ju en mekanism för hur energi transporteras genom atmosfären för att sen kunna stråla ut i rymden.
Klimatmodellerna försöker ju göra nåt liknande med koldioxiden. Transportmekanismen är där den s.k. Schwartzschilds ekvation. Den säger att det hela tiden finns ett strålningsfält som är Planck´s strålningsfält för termisk jämvikt i en låda. Så fort det finns en temperatur så finns tydligen fältet där. Har aldrig förstått varför det strålningsfältet ska uppstå av sig själv från tomma intet.
Det är det strålningsfältet som transporterar värme i klimatmodellerna. Det transporterar strålning genom den ogenomskinliga atmosfären genom att det hela tiden uppstår ny strålning (genom S-ekvation). Som jag fattar det så spelar det ingen roll hur tjock atmosfären är – strålningen kommer alltid igenom.
Ska var noga och påpeka att Schwartschilds ekvation betraktas som etablerad sanning inom atmosfärsfysik. Det kanske den är ?
Tycker det känns mycket mer logiskt att det är uppåt-strömmande ånga/vatten som är transportmekanismen
Det här med solfläckar och nedkylning kan tydligen diskuteras:
https://www.syfy.com/syfywire/will-the-suns-current-sunspot-cycle-fizzle-or-crackle
En får bli varse, som det heter
Petter Wulff.
IPCC prognoser stämmer dåligt mot uppmätta verkliga värden.
Camille Veyres ifrågasätter IPCC med hjälp av en egen prognos. Intressant nog kan den testas mot temperaturutvecklingen sedan 2016 (som är Veyres senaste mätpunkt). Hans förutsägelse om sjunkande temperatur visar sig då inte hålla.
Dvs. Veyres teori punkteras – inte IPCCs.