Beräknad effekt av de olika nivåerna på politiska åtgärder som utlovats
2021-12-03 Nerikes Allehanda:
COP26 – den stora floppen i Glasgow
Världens största skyddade verkstad: COP26 i Glasgow.
Visst är det en paradox att mer än 20.000 troligen välutbildade människor kan ha ett så o-genomträngligt immunförsvar mot den verklighet som kan observeras i vetenskapligt korrekt statistik och historiska data. Uppbackade av miljöorganisationer och media med 10.000 tillresta. Dessutom 100.000 klimataktivister.
För en utomstående betraktare är situationen absurd. Även om delegaterna och andra tillresta befinner sig i en egen bubbla av godhet och självrättfärdighet, är det svårt att förstå de envetna förhandlingarna och pressen på de motvilliga, för att halvera koldioxid-utsläppen till 2030. Åttiofem procent av världens energikonsumtion är kol, olja och gas. Det menar man ska halveras på nio år! 130 000 människor på plats i Glasgow agerar som om energikrisen i verkligheten utanför bubblan inte finns. Ryssland och Saudiarabien stryper lite grann på tillflödet av fossila bränslen och krisen är ett faktum.
Konsekvensanalys är inget för klimatkonferenser. Är man blint övertygad om att vi står inför allt livs utplånande är ju varken kostnader eller oönskade konsekvenser som kraschad världsekonomi relevanta faktorer.
Information sipprade ut under förhandlingarna. Slutrapporten skulle knådas ihop och då gällde det att hitta något som kan beskrivas som framgång. Nya tomma löften som om de hålls sägs begränsa planetens medeltemperatur till 1,8 grader C. Om vi nu tar i rejält är 1,5 grader inom räckhåll. Vad har hänt? Jo i Glasgow har man pratat ner sig från 2,7 grader C som är huvudscenariot i AR6, den nya rapporten. Lite perspektiv behöver appliceras på möjligheterna.
Det blir surrealistiskt att höra Erika Bjerström exalterad rapportera i SVT om framgång-en att för första gången kanske man får med ordet fossil i slutdokumentet! Dessutom att Kina och USA lovar att samarbeta, men utan nya löften. Som kylig betraktare förstår man hur oöverstiglig uppgiften fortfarande är. Vi anses nu befinna oss så mycket närmare målen än för tio år sedan, men det beror ju inte på några åtgärder utan det har naturen själv ordnat. AR6 har nedgraderat hotet trots att atmosfärens koldioxidhalt fortsätter att öka i samma takt, trots att pandemin gjorde att koldioxidutsläppen minskade sju procent 2020.
Det är sådant man kan syssla med i en skyddad miljö där ingen utmanar eller ifrågasät-ter. Det är ingen vågad gissning att klimatmodellerna (CIP6) är utgångspunkt och det som sker är att man knådar texter och stressar varandra till att öka sina löften tills modellerna visar önskat resultat. Längs vägen har pengar ur den gröna klimatfonden på 100 miljarder USD /år (900 miljarder SEK) lovats bort, fast de ännu inte finns. Men det lovas friskt från banker och pensionsfonder att bidragen ska ta fart nu. Igen. Ändå är detta bara växel-pengar mot vad 1,5 graders målet beräknas kosta enligt FN.
Egentligen en paradox och ett övermod att människan sätter mål för Jordens medeltemperatur! Det låter förstås både klokt och bra, men bara till dess de negativa konsekvenser-na av klimatpolitiken blir uppenbara för allmänheten. Än kan pandemin skyllas för eländet, men klimatpolitiken har gjort oss sårbara och är den dominerande orsaken både till energikrisen och inflationen, som tagit rejäl fart.
COP26 sågs som avgörande stund. Sista chansen. Mest uppmärksammat var att man för första gången efter trettio år och tjugosex COP-konferenser har ordet fossil med i slutdokumentet och att Indien och Kina i sista minten fick mildra texten från att fasa ut kol till att fasa ned. Det hedrar dem att de inte lovar något, som de rimligen inte kan hålla.
Visst ja – de kom överens om att träffas nästa år i Sharm el Sheikh också.
Evert Andersson / Mats Kälvemark
Fria debattörer
+ – + – + – +
by 
#Christian H
Då kanske du föredrar Åsa Romson på den posten som har en doktorsgrad i klimat och miljö?
Om man prickar in tidpunkterna för samtliga COP-möten i ett diagram med den obönhörligt stigande koldioxidhalten i atmosfären ser man resultaten av dessa ambitiösa möten. Dystert. Men det säger något om människan – att hon hoppas på det bästa även om utsikterna är usla.
#Göran Åkesson
Vi lever tydligen i Absurdistan, där bedrägeri, lögner och okunnighet värderas högre än kunskap. Klimatmötet i Glaskow är ett tydligt exempel på det. Även hemma i Sverige har vi drabbats av dumhetens oinskränkta maktfullkomlighet. Magdalena Anderssons utnämning av Annika Strandhäll till miljö- och klimatminister vittnar om att regeringsmakten tycker att naturvetenskaplig kompetens är oviktigt. Huvudsaken är lojalitet och en förmåga att ljuga och babbla pk-strunt. Annika Strandhäll har inte ens en teoretiskt gymnasielinje, hon gick frisörlinjen, så hennes kunskaper inom miljö- och klimatområdet torde ligga på grundskolenivå. Annika Strandhälls många förehavanden med kronofogden och hennes lögner om detta inger inte heller förtroende. Det verkar som om hon haft Mona Sahlin som föredöme och rådgivare i ekonomiska spörsmål. En slarvig hårfrisörska var tydligen den som ansågs bäst lämpad för ministerposten.
‘Floppen i Glasgow’ kan kompletteras med ‘Floppen i Stockholm’ vid det i veckan pågående OSSE-mötet, som ‘drabbades’ av två elavbrott under viktiga anföraden, en påminnelse om den framkantsorienterade, kontraproduktiva MP-energipolitiken.
Till yttermera visso har Sverige begåvats med en vindkraftsapologetisk klimatminister för att ‘cementera’ stollerierna. Med hänvisning till ministerns historiska kvaliteter vad gäller ekonomisk kontroll, kan vi nu förvänta oss att pengarna inom ministerns fögderi bokstavligt talat rutschar utför en strandhäll rakt ut i havet. Att ‘kasta pengarna i sjön’ kommer därvid få en ny dubblerad litterär uttolkning, i samband med förväntade nya ‘satsningar’ på havsbaserad vindkraft.
Bra text men ni missar konflikten mellan utvecklade länder som skall betala till outvecklade ekonomierna för att vi smutsar ner.
Detta manar på konflikter som är helt och hållet skapade.
Önationer bla i Stilla havet håller oss för betalnings-ansvariga samtidigt som de fyller sina öar till bristningsgränsen.
Madagaskar (i Indiska havet) ar en torka som ställer till det. Genast skylldes på klimatförändringar och ni vet väl vem som ligger bakom dem.
Senare visades att torkan var vanlig men aldrig har så många drabbats-önationens befolkning växer!
Inte bra för världens sammanhållning!
Inte bra för det politiska klimatet!