Registrering av buller från vindkraftverk.

Heldragen tjock linje visar absoluta buller nivån, som mäts i dB(Z). Heldragen tunn linje visar resultatet med filtrering typ A, anpassad efter örats känslighet. Så utförs de vanligaste bullermätningarna. De streckade och prickade linjerna avser filtrering för speciella ändamål.

Här har bullernivån 42 dB(A) registrerats, medan den verkliga nivån varit 93 dB(Z), vilket innebär 100.000 ggr högre ljudtryck.

+ – + – + – +

Länstidningen i Östersund

2018-03-22

Vindkraftens buller kan inte mätas på vanligt sätt. Myndigheternas bestämmelser om en tillåten nivå av 40 dB(A) är meningslös för vindkraftverk. Det sättet att mäta är anpassat till det mänskliga örats förmåga att uppfatta ljud. Frekvenser som är lägre än 20 Hz registreras inte alls.

Störningarna från ett vindkraftverk utgörs främst av pulser med en frekvens omkring 1 Hz. Det är de tryckstötar som uppstår då en vinge passerar tornet. Då trycks luften snabbt ihop, så att en puls uppstår. Kraften är enorm. Vingen kan vara 50 till 80 meter lång och 4 meter bred med en area överstigande 100 kvadratmeter.

En riktigt stor högtalare kan ha ett membran med diametern 14 tum, 35 cm, vilket ger arean en tiondels kvadratmeter. Den kan ge en ljudnivå högre än 90 dB(A), vilket är 100.000 ggr starkare tryck än den vid 40 dB(A).

Vingen är tusen gånger större, vilket ger ännu starkare tryckpulser. Dessa fortplantas mycket längre än vanligt buller. I vindriktningen kan de nå flera kilometer.  De har egenheten att gå runt hörn samt genom fönster och väggar.

 Väl inne i ett hus kan dess våglängd stämma med rummens dimensioner, så att resonans uppstår. Man har mätt tio gånger högre tryck inne i ett hus än utanför !

Det är de ständiga tryckstötarna som orsakar hälsoproblem. Deras styrka måste mätas med därför specialiserad mätutrustning.

Vanlig bullermätning är meningslös för vindkraftverk.

 Sture Åström

Nätverket KLIMATSANS

+ – + – + – +

2018-03-20

Vindkraftens buller kan inte mätas på vanligt sätt

Sture Åström försöker med matematiska termer övertyga om hälsoproblem i vindkraftens bakvatten. Vad tycker du?

+ – + – + – +

by

Snö i Sahara första gången på 40 år den 23/1 år 2017

Det är nästan lite roande att notera hur ”etablissemanget” med SMHI som källa och dess expert, professor Michael Tjernström som orakel, krampaktigt håller fast vid tron att klimatet blir varmare. Den 20/3 förklarade den senare i SVT tvärsäkert:

–         Uppvärmningen drivs av fossila bränslen. Så länge vi förbränner dem kommer koldioxidhalten att öka. 

Beträffande det ovanligt kalla vädret nu förklarar han:

–         Man får titta på rätt sak, den långsiktiga trenden över större ytor.

Det är naturligtvis riktigt att man inte kan dra några slutsatser om klimatet från ett års väder. Men han låtsas inte om att det var ovanligt kallt på många håll såväl i fjol som förfjol. Han vill inte erkänna att Solens passivitet talar för några kallare decennier. Det är osannolikt att han är omedveten om Solens aktuella tillstånd. Hans tro tycks vara starkare än hans logik.

+ – + – + – +

Per-Arne i Oskarhamn har fört bok över text-TV:s vädernotiser:

4 januari förra året rapporterade SMHI om rekordkyla i Norrland, 35-40 grader kallt. I Italien varnades för mycket låga temperaturer med minusgrader nattetid i hela landet.

8 januari rapporterades om rekordkyla i Ryssland, Baltikum och Polen med minus 30 grader. 20 personer ihjälfrusna i Polen.

23 januari täcktes Sahara av snö för första gången på 40 år.

15 april varnade SMHI för snöfall i Sydsverige, 30 cm snö i Gävleborgs län.

9 maj kallaste majnatten på 35 år i Sverige. I Skede mosse på Öland uppmättes 4 cm snö. Enligt expertis så har det aldrig uppmätts något snödjup tidigare på Öland i maj månad.

