Toppaktuell bok från Timbro med 109 sidor om groteskt slöseri
Den presenteras så här:
+ – + – + – +
Det kryllar av skattefinansierade prestigeprojekt som utlovat guld, gröna jobb och hållbar utveckling men som sedan kollapsat. I denna bok följer du med forskaren Christian Sandström på en resa genom vår tids gröna bubblor: banan-odling i Sveg, etanol ur trä i Örnsköldsvik, biogas ur grenar i Göteborg och enorma vindkraftsparker i Norrland som medfört nedskrivningar, förluster och fullständiga härvor.
Med såväl komiska som förskräckande exempel belyser Sandström systemfelen i den gröna omställningen. Oviljan att dra lärdom av dessa haverier har varit påtaglig och därmed riskerar historiska misstag att återupprepas de kommande åren, inte minst gällande vindkraft och vätgas.
+ – + – + – +
Systemfelen gäller inte bara den “gröna omställningen”
De gäller vårt demokratiska styrelseskick, d.v.s. vår konstitution eller grundlag, som inte begränsar politikens makt till sådant som politiker kan ha kompetens att hantera.
Politiker skall “vem-som-helst” kunna bli. Var och en är därför totalt okunnig inom flera sektorer i samhället. Förr kompenserades detta genom att i de beslutande församlingarna fanns personer från alla regioner med många olika professioner och erfarenheter.
Det gäller inte längre för rikspolitiker. Nästan alla har kommit från partiernas ungdoms-förbund och avlönats med uppdrag och anställningar inom politiken i en karriär som kan sluta med posten som partiledare vid 28 års ålder. Sådana karriärer lämnar inte tid för erfarenheter av “riktigt arbete”. Dagens politiker är okunnigare med smalare erfarenheter från “verkliga livet” än dem för 50 och 100 år sedan.
När vi väljare har att rösta fram kandidater till förtroendeuppdragen, har vi inga möjlig-heter att bedöma deras kompetens att göra affärsmässiga bedömningar av satsningar på riskfyllda “framtidsprojekt”.
Det torde vara en förutsättning för framgång av ett riskprojekt att de som driver fram det förlorar egna pengar, om det blir fiasko. Politiker förlorar bara dina och mina pengar. Politiker skall överhuvudtaget aldrig tillåtas satsa skattepengar på spekulativa “framtidsprojekt”.
Vi måste få till en ändring av grundlagen på denna punkt.
+ – + – + – +
Se även :
2023-10-12, Epoch Times, Christian Sandström:
Ingen risk är för stor när någon annan betalar
Idag meddelar H2 Green Steel att man har säkrat 18 miljarder i privat finansiering. Bolaget har enligt egen utsago nu säkrat uppåt 60 miljarder och enligt Dagens Industri den 7:e september är 38 miljarder kronor skuldfinansiering och 21 miljarder utgörs av riskkapital.
I denna snårskog av finansiella konstruktioner, semi-privata finansieringsorgan, kreditgarantier, billiga lån och offentliga finansiärer är det förstås svårt att visa precis var riskerna finns och hur stor andel som i praktiken är privat eller offentlig. Givet att EU ställt fram hundratals miljarder euro i billiga lån, exportkrediter och bidrag för vätgas, grön omställning och annat bör vi utgå från att all risk och nedsida hamnar hos skattebetalarna i Europa, tills motsatsen är bevisad.
I DI beskrivs också att ett franskt bolag vid namn HY24 varit en central aktör i den här finansieringsrundan för H2 Green Steel. Ett franskt företag som pysslar med vätgas. EU har allokerat 430 miljarder euro till vätgas över en tioårsperiod, en hisnande summa som motsvarar 80 procent av Sveriges BNP.
