Luftens sammansättning

Blått = kväve, rött = syre, grönt = vattenånga, vitt = spårgaser, främst argon, gult = koldioxid 300 ppm, svart = koldioxidens ökning med 100 ppm. Av de sistnämnda uppskattas en mindre del ha orsakats av människans utsläpp.

+ – + – + – +

I Dalarnas Tidningar den 23:e oktober oroar sig kulturmannen Reidar Sjödén för att gäster på Faluns uteserveringar sitter ”insvepta i koldioxid”, CO₂. Men koldioxid hotar hälsan bara om koncentrationen blir mer än 35 – 50 gånger högre än atmosfärens drygt 400 ppm (miljondelar).

Dagens atmosfär består av 78 procent kväve, 21 procent syre, 0,9 procent argon samt 0,1 procent så kallade spårgaser,  koldioxid, neon, helium, metan och ett flertal andra gaser. Bara ca 0,04 procent är koldioxid. Dessutom ingår vattenånga, vars koncentration varierar inom vida gränser beroende på vädret: 0,2 % – 2,0 %.

Men i Jordens ungdom bildade enorma vulkanutbrott en atmosfär av 80 – 90 procent koldioxid. Sedan dess har alltså halten CO₂ sjunkit från nära 900.000 ned till dagens 400 ppm.

Kalla hav absorberar koldioxid. För 2,9 miljarder år sedan började långa istiders kalla hav ta upp allt mer koldioxid. Efter en lång istid var halten för ca 270 miljoner år sedan lika låg som nu.

Varma hav gasar ut koldioxid. Växlande med istider var långa tidigare perioder 5 – 10 grader varmare än nu med upp till 20 gånger högre halt av CO₂.

För drygt 3,5 miljarder år sedan började enkla organismer tillföra atmosfären syre genom fotosyntes. Under värmeperioder steg syrehalten till uppåt 30 procent med större både djur och växter. Rester av dessa band också koldioxid ur atmosfären.

Koldioxid är nämligen växternas näring. Mer värme ökar halten CO₂. Men sena istiders kalla hav sänkte halten nedåt 180 ppm. Det är nära gränsen för överlevnad av även tåliga växter. Trots måttlig ökning är nutidens halt fortfarande låg jämfört med Jordens mest gynnsamma perioder.

Faluns uteätare skulle snarare må bra av litet mer koldioxid!

Tege Tornvall, nätverket Klimatsans

+ – + – + – +

by