11 maj var det minus 7,8 grader i Visby, lägsta temperatur i maj som uppmätts.

Sommaren som följde var kylig

I år 2018, slogs 100 år gamla köldrekord i USA den 2 januari.

Den 4 januari rapporterade SVT om 16 döda av iskylan i USA. Florida fick snö för första gången på 30 år.

7 januari, Iskylan lamslår Nordamerika. Minus 38 grader i Jordan USA, näst kallaste temperatur som uppmätts.

10 januari återigen snö i Sahara

24 februari har vi rekordkyla i Sverige.

Egen notering:

27 februari i Oskarshamn snöstorm och blåst, 16 meter/sek, ostlig vind.

+ – + – + – +

by

Figur 1. Konferensens initiativtagare, professor Jan –Erik Solheim, inledde och passade på att introducera Klimarealistenes ypperliga faktasamling: NATUREN styrer klima

(Om du vill ha ett exemplar för SEK 160:- inkl porto, mejla mig på sture(a)klimatsans.com.)

Dessförinnan hade han visat hur den Atmosfäriska Effekten gör Jorden beboelig, d.v.s. från koldioxid har ingen verkan på klimatet kunnat mätas.

+ – + – + – +

Alla föredragen finns nu på video hos Klimarealistene.

+ – + – + – +

Figur 2. Henrik Svensmark berättade hur hans team efter många års arbete lyckats bevisa hur Solen påverkar vårt klimat via sitt varierande magnetfält, dess verkan på den kosmiska strålningen och molnbildningen.

Därmed torde IPCC:s hypotes om koldioxidens verkan vara söndersmulad.

Figur 3. Willie Soon förklarade dels hur samband visats mellan klimatets förändringar och variationer i Solens och planeternas rörelser och dels hur starka krafter förvanskar fakta samt försöker kväva debatt om klimatet.

Figur 4. Jag visade hur svenska media samfällt driver fram Klimatpanik och Klimatångest hos läsarna och nu gjort temat till både kultur och religion.

Figur 5. Jacob Nordangård visade hur den internationella finanseliten finansierar många föregivet spontana gräsrotsrörelser.

Det är min förhoppning att information om konferensen skall spridas så brett att framtida debatter om klimatet inte kan betraktas som seriösa utan referens till dess innehåll.

Sture Åström

+ – + – + – +

by

Vindkraftverk kräver en omfattande infrastruktur med vägar och ledningar

“Det är mycket märkligt att det samtidigt satsas offentliga medel på två så motstridiga verksamheter som vindkraft och naturturism. Forskning visar att vindkraft är kraftigt negativ för den typen av besöksnäring”, skriver Per Fahlén.

2018-03-18

Detta är en replik på en artikel den 5/3 med rubriken: 200 miljarder satsas på vindkraft – Sollefteåprojekt ska ge mer jobb och pengar lokalt.

(Bakom en betalvägg)

Artikeln berättar om projektet ”Vindkraft – Generator för hållbar utveckling”. Det flaggas för investeringar runt 200 miljarder, främst i Norrlands inland. Men någon ska betala dessa miljarder; är det troligt att internationella riskkapitalister eller de stora elbolagen donerar dessa summor till regionen?

Den el som vindkraftverken levererar behövs överhuvudtaget inte i regionen. El finns redan i stort överskott från vattenkraften och vindkraftselen måste transporteras till andra länder till höga kostnader och med stora förluster. Regionens medborgare får betala en stor del av kalaset via kraftigt ökade elkostnader utan att få någon nytta av resultatet; en form av höjd beskattning.

Vindkraften är inte hållbar, vare sig i ett långsiktigt miljöperspektiv eller i en mer konkret mening. Artikeln anger en förväntad livslängd av 25 år men den verkliga medellivslängden är bara cirka 15 år för landbaserad vindkraft (12 år för havsbaserad). I ett norrländskt klimat lär den bli ännu kortare. Den återstående livslängden på nya vindkraftverk är således avsevärt kortare än den återstående livslängden på gamla kärnkraftverk.

Behovet av att ständigt ersätta utslitna verk och ett stort behov av kontinuerligt underhåll ger visserligen ett antal arbetstillfällen men dessa ska till stor del betalas av oss som bor här.