+ – + – + – +
by
Det nyaste nu med batterier är fast elektrolyt som tydligen ska vara “lösningen” på alla problem? Fast det “nyaste” verkar alltid vara 4-5 år bort när man skalar av de storvulna proklamationerna? Om man nu verkligen kan lösa batteriproblemen inom de närmaste 5 åren varför backar man inte och väntar in den nya tekniken i så fall? Alla gamla elbilar blir ju närmast värdelösa då all vill ha den nya tekniken som ska vara så bra och anses bli billigare och säkrare. Man kan ju anta att det inte lönar sig att byta ut batterierna på gamla elbilar då de oftast är en integrerad del av bilens konstruktion och säkerligen bli svindyrt?
Del 2 (forts)
Varje medlemsland (EU) har sin egen statsskuld och ger ut sina egna obligationer men till olika marknadsräntor beroende på kreditvärdighet. Det tyska motståndet har mycket länge varit det största hindret för en gemensam solidarisk skuldsättning i EU men nuvarande deindustrialisering av Tyskland (Ukraina proxywar) ökar möjligheterna för den alltmer tydliga Washington-styrningen av EU (ovalda kommissionsledningen) att skapa ett ekonomiskt kaos i Europa som i sin tur får våra aningslösa politiker att bara se en väg ut. Ett fiasko för EU med upplösning eller en fullödig Union där medlemsländerna blir lydområden i en republik. Vilken lösning tror ni man (politikerväldet) väljer när EU är på väg att rämna? Och med det deras gyllene utkomster!
“….säkrat 18 miljarder i privat finansiering…”
Och hur mycket har skattebetalarna garanterat i form av EU-garantier? Fråga Er hur mycket av dessa garantier som EU har i rena cash? EU har inte beskattningsrätt eller en centralbank som kan trycka pengar (ur tunna luften)som FED eller vår Riksbank. De har inte heller rätt att ge ut egna obligationer.
Hur kunde våra politiker skuldsätta svenska folket för lån upptagna av EU som avsåg krisen för Euron? Krisen gav politiker ett utpressningsläge och så kommer det fortsätta tills de skapat en fullfjädrad federation.
Om EU tvingas betala de banker som nu med skattebetalarna som borgen vid en framtida kollaps av grönt stål osv blir det ett ytterligare sätt för topparna inom EU att driva fram en federation, en transfererings-union med full beskattningsrätt. Vakna!
EU ökar hela tiden sina ansträngningar att skuldsätta sina medlemsländer för att i framtiden minska motståndet mot en övergång till en riktig union där medlemmarna helt förlorat sin nationella suvärenitet. WEF/WHO (FN) är en del i samma strategi. De enorma Covid-lånen ytterligare ett ex att låna pengar till de svagaste medlemsländerna. En täckmantel!
Del 1
Kort sammanfattning. Väte finns knappast på Jorden annat än i föreningar. Fritt väte tas fram i mycket energikrävande processer i flera steg. Vätet måste sedan lagras, hanteras och distribueras, antingen under minst 200 bars tryck eller i 253 minugrader. Båda ytterst energikrävande. Innan det hamnar i fordon har det kostat mer energi än man sedan kan få ut av det. För att inte tala om kostnaden. Inget för vardagstrafik!
Problemen är långt mer omfattande än vad många vill tro. Nepotism och korruption samt ren o skär dumhet är bara en del av allt som ligger bakom den situation vi befinner oss i. Pompösa journalister som karaktärs mördar politiker vars budskap inte stämmer med den allmänna uppfattningen. Media som inte håller på sin journalistiska integritet utan låter sig korrumperas av finanseliten. Listan kan göras lång över orsaker till samhällets haveri. Att tala om grundlagsändringar är bara naivt då problemen sitter mellan öronen och vår oförmåga att kritiskt granska makteliten som styr media.
Det saknas kloka politiker som vågar kratta manegen åt de sakkunniga utan rädsla för korrupta journalister. Samt även hålla på sin politiska integritet när lobbyister kommer dragande med krav om socialbidrag åt näringslivet.