Figur 1. Solen har nu varit helt utan fläckar åtta dagar i rad.
Antalet solfläckar är ett tecken på Solens aktivitet. Nu har solen gått in i en passiv fas med svagt magnetfält, vilket indikeras av att antalet solfläckar är få.
Figur 2. Antalet solfläckar loggas för varje månad. Det varierar i cykler om c:a 11 år.
Nu befinner vi oss i cykel nr 24 räknat från mitten av 1700-talet. Dess topp på 75 i rullande medelvärde är mindre än en tredjedel av de högsta topparna på 60-talet. Särskilt anmärkningsvärt är att 2009 var det lägsta värdet nära noll. Nu förefaller detsamma var på väg att ske 2020.
Figur 3. Det svaga magnetfältet kan få ”sprickor” som släpper fram den kosmiska strålningen, vilket då ger praktfullt Norrsken, Tromsö 9/3 2018.
Den obeskurna bilden visas här.
Solen är den viktigaste drivkraften för vårt klimat. Det betyder således mycket för oss, vad som händer där. Det finns all anledning att noga följa utvecklingen på Solen.
+ – + – + – +
by 
Värmestrålningen som vi får från solen kommer från en fusionsprocess där 4 st. vätgasatomer fusioneras till en heliumatom + värme om tryck och temperatur är tillräckliga.
KTH-professorn Hannes Alfvén tilldelades år 1970 ena halvan av Nobelpriset i fysik. Han tilldelades priset för ”grundläggande bidrag och upptäckter inom magnetohydrodynamiken med fruktbärande tillämpningar inom olika delar av plasmafysiken.”
Som en del av undervisningen demonstrerade professor Alfvén något som han kallade en magnetisk flaska. Utrustningen bestod av en låda med kraftiga glasväggar som var fylld med vätgas samt reglerbara kraftiga elektromagneter. När vätgasen i lådan utsattes för ett ökande magnetfält komprimerades den och man kunde se hur den komprimerade gasen formade något som såg ut som en gråblå flaska. Komprimerar men gas så stiger temperaturen och vid några miljoner grader C når man den temperatur där fusionsprocessen startar med oerhörd värmeutveckling men detta kan man inte åstadkomma i ett fysikaliskt experiment.
Solen består till stor del av vätgas. Där finns också enorma magnetfält och därmed är kriterierna för värmegenerering uppfyllde.
Jag gissar att det i första steget bildas mörka fält precis som i Alfvéns experimentlåda och så småningom när tryck och temperatur är tillräckliga så kommer fusionsprocessen och den magnetiska flaskan försvinner när vätgasen är förbrukad.
Detta kan vara förklaringen till att klimatet påverkas av minskande antal synliga solfläckar. Mina kuskaper inom astrofysik är mycket begränsade så jag vore tacksam för svar från de som vet mer.
Ja och nu är solen på god väg ner i solfläcksminimum i denna cykel. Värt att nämna är att vi 1959 hade ett maxima på över 230, 1970 rasade det ner till 158, återhämtade sig 1981 till 202 för att stiga ytterligare lite år 1991 till 212. Därefter har trenden varit vikande, 2001 var värdet 181 och nu senast 2013 kröp det ner till 148. Om värdet ligger under 148 eller därikring är vi med all säkerhet på väg in i en kyligare period.
Under den Lilla istiden mellan början av 1600 talet fram till början av 1700 talet låg solfläcks-maxima på mellan 90 – 150 under 10 cykler alltså lite drygt 100 år. Med ledning av dessa historiska data kan man nog påräkna en viss avkylning om vi framöver får flera cykler med ett solfläcks-maxima under 150. CO2 halten har dock ökat något de senaste 150 åren men medeltemperaturen har inte följt denna ökning slaviskt. I slutet av 1960-talet talades det om att vi var på väg in i en ny istid eftersom medeltemperaturerna varit på väg ned från 1930-talet fram till mitten på 1970-talet. Därefter kom en liten återhämtning som avstannade runt 1990.
Vi kan t.o.m. se att Sveriges medeltemperatur sommartid är på nedåtgående sedan 2004 enligt grafer på SMHI. Vilket bekräftas av andra källor. Trenden är alltså sjunkande medeltemperaturer och om nästa solfläcksmaxima blir lägre än den förra då lär den trenden bestå.
Det har tidigare diskuterats om nutid är varmare än 30-talet. 1930-1939 slogs 62020 dagsvärmerekord. 2002-2011 slogs det 23951. All time high, Christy 2012.