I en tidigare artikel i tidningen beskrevs ett så kallat leaderprojekt, där avsikten är att utveckla till exempel naturturism. Det är mycket märkligt att det samtidigt satsas offentliga medel på två så motstridiga verksamheter som vindkraft och naturturism. Forskning visar att vindkraft är kraftigt negativ för den typen av besöksnäring.

Sollefteå kommuns egen konsultrapport inför den nya översiktsplanen varnar för konflikten mellan besöksnäringen och areella näringar som storskalig vindkraft och industriellt skogsbruk. Besöksnäringen kan, till skillnad från vindkraften, ge arbetstillfällen som inte behöver finansieras av regionens medborgare.

För att möjliggöra exploateringen har politikerna instruerat de naturvårdande myndigheterna (länsstyrelser, Naturvårdsverket) att underlätta för vindkraften och domstolarna att inte ta hänsyn till allmänhetens säkerhet vid beslut om tillstånd (brott mot grundlagen, miljöbalken och EU:s maskindirektiv). Priset för den ohållbara vindkraften får regionens medborgare betala i form av fördärvad miljö, uteblivna turistintäkter och kraftigt höjda elkostnader.

Per Fahlén

+ – + – + – +

by

Det forna imperiets centrum: Forum Romanum

En artikel ”Under Strecket” i SvD 19/3 visar att IPCC har helt fel om den katastrofala uppvärmningen: Allan Klynne: Mikroskopiska fiender blev romarrikets fall.

Där recenserar han en bok av professor Kyle Harper: ”The fate of Rome”. Dess tema är att flera farsoter decimerade befolkningen så drastiskt att imperiet inte kunde underhållas. Det intressanta för oss är att den också redovisar några av de senaste klimathistoriska rönen: Tack vare förfinade metoder har forskarna fått fram allt mer data ur trädringar, isborrkärnor och droppstenar.

Romarna må ha byggt sitt imperium i kraft av sin överlägsna militära och politiska organisation, men klimatologiskt sett var betingelserna också ovanligt gynnsamma. Åren 200 f Kr–150 e Kr inföll den så kallade romerska värmeperioden. Under detta klimatoptimum var solaktiviteten hög, jordens största vulkaner inaktiva och medel­temperaturen bitvis flera grader högre än på 1900-talet. Gränsen för medelhavsklimatet gick 80 mil längre norrut än i dag.

Klimatet var stabilt med rika skördar, som gynnade ekonomin, så att Pax Romana kunde upprätthållas. I närmare 200 år rådde en nästan oavbruten högkonjunktur.

­Romarna hade skapat ett ekologiskt system som var vidöppet för smitt­samma sjukdomar, inte minst genom sin direkthandel med ­Indien och det tropiska Afrika. I sin kartläggning av romarrikets gradvisa undergång lyfter Harper fram tre farsoter och en folkvandring som särskilt avgörande.

Med hundra års mellanrum drabbades riket av smittkoppor, något om liknade ebola och böldpest. Mitten på 300-talet var den torraste perioden på 2.000 år på de asiatiska stäpperna. Herdefolket hunnerna blev klimatflyktingar, som korsade Volga år 370 och jagade iväg goterna mot Rom, vars armé krossades 378.

+ – + – + – +

Det är en stark bekräftelse på att klimatet var åtminstone två grader varmare än idag och att det var synnerligen gynnsamt med rika skördar och högkonjunktur.

Detta motsäger IPCC:s framställning av två graders värme som en katastrof.

Det gör ”Parisavtalet” meningslöst.

+ – + – + – +

by

Dr. Ryan Maue loggar varje månad energin i registrerade orkaner och cykloner. Den undre kurvan visar dem på norra halvklotet och den övre den totala energin på båda halvkloten.

Det syns tydligt att det senaste decenniet har intensiteten varit lägre än på 90-talet. Man får gå tillbaka ända till 70-talet för att finna lika låg aktivitet.

