Anna Ljungström har representerat YMCA vid klimatmötet i Paris
De som vill bli erkända som bäst i Sverige på miljövård kan förstås inte uppträda på en ”Miljöblogg”. De kallar sig istället för ”Supermiljlöbloggen”. Det är då naturligt att reagera på ett debattinlägg om klimatet i en av Sveriges största tidningar.
Under rubriken ” Dålig klimatrapportering fortsätter – Aftonbladet publicerar klimat-förnekare” angriper hon tidningen för att den gett plats åt mig, en ”klimatförnekare”, en glosa som används för mobbning istället för saklig debatt.
Mot mina sakliga uppgifter om havsis och landis i Arktis samt världens ökade skördar och minskade fattigdom har hon inga invändningar, men avfärdar dem som ”faktaresistenta åsikter”.
Hennes sinne för proportioner visar påståendet att jag fått ”härja fritt på debattsidorna”, fast den aktuella, avkortade repliken är nummer två sedan 2014.
Faktakollen är obefintlig. Hon påstår att jag skriver ”regelbundet för Klimatupplysningen, en välkänd klimatförnekarsajt”. Där har jag nog inte yttrat mig ens varannan månad. Jag har fullt sjå med att hålla denna blogg igång.
Hon ringer upp och förhör debattredaktören, om han tycker det är riktigt att publicera åsikter ”som skulle kunna vara potentiellt farliga”, underförstått mina åsikter, vilka alltså inte var så mycket åsikter som verifierade fakta.
Hon refererar telefonsamtalet och påstår att han anser våra åsikter olämpliga för riktiga debattinlägg. Detta var bara en replik. Jag har bett honom om besked ifall referatet är korrekt eller inte.
Bloggens Anna Ljungström har missförstått vad ”debatt” betyder och vad som menas med ”yttrandefrihet” samt ”demokrati”. Hon demonstrerar en grundsyn som hör hemma i länder förtryckta av fascism, nazism eller kommunism.
Vad värre är: Hon är inte ensam om den synen. Ett år innan Parismötet samlades 133 nationer och FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i Bolivia och enades om en resolution som kräver en ”New World Order” i solidaritet med Evo Morales. Denne sade sig önska ”krossa kapitalismen”, vilket också är det underliggande temat i yttranden från flera tongivande representanter för FN och IPCC, se posten ”Fakta eller hypoteser”.
Sture Åström
+ – + – + – +
by 
När Anna Ljungström ser sig i spegeln ser hon en faktaresistent förnekare.
Om jag tar upp en diskussion om klimatet med i stort vem som helst, kan jag ösa fakta över dem som de aldrig har hört talas om. Jag kan i stort avvisa allt de har läst i media och tror på.
Jag har två punkter som gör att man tro på att människan är orsaken till höjd halt koldioxidhalt i atmosfären:
1. Man saknar kunskaper.
2. Man tjänar pengar på att tro det.
Är Klimatinitiativet en blogg som förnekar något?
Jag läser och skriver där ofta.
Det är en öppen debatt där även de som alarmerar är välkomna.
Men de får det obekvämt eftersom nivå är rätt hög där.
Högt i tak och gott om kunniga skribenter.
Nog är det märkligt. Det finns massor av okunniga och faktaresistenta aktivister som tycks inbilla sig att de kunniga människorna är faktaresistenta förnekare. Vilka av aktivisternas påståenden är egentligen ren dumhet och vilka är lögner?
Jag har kommenterat på facebook med nedanstående som jag efter viss eftertanke kompletterar lite:
Jag har tittat på den så kallade supermiljöbloggen och läst hennes kommentar om Sture Åströms enda replik i Aftonbladet. Tidningen anklagas för att han fått “härja fritt” i deras spalter. Även bloggens namn ger ett överdrivet intryck. Vart har känslan för språkliga nyanser tagit vägen? Bloggens innehåll präglas av de vanliga klimatanknutna vandringssägnerna och ett överdrivet och grovt språk som citatet ger prov på. Man kommer osökt att tänka på den gamla devisen “svag argumentering – höj rösten”.
Kan kommenteras på Facebook -gör det!
Verkar inte som Supermiljöbloggen har ngt kommentarsfält – fegt!
Jag lägger in min kommentar här också, där den hamnar mera rätt:
Skribenten Ljungström påstår till och med att Åström skriver regelbundet i Stockholmsinitiativet, Klimatupplysningen! Inte ens det har hon koll på!
“Supemiljöbloggen” förresten, vad mycket smörja på ett ställe! Kan man ta dessa människor på allvar?