Mutade politiker bör bära det sponsrande företagets logga så som idrottare gör

Temat “Klimat” är så omfattande att jag har försökt att begränsa bloggen till det. Men det handlar ytterst om demokratins överlevnad, varför jag måste ta upp vissa aspekter på politiken, ex.vis demokratins förutsättningar. Fundamentala sådana är anständighet, hederlig-het, yttrandefrihet och öppenhet. Det betyder att all form av korruption måste bekämpas.

På den kritiska sajten “Doomberg” finner jag trovärdiga uppgifter om korruption på högsta nivå i USA:

+ – + – + – +

Political Hamburglars

“The great grafter does not buy government officials after they are elected, as a rule. He owns them beforehand.” – George C. Henderson

“Den store bedragaren mutar inte makthavare sedan de blivit valda, som regel. Han äger dem på vägen till makten.” – George C. Henderson

Från och med hösten 1978 och fortsatt under en period av 10 månader, var Hillary Clinton samtidigt:

• First Lady i delstaten Arkansas,
• en upptagen partner i en mäktig lokal advokatbyrå,
• en respekterad medlem av olika styrelser och
• kanske världens största handlare av sofistikerade terminskontrakt för boskap.

Från en mager första insättning på $1.000, hade Clinton en otrolig förmåga att finna gynn-samma satsningar nära dagens toppar och/eller dalar och en enastående förmåga att korta boskapsterminer under en rusande marknad.

Hon omsatte sin lilla insats och lycka till $99.541 innan hon tog ut pengarna och lämnade rodeon.

Det var en vacker summa 1979 – ungefär fyra gånger den årslön hon nått som advokat. I en omfattande och humoristisk undersökning som först publicerades av National Review i början av 2015, avslöjades mysteriet med Mrs. Clintons till synes brådmogna handels-förmåga för alla utom de mest partiska ögonen att se.

Hennes “rådgivare” för dessa affärer var ingen mindre än James Blair, vars dagliga jobb vid den tiden var chefsjurist för Tyson Foods, den Arkansas-baserade slakterijätten med mycket viktig verksamhet under tillsyn av dåvarande guvernör Bill Clinton.

Mäklaren som utförde hennes order var en före detta Tyson-anställd med ett perfekt namn, Red Bone – en man som disciplinerades av Chicago Mercantile Exchange (CME) för slarvigt registerföring samma år som Mrs. Clinton kammade hem sin vinst.

När det gäller sätt att kanalisera pengar till mäktiga politiker är denna episod anmärk-ningsvärd för sin fräckhet, men i samlingen av anklagelser om korruption som har förföljt Clintons i årtionden, är det en mestadels bortglömd fotnot.

Om politiker tvingats bära företagslogotyperna för sina sponsorer med djupa fickor på det sätt som golfare och racerbilsförare gör, skulle Tysons röda och gula märke utan tvekan ha intagit en framträdande plats på Clintons golfklädsel och nästan säkert prytt huven på hennes racerbil.

Familjen Clinton är knappast unika på detta sätt. Veteraner från den kemiska industrin brukade skämtsamt referera till den nuvarande presidenten som senator Joseph Biden (D – DuPont). Eller titta på Robert Karos enastående serie biografier om Lyndon Johnson. I den första av dessa klassiker kallad The Path to Power, avslöjar Karo den olämpliga roll som byggjätten Brown & Root spelade för att möjliggöra Johnsons politiska karriär, och den enorma mängd regeringskontrakt Johnson skickade i gengäld.

För att inte läsaren tror att vi bara fokuserar på demokrater, tänk på att Brown & Root så småningom blev ett dotterbolag till Halliburton, vilket antagligen var överlyckligt när dåvarande vd och ordförande Dick Cheney tillträdde den höga positionen som USA:s vicepresident 2000. Mer av samma !

Med tanke på det förgiftade demokratiska primärvalet 2008 mellan Barack Obama och Mrs. Clinton, och antalet tidigare Obama-anställda som nu intar viktiga positioner i Biden-administrationen, skulle man kunna bli förlåten för att ha sett Bidens senaste angrepp på slakteri-industrin genom en öppen politisk lins. Uppriktigt sagt var vår ursprungliga instinkt att anta att uppmärksamheten från Oval Office var en kombination av politisk åter-betalning, ett mått på Clintons ständigt minskande inflytande över det demokratiska partiet, och en bekväm syndabock för Biden som kunde användas för att avleda skulden för inflationen som slingrar sig igenom den amerikanska ekonomin.

Så här formulerade Biden problemet i ett uttalande nyligen (fetstil läggs till i det här styc-ket; de fyra stora slakteriföretagen Biden hänvisar till är de tidigare nämnda Tyson Foods, Cargill, Brasilien-baserade JBS SA och National Beef Packing Co):

”Fyra stora slakteriföretag kontrollerar 85 procent av marknaden för nötkött. Inom fjäderfä kontrollerar de fyra främsta företagen 54 procent av marknaden. Och inom griskött kontrollerar de fyra främsta företagen cirka 70 procent av marknaden. Slakterier och föräd-lingsföretag köper från bönder och säljer till återförsäljare som livsmedelsbutiker, vilket gör dem till en viktig flaskhals i försörjningskedjan för livsmedel.

När dominerande mellanhänder kontrollerar så mycket av försörjningskedjan kan de öka sin egen vinst på bekostnad av både bönder – som tjänar mindre – och konsumenter – som betalar mer. De flesta bönder har nu litet eller inget val av köpare för sin produkt och litet utrymme för förhandling, vilket gör att deras andel av varje dollar som spenderas på mat minskar. För 50 år sedan fick ranchägare över 60 cent av varje dollar en konsument spenderade på nötkött, jämfört med cirka 39 cent idag. På samma sätt fick svinuppfödare 40 till 60 cent för varje dollar som spenderades för 50 år sedan, ner till cirka 19 cent idag.“

+ – + – + – +

Storföretagens kartellbildning

Detta är bara en tredjedel av Doombergs artikel. Resten handlar främst om de stora företagens kartellbildning för att kontrollera marknadens priser. Är du intresserad därav, klickar du på den röda texten under bilden.

+ – + – + – +

by