Replik på Miljöpartiets inlägg 3/3 med rubriken:

Vi behöver agera nu – klimatet kan inte vänta

Det ligger bakom en betalvägg, men innehållet torde överensstämma med detta:

Så ska vi rädda klimatet

2018-03-13

En av märkligheterna med miljöpartister är att de verkar helt ovilliga att skaffa sig kunskaper om ämnen som de har massor av åsikter om. Ännu ett exempel ser vi i ett inlägg av Isabella Lövin, Stina Bergström, Linus Lakso, Marielle Lahti, Magnus Arreflod, Madeleine Bilberg och Cecilia Friis i Eskilstuna-Kuriren 3 mars.

Kunskaper som de tycks sakna är exempelvis att väderrelaterade naturkatastrofer, som orkaner och skogsbränder, långsamt blir ovanligare. Något som bland annat DN-medarbetaren Anders Bolling har skrivit om.

En annan viktig kunskap är att klimatförändringar alltid är större nära polerna än i tropikerna. Så har det alltid varit och så kommer det att bli också i framtiden. Viktigt är det, för att de fattiga i världen främst bor i just tropikerna. Klimatförändringar kommer inte alls att drabba de fattigaste värst, utan tvärtom minst!

Självklart sker klimatförändringar nu. Liksom de skedde miljarder år innan det fanns människor och har pågått under jordens hela historia. De kommer att fortsätta tills solen sväller upp och slukar de inre planeterna, inklusive vår. Det kan väl inte vara så illa att miljöpartister inbillar sig att klimatförändringar dök upp första gången samtidigt med industrialismen?

Därmed är det faktiskt också självklart att det är omöjligt för mänskligheten att stoppa alla klimatförändringar. De faktorer som har påverkat klimatet i miljarder år, upphörde inte plötsligt för att människor började bränna fossila bränslen.

Lars Kamél

+ – + – + – +

by

Dieter Helm, Burn Out, the End Game for Fossil Fuels, Yale University Press 2017, 281 pages, ISBN 9780300225624

Helm hävdar att användningen av fossila bränslen snart kommer att upphöra, och att det varken kommer att bero på att resurserna tar slut eller på klimatpolitik.

Han är professor i Oxford och en ansedd expert i energifrågor samt rådgivare till engelska regeringen och stora företag. Många lyssnar på honom.

Här gör jag en sammanfattande översättning av en utförlig och kunnig recension på engelska av Marian Radetzki.

+ – + – + – +

Dieter Helm menar att tekniska framsteg kommer att minska behovet av energi och framhåller särskilt potentialen i digitaliseringen. Han försäkrar att tillgångarna på fossila bränslen är rikliga och billiga att exploatera. Det dramatiska prisfallet på olja 2014 ser han bara som slutet på en tillfällig “super cycle” utlöst av den revolution som utvinningen av naturgas ur skiffer inneburit. Helt motsatt “visdomen” hos institutioner som EIA, IEA och de stora internationella oljebolagen anser han att priserna på olja och gas kommer att gå ner från nivåerna 2016 och 2017 under överskådlig tid, medan priset på kol faller ännu mer.

Han ser otillräcklig politisk vilja att genomföra klimatpolitiken och tror därför inte att den kommer att påverka efterfrågan på fossila bränslen märkbart under 2020-talet och 2030-talet. Han noterar att oljebolagen tycks ha samma syn, eftersom de planerar för stigande förbrukning. Något förbryllande stämmer dessa prognoser också med det man kan vänta sig som resultat av överenskommelsen i “Parisavtalet”, även om detta inte diskuteras i boken.

Så långt är argumenten klara och jag håller gärna med författaren.

Två av bokens kapitel handlar om den tekniska utvecklingen med digitalisering och massiv tillväxt av data samt dessas tillgänglighet, vilket kommer att fundamentalt förändra energisektorn de närmaste 30 åren. Helms förutser en storskalig förskjutning av energiförbrukningen mot elektricitet, där transporter bara svarar för en del av helheten. “Förnybara” energislag kommer att stiga från deras marginella roll idag, men bara i en framtida, mera avancerad form. Dagens massiva stöd till olönsam elproduktion från vind, sol och biobränslen anser författaren felriktat. Stödet bör istället riktas till forskning för att utveckla nästa generation av “förnybara” energikällor. Bland dem ser han störst potential i solenergi.

