Figur 1. Den lilla ån Ahr har svällt över alla bräddar och raserat delar av samhället Altenahr (Gammel-Ahr)

2021-08-08 Nerikes Allehanda

Extremväder och klimatförändringar

Den senaste tiden har vi översköljts av nyhetsrapporter om extrema väderhändelser. Experter i media paketerar om dessa till klimatförändringar. Då behöver vi påminnas om att väder och klimat inte är samma sak. Klimatet är statistik över längre tid, minst 30 år, inte det du observerar genom köksfönstret eller i nyhetsflödet.

Det antagande som är grunden för internationell och svensk klimatpolitik är att den ökade koldioxidhalten i atmosfären drivit upp temperaturen och att mänskliga aktiviteter är den dominerande orsaken. Detta är inte sant.

Vi vet att den globala medeltemperaturen är drygt en grad varmare än 1860-talet. Vi vet inte i vilken utsträckning det beror på koldioxidhalten. Koldioxid är en växthusgas, men den helt dominerande växthusgasen är vattenånga (95 %). Vi vet att en naturligt högre temperatur frigör mer koldioxid från haven och ger ett väsentligt bidrag till den högre halten koldioxid i atmosfären.

Sett i ett längre perspektiv än enskilda år är inte extrema väderhändelser vanligare idag. De katastrofala översvämningarna i Tyskland, Belgien och Kina är inte unika. Det har hänt många gånger förr till exempel längs floden Rhen.

Figur 2. Markeringar av vattennivåerna på Rådhustornet i Passau, där floden Inn flyter samman med Donau.

(Markeringen för 1501 är 13,2 meter över normal nivå.)

Mänskligt skapade förändringar i form av avskogning, extrem tillväxt av hårdgjorda ytor, underdimensionerade avloppssystem etc. är de främsta orsakerna, inte klimatförändring.

 Bränderna i nordvästra USA är inte heller unika. De var mångdubbelt fler i början på 1900-talet under den extrema värmeperioden då. Utan påverkan av fossil koldioxid. Sett till global statistik har antalet omkomna i naturkatastrofer minskat med nittio procent. Trots att vi är fem gånger fler än 1900. (Se faktaruta)

Jordens klimat är ett kaotiskt system där vår kunskap fortfarande är begränsad. Det som driver politiken och den del av vetenskapssamhället, som har politikernas öra, är de falsifierade datormodelleringar som temperaturutvecklingen under vissa antagna ökningar av framtida koldioxidhalt i luften skulle kunna ge.

De har hittills varit undermåliga som bas för de samhällsomvälvande och enormt dyrbara åtgärder som planeras för att förhindra det skeendet. Man måste helt enkelt förenkla de ingående faktorerna så mycket att resultatet mer är gissning. Det kallas numera  scenarier med antagna koldioxidhalter.

Koldioxidens förmåga att driva upp temperaturen har kraftigt överskattats. (Prof. William  Happer). Dess värmande egenskaper har visats avtagande. För varje dubblering en allt mindre effekt. (Prof. Richard Lindzén).

Det är också orimligt att människan skulle vara orsak till hela ökningen från 280 till 415 ppm. Kolcykeln – alltså den omsättning av kol som sker mellan land och hav till atmosfären – har mindre än fyra procent från mänskliga aktiviteter. 96% är utsläpp från hav och land. Datormodellerna förutsätter att våra utsläpp blir kvar i atmosfären hundra år och mer. Detta falsifieras av verkliga observationer som i genomsnitt anger 10 år.  (Den s.k. bombkurvan). En avgörande fråga är naturligtvis varför naturen anses finna jämvikt för de nittiosex procenten men inte klarar de fyra. Det synsättet gör att man lägger ihop alla utsläpp från mänsklig aktivitet från början av industrialiseringen fram till nu och menar att bara just dessa finns kvar i atmosfären. Varför köper vi sådana orimligheter?

Med den faktagrunden blir kommunala koldioxidbudgetar i praktiken meningslös symbolpolitik.

Det bästa nu är att inte låta  sig ryckas med av klimatkrispredikanter, som ser chansen att få medborgarna fogliga inför de prövningar, som planeras för oss. Inte minst med EU:s klimatlag, som går under fältropet Fit For 55.

Det finns seriös vetenskap som är kritisk till klimatnödläge och den hypotes det vilar på. Våra faktakällor är FN:s klimatpanels (IPCC:s) grunddokument och vetenskapsmän som ägnat sina yrkesliv åt forskning om klimatet, meteorologi, atmosfären och haven. Fakta som alltför sällan når den svenska allmänheten. 

Evert Andersson / Mats Kälvemark

Fria debattörer

+ – + – + – +

Faktaruta.

Referens: ourworldindata.org

• Globalt omkommer f.n. 60000 personer varje år i naturkatastrofer.
• Procentuellt av alla omkomna per år motsvarar det 0,1%.
• Omkomna i naturkatastrofer har minskat kraftigt under de senaste hundra åren.
  Från drygt 500 000 per år under 1920- och 1930-talen till ca 60000/år under de senaste decennierna.
• Historiskt har torka och översvämningar varit de främsta orsakerna. Omkomna av dessa orsaker är nu för tiden relativt sett få. De katastrofer som numera förorsakar de flesta omkomna är jordbävningar.
• Naturkatastroferna drabbar främst människor i fattiga länder utan den infrastruktur som skyddar och räddar vid katastrofer.

+ – + – + – +

by