Dr. Susan Crockfords rapport för 2020 om isbjörnarna

Ett år i välmåga

Minskat istäcke har ökat solstrålningen i havet, vilket gynnat tillväxten av plankton, basen i näringspyramiden. Det har givit mera föda till alla nivåer, där isbjörnarna står överst. De har levt i välmåga under året i alla åtta granskade områden utom två.

Några utdrag från WUWT:

Dr Susan Crockford förklarar att medan alarmisterna insisterar på att klimatförändringarna leder till att stammen av isbjörnar minskar på grund av minskad area av havsis, visar den vetenskapliga litteraturen på motsatt slutsats.

Hon klargör att den bedömning som IUCN, the International Union for Conservation of Nature, gjort för isbjörnar i “Röda Listan ” stammar från 2015. Den använder Facebook fortfarande i en självpåtagen roll som myndighet för ”faktakontroll”. Den är allvarligt inaktuell. Nya och övertygande bevis visar att björnar i regioner med minskad sommaris mår bra.

Inkluderat i det beviset är resultaten för undersökningar i 8 av de 19 grupperna, varav endast två visade obetydliga nedgångar efter en mycket blygsam minskning av isen. De övriga var antingen stabila eller ökande, i vissa fall trots stora minskningar av havsisen. Den globala stammen är nu nästan 30 000 - en ökning från cirka 26 000 år 2015.

Dr. Crockford påpekar att det inte fanns några rapporter om utbredd svält av isbjörnar, kannibalism eller drunkningsdöd som skulle kunna antyda att isbjörnar hade svårt att överleva, trots att sommarisen minskade till de näst lägsta nivåerna sedan 1979.

Crockfords rapport avslöjar att tillväxten av plankten - det kritiska måttet på det marina livet i Arktis - nådde rekordhöjder i augusti 2020. Mer plankton (“primär produktivitet”) på grund av mindre sommaris betyder mer foder för hela livsmedelskedjan, inklusive isbjörnar. Detta förklarar varför isbjörnar trivs i områden som Barents Hav, som har sett minskade nivåer av havsis.

Hon konstaterar att, ironiskt nog, isbjörnarna i västra Hudson Bay upplevde utmärkta isförhållanden för fjärde året i rad 2020. De var feta och friska när de kom till stranden för sommaren. Vissa tillbringade så lite som tre månader på stranden - ungefär en månad mindre tid än de flesta isbjörnarna gjorde på 1980-talet och två månader mindre än de gjorde på 1990- och 2000-talet.

Dr. Crockford förklarar att isbjörnar är mer flexibla i sina krav på livsmiljö än de så kallade experterna antagit. Mindre sommaris har hittills varit fördelaktigt snarare än skadligt:

Isbjörnar fortsätter att beskrivas som ”kanariefåglar i kolgruvan” för att indikera skadliga effekter av klimatförändringar, som påstås vara orsakade av människor, men data visar att de långt ifrån är en mycket känslig indikatorart. Det är ingen myt: 2020 verkar ha varit ännu ett bra år för isbjörnarna.

+ - + - + - +

by