Elektrifiering och digitalisering kommer att höja effektiviteten i användningen av energi med skarpt negativa följder för användningen av kol och något mindre accentuerat för olja. Även förbrukningen av gas kommer att påverkas negativt, om än mildare, eftersom den ersätter något av det kol som idag används för elproduktion. Jag antar att detta är kärnan i betydelsen av bokens undertitel: “Slutet för fossila bränslen”.

Restsn av boken ägnas åt analyser av utsikter och strategier för länder och företag med stor produktion av fossila bränslen, när författarens vision av radikalt minskad förbrukning blir verklighet.

Förlorare blir nationer med stor fossil produktion och liten övrig export. Vinnare blir importörer av bränslen, särskilt de som har sofistikerade digitala sektorer och kan skifta till avancerad produktion och användning av elektricitet. Svårast drabbat blir Saudi-Arabien, vars ekonomi omfattar mycket litet vid sidan av olja. Möjligen kan landet sjunka tillbaka till sin tidigare roll som obetydligt sheikdöme i öknen. Författaren är pessimistisk också om Ryssland med den allmänna ineffektiviteten i dess auktoritära styre, som varit oförmöget att nå ekonomisk diversifiering med de enorma överskott, som skapdes under oljeboomen 2005 till 2014.

Han tecknar en omotiverat blek bild av Kinas utsikter, trots fallande kostnader för den fossila importen, då han tror att landets period av snabb ekonomisk tillväxt nu är över. Han tror att Kinas möjligheter att utnyttja digitalisering och IT är begränsade.

En framtid med fossila bränslen reducerade till obetydlighet är mer gynnsam för USA än för Europa, på grund av USA:s ledande roll inom informationsteknologi (Amazon, Apple, Google, etc.) Här anmäler jag också en avvikande mening.

Helm förutspår en långsam men stadig nedgång för de internationella oljebolagen och diskuterar vilka val de har i processen. Han förefaller förorda generösa utdelningar, som gradvis överför tillgångarna till aktieägarna. Även de stora vertikalt integrerade elbolagen kommer förmodligen att dö ut, allt eftersom elproduktionen blir decntraliserad och justerad till lokal efterfrågan. De av oss som fortfarande finns kvar om 30 år, kommer att se en dramatiskt förändrad energisektor, om Helms visioner förverkligas.

Boken ger spännande läsning inom ett brett område. Oljemarknaden ligger i centrum av författarens expertis. Där är det svårt att invända mot hans slutsatser. De som avser effekterna av digitalisering och de makroekonomiska översikterna över enskilda nationer förefaller meera lösliga, obestämda eller rent av felaktiga. Författarens visioner kan komma att inträffa, men den faktiska utvecklingen kan lika gärna ta en helt annan vändning.

Inte desto mindre är min slutgiltiga helhetsbedömning positiv. Boken förtjänar en plats i bokhyllan hos alla med intresse för den globala energimarknaden och de krafter som kommer att forma dess utveckling de närmaste decennierna.

Marian Radetzki

Luleå tekniska universitet

+ – + – + – +

by

Istäcket på Antarktis har funnits där i 34 miljoner år (NASA)

Planeter med atmosfär och vatten har något vi kallar ”klimat”. Detta avser hur varmt eller kallt, torrt eller fuktigt, lugnt eller blåsigt det är över längre tid. Över kortare tid är det väder. Det växlar geografiskt och över tid.

När den unga Jorden fått en fast skorpa mot den kalla rymden, vräktes kol och syre från Jordens inre ut som koldioxid genom enorma vulkanutbrott och bildade Jordens första riktiga atmosfär. Is i nedfallande himlakroppar blev vatten.

I gynnsamt klimat kan liv uppstå – som på Jorden. Över längre tid kan det utvecklas till mer komplexa arter med människan som – hittills – mest avancerad form.

Bra väder och klimat är varmt och jämnt med lagom mycket regn. Kallt med snö och is är mindre gynnsamt. I tempererade zoners växlande klimat med årstider gynnar varma somrar och milda vintrar växt- och djurliv – och även mänsklig verksamhet.

Snö och is även sommartid inleder istider och hämmar Jordens liv. Långa och djupa istider har sedan minst 2,5 miljarder år tillbaka flera gånger eliminerat eller kraftigt minskat olika livsformer på Jorden.

