Global Energy Monitor visar att Kina har 258 block med kolkraft under byggnad
+ – + – + – +
2024-07-10, New York Post, NYP, Bjørn Lomborg:
West hurting itself by pursuing ‘net zero’ while Russia and China increase fossil fuels
(Västländerna skadar sig själva genom att sträva efter “netto noll” medan Ryssland och Kina ökar användningen av fossila bränslen)‘
Från och med 1990-talet, vid slutet av det kalla kriget, blev kampen mot klimatföränd-ringarna en fix idé för rika länders politiker och eliter. Det rådde relativ fred och tillit över hela världen, bred ekonomisk tillväxt och snabba framsteg gjordes mot fattigdom. I synnerhet i Europas huvudstäder kändes det som att de flesta av planetens stora problem var åtgärdade, så klimatförändringar var den sista begränsningen.
Dessa förespråkare av klimatåtgärder argumenterade med förtjusning för målet att avsluta beroendet av just de fossila bränslen som hade drivit två århundraden av en häpnadsväc-kande tillväxt.
Visst, detta skulle kosta hundratals biljoner dollar, men tillväxten skulle alltid fortsätta.
Vilken naiv, trångsynt världsbild.
Tiden har inte varit snäll mot den stupida idén att klimatförändringar var mänsklighetens enda kvarvarande problem – eller att planeten skulle enas för att lösa det.
Geopolitik och ekonomi innebär att en snabb global övergång från fossila bränslen är omöjlig.
Som länge har varit tydligt för många, antog majoriteten av världens länder aldrig detta närsynta fokus på klimatförändringar. Trots enorma framsteg är livet i vissa länder fortfarande en kamp mot fattigdom, hunger och sjukdomar.
Jobb och tillväxt
I många länder, inklusive Indien, är högsta prioritet att skapa fler jobb samt tillväxt och utveckling för bättre levnadsförhållanden. Utanför de mest avancerade ekonomierna har klimatförändringarna förståeligt nog alltid haft relativt låg prioritet för väljarna.
Ledare från Europa och USA talar om “netto noll” som om det finns globalt stöd för det.
Men denna enighet avslöjas snabbt som en hägring.
För det första är Rysslands, Irans och Nordkoreas destabiliserande axel inte på väg att stöd-ja västerländska ansträngningar att lösa klimatförändringarna. Enligt McKinsey skulle det faktiskt krävas att rysk klimatpolitik skulle kosta 273 miljarder dollar varje år för att uppnå netto-noll-målet – ungefär tre gånger vad Ryssland spenderade på sin militär förra året.
Det kommer inte att hända.
De geopolitiska utmaningarna sitter ännu djupare. Kinas tillväxt har förlitat sig på att bränna allt mer kol. Det är världens främsta utsläppare av växthusgaser, med den största ökningen av någon nation förra året. Förnybar energi utgjorde 40 % av Kinas primärenergi 1971, och minskade till 7 % 2011, eftersom man ökat användningen av kol. Sedan dess har förnybar energi ökat med 10 procent. Starka klimatåtgärder kan kosta Kina nästan en biljon dollar årligen, vilket skulle skada dess färd mot att bli en rik nation.
Verkligheten är att större delen av världen kommer att fortsätta fokusera på att bli rikare, ofta med fossila bränslen. Ryssland och dess likar kommer att ignorera fixeringen vid klimatförändringar helt och hållet.
Och Kina kommer att tjäna pengar på att leverera västvärldens solpaneler och elbilar, samtidigt som de bara begränsar sina egna utsläpp blygsamt.
Att köra en kil
När rika länder på ett oansvarigt sätt försöker exportera kostnaderna för klimatpolitiken till fattiga länder med tullar för att justera importens beroende av koldioxid, kommer de att driva ytterligare en kil in i en redan splittrad värld.
Samtidigt, trots all hype, har rika länder allt mindre pengar kvar till klimatkampen. Den årliga tillväxten per person bland rika länder minskade från 4 % på 1960-talet till 2 % på 1990-talet. Den svävar nu strax över 1%. Många av dessa länder möter press att spendera mer på försvar, hälsovård och infrastruktur, eftersom geopolitiska påtryckningar och förändrad demografi gör deras väg till stabilitet och tillväxt mycket mindre säker.
Men över hela Europa och Nordamerika fortsätter målmedvetna eldsjälar som föddes i en värld av relativt lugn på 1990-talet att driva på för avindustrialisering och minskade inkomster för att tackla klimatförändringarna – även för världens framväxande ekonomier.
Detta försök är dömt att misslyckas, inte minst för att minskningar av utsläppen måste upprätthållas under decennier och genom skiftande majoriteter.
Ekonomin för kraftfulla klimatåtgärder har alltid varit haltande – och idag är det blixtrande uppenbart. Fler politiker inser vad den tidigare brittiska energi- och netto-noll-sekretera-ren Claire Coutinho erkände:
“Vi kan inte lägga kostnader för att nå klimatmålen på familjer som har det kämpigt.”
I Europa vänder sig väljarna redan mot politiker som har argumenterat för mindre tillväxt och välstånd i klimatförändringarnas namn. En stark klimatpolitik som kan kosta varje amerikan mer än 10 000 dollar per år är dömd att misslyckas. En sådan politik kommer att göra det mer troligt att väljarna vänder sig till populistiska, nationalistiska ledare som helt kommer att överge dyra netto-noll-mål.
Då kommer klimatpolitiken att gå i spillror. Världen behöver en bättre väg framåt. Den bästa lösningen är att inte pressa människor att ha det sämre genom att tvinga fram en för tidig övergång från fossila bränslen till otillräckliga gröna alternativ. Istället bör vi öka investeringarna i grön innovation och så småningom få ner kostnaden för ren energi så att den blir billigare än fossila bränslen. Detta är mycket billigare och kommer att tillåta alla, inklusive Indien och andra tillväxtekonomier, att vilja göra omställningen.
Grön innovation
Rika länder måste vakna upp och sluta blöda biljoner i självförvållad klimatpolitik som kommer att följas av få, utskrattas av många och främst kommer att göra Kina rikt.
Att spendera en liten del av klimatbiljonerna på grön innovation skulle fixa klimatföränd-ringarna. Det kommer att tillåta oss att fokusera resten av våra resurser på utbildning, försvar, hälso- och sjukvård och de många andra viktiga utmaningarna under 2000-talet.
Bjørn Lomborg är ordförande för Copenhagen Consensus, gäststipendiat vid Stanford Universitys Hoover Institution och författare till “False Alarm” och “Best Things First.”
+ – + – + – +
2024-07-24, The Telegraph, Bjørn Lomborg:
Net zero will only make you poorer and China richer
+ – + – + – +
Lomborg och koldioxiden
I artikeln förutsätter Lomborg att det är koldioxiden som styr klimatet. Egentligen väntar jag mig att han med sin förmåga att analysera fakta skulle betrakta “klimatkrisen” som den bluff det är. Möjligen håller han här en Politiskt Korrekt attityd, för att få sina manus publicerade.
+ – + – + – +
by 
