DD: Energi- och klimatmål i en svårlöst ekvation

Kraftverk för kol i Datong, Shanxi province, 3.720 MW

Kina ökar takten i sin utbyggnad av kolkraft och svarar nu för hälften av världens förbrukning av kol.

2023-09-08, DD, Dala-Demokraten: Evert Andersson och Mats Kälvemark:

Energi- och klimatmål i en svårlöst ekvation

En ekvation, med många obekanta klimatfaktorer och samtidigt så många bekanta faktorer om energiproduktion, att den minskning av världens användning av fossila bränslen som Parisöverenskommelsen kräver för koldioxidutsläppen, är mer önskelista än mål.

Visst är det märkligt att en åttondel av jordens befolkning, så orubbligt bestämt sig för att koldioxiden från vår energianvändning måste elimineras? Detta oavsett kostnader och andra konsekvenser.

Visst är det märkligt att vägen för att eliminera fossil koldioxid till atmosfären heter elektrifiering. De klimatåtgärderna kräver enorma mängder fossilfri el. Vätgas. Vätgasstål. Batterier till bilar och energilagring. CCS – att fånga och slutförvara koldioxid under havsbottnen etcetera. Det kräver el som vi inte har.

Visst är det märkligt, att när övertygelsen är så orubblig, varför i det längsta vägra ta till sig världens effektivaste och säkraste energikälla – kärnkraft?

Att ersätta hälften av fossil energi i världen kräver att det startas en normalstor 1000 MW-reaktor varje dag från idag till 2050. Lägg till några extra för klimatåtgärder, som blir nya elförbrukare. Alla borde fatta att det inte är möjligt. Väldigt många tongivande klimatexperter tycks ändå tro, att det kan göras med sol- och vindkraft. Det är häpnadsväckande märkligt.

Rättesnöret är Parisöverenskommelsen. Det är inte ett dugg märkligt att det ser ut som det gör. Utsläppen av koldioxid fortsätter att öka globalt. Alla länder har gjort mer eller mindre orimliga åtaganden. Bland de sju andra åttondelarna av jordens befolkning finns de fattigaste. De flesta behöver mer energi än idag för att kunna närma sig våra levnadsvill-kor i västvärlden inklusive Japan. De behöver el snabbt och till låg kostnad. En rimlig prioritering.

En strimma ljus i kunskapsmörkret är att IPCC – den mellanstatliga klimatpanelen – nu fått en ny ordförande. Jim Skea säger i Der Spiegel, att överdriva hotet och antyda att överskri-da 1,5 grader utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten inte har varit till någon hjälp. Världen kommer inte att gå under.

Det är goda nyheter då temperaturen nu ökat cirka 1,3 grader sedan 1800-talet och det mesta pekar på att vi får som mest ytterligare 1 grad till år 2100. Det blir intressant att se om förutsättningar i verklighetens vetenskap kan återerövra politiskt inflytande framför ideologiskt önsketänkande.