Efter lång vulkanism var nästan hela atmosfären koldioxid. Men kalla hav absorberar koldioxid. Fram till för ca 300 miljoner år sedan minskade långa istiders kalla hav undan för undan atmosfärens CO2-halt från 80 – 90 ned till 0,03 – 0,04 procent (300 – 400 ppm, miljondelar). Det är lika låg halt som på 1900-talet.

Varma hav gasar ut koldioxid. För ca 270 – 65 miljoner år sedan ökade varmare klimat CO2-halten tre till fem gånger med avbrott för istider, tills en stor himlakropp damp ned  och ändade dinosauriernas tidsålder.

Frånsett en värmeperiod för runt 55-34 miljoner år sedan växlar klimatet sedan dess mellan istider och värmeperioder. Istäcket på Antarktis har funnits där i 34 miljoner år.

Sedan 2,5 miljoner år har Jorden haft ett 40-tal nedisningar. Under den senaste miljonen år har åtta – nio 80 – 100.000 år långa nedisningar avlösts av 10 – 20.000 års värmeperioder, varav vi troligen lever i slutet av den senaste.

Den långsiktiga trenden går sedan fem miljoner år mot kyligare klimat, avläst i borrkärnor från Antarktis. Det stora hotet mot Jordens liv är inte välgörande värme utan dödande kyla.

När den danske ekonomen Björn Lomborg påpekade detta i SvD, kritiserade agronomen Johan Rockström SvD för att alls låta någon ifrågasätta FN:s klimatpanel IPCC och dess varningar för hotande fortsatt uppvärmning.

Men 1900-talets måttliga uppvärmning är en välkommen återhämtning efter Lilla Istidens periodvis svåra kyla. Uppvärmningen samvarierar med växlande solmagnetism och kosmisk strålning från världsrymden.

Under Lilla Istidens kallaste perioder var Solen särskilt passiv med få eller inga solfläckar och mindre solvind. Året 1697anses 100.000 människor ha dött av missväxt och svält i Sverige och 80.000 i grannlandet Finland.

Lilla Istiden med lägre solaktivitet präglade Sverige ända in på tidigt 1900-tal. Sverige var ännu fattigt med de flesta boende på landet. Många barn var ett slags pensionsförsäkring – precis som i många av dagens fattiga länder.

Många gårdar kunde inte försörja alla barn. Åren 1850 – 1930 utvandrade en och en halv miljon svenskar främst till USA för att söka en bättre framtid – liksom finländare, polacker, irländare, italienare och andra.

Många kunde kallas klimatflyktingar, men inte från värme utan från kyla. Även dagens välståndsländer har klimatflyktingar, likaså från kyla till värme. Fler flyttar till varmare trakter än till Kolahalvön.

Det är historielöst att i klimatdebatten bortse från tidigare kallare klimat. Genom att i efterhand sänka 1930-talets temperaturer och höja senare års ger anslagsberoende amerikanska klimatinstitut ett falskt intryck av att nuvarande temperatur utgör rekord med hot om fortsatt katastrofal uppvärmning.

Varmast sedan senaste istid var dock Holocen optimum för ca 9 – 5.000 år sedan. Minst lika varma som nu var även bronsåldern, romartiden och sen medeltid. Kallare var antiken, tidig medeltid och Lilla Istiden. Dessa perioder samvarierar helt med växlande solaktivitet.

Under 1900-talet var Solen ovanligt aktiv. Atmosfären har tillförts mer koldioxid både från varmare hav och från ökad mänsklig verksamhet. Sedan Lilla Istidens slut för 100 – 150 år sedan har det globalt blivit någon grad varmare, och CO2-halten har ökat.

Det har gynnat växtlighet och skördar. Sedan 1930 har skördarna ökat mer än fem gånger, medan befolkningen bara ökat 3,5 gånger. Färre lider nöd. Fler har fått det bättre.

Allt detta framgick på klimatkonferensen i Mölndal den 16 – 17 februari. Men inte av SvD:s tre sidors reportage därifrån den 3 mars. Varför inte?

Tege Tornvall

Sture Åström

+ – + – + – +

by

Ringhals kärnkraftverk, där två aggregat skall stoppas år 2020.

Innevarande vinter visar på vindkraftens stora brister som energikälla. Långa tider har vindarna uteblivit och produktionen varit under 3% av den installerade effekten. Samtidigt har det inte heller blåