Figur 1. Vatten är lika väsentligt för livet på Jorden som koldioxid
De aktuella översvämningarna i Tyskland och Belgien är huvudsakligen ett resultat av att vattnet värderas som “avfall” istället för en av de viktigaste förutsättningarna för livet. Den moderna civilisationen har steg för steg gjort allt mer av det välsignade regnet till “avfall” som det gäller att göra sig av med. Allt mer av marken har “hårdgjorts” med asfalt på vägar och parkeringsplatser, med hus som givetvis har täta tak samt med plattor på gator och trädgårdsgångar.
I Tyskland har man gjort en karta över “förseglingen” av marken:
Figur 2. Karta över procenten “förseglad” eller hårdgjord areal
Från den delen av arealen leds vattnet snabbt undan som “avlopp” vidare till floderna. De aktuella översvämningarna inträffade i hörnet längst i väster, där också procenten hårdgjord mark är högst.
En ännu viktigare faktor är jordbrukets dränering av åkermark, vilket avser mycket stora arealer.
Historien visar att extrema skyfall inträffar ett par gånger varje sekel, något som ingen “klimatpolitik” kan göra något åt. Detta betyder att översvämningarna inte kan bemästras nedströms med mera vallar och muddring av floderna.
Det är den snabba avrinningen uppströms, som måste hanteras. Det måste ske så att största möjliga del av vattnet tillåts sjunka ner i marken och höja grundvattnets nivå.
Bönderna måste få ersättning för att låta vattnet stå på delar av markerna medan det sjunker in, ifall det skadar skörden. I bäckar och åar måste våtmarker återställas, så att flödet bromsas vid skyfall. Samhällena måste ordna avrinningen så att den först leds till fångdammar, som sedan töms långsamt. Villaägare skall uppmuntras att gräva ner en stor tank för vattnet från taket, vilket sedan används för bevattning av trädgården.
Det som behövs är en bred tillämpning av ett nytt sätt att se på vattnet: Det är inte avfall, som man måste göra sig av med, utan det är en värdefull förutsättning för allt liv, som man skall ta till vara och utnyttja.
Det tänkandet måste in i all framtida samhällsplanering.
Denna video ger värdefulla synpunkter: Where Does Stormwater go?
+ – + – + – +
by 
Göran J
Jag sätter inte upp solpaneler, köper inte andelar i vindkraftverk eller gräver ner tankar för bevattning. Sommaren 2018 hade vi knappt en regndroppe från första maj till mitten av augusti. Gräsmattan blev tråkigt brun. 2019 hade vi åter en grön och fin gräsmatta helt utan att vattna.
Att vattna jordgubbslandet med 3 m3 vatten per sommar kostar runt 50 kr, så det tar lång tid att återbetala en nedgrävd tank och ledningar för att samla vatten från taket. Så mitt behov är ingen tank alls.
Billigaste lösning är väl en ovan-jords pool på 3 m3 vilket torde kosta runt 5000 kr, alltså 100 års återbetalningstid.
Karl Erik R
Du får gärna gräva ned en större tank som passar dina behov.
@Göran J
Möjligen räcker 3000 l tank för att vattna jordgubbslandet, men till 1000 m2 gräsmatta motsvarar det bara 3 mm regn. Om det regnar så ofta att man kan fylla och tömma tanken upprepade gånger, ja då behövs nog ingen bevattning.
PW
Eftersom du har åsikter om historiska analysen så väntar jag med spänning på din historiska analys.
Tack Sture
Ditt inlägg om att regnvatten bör ses som en resurs är jätteviktigt. Vi bör verkligen börja att fundera att ta vara på nederbörden på ett betydligt bättre sätt än vi gör idag.
Att bara släppa iväg regnvattnet som s.k. dagvatten är inte speciellt intelligent.
Regnvatten tunnor är ju bra men att gräva ned en större tank är en mycket bättre åtgärd. Med en 3000 liters tank klarar man hela sommarens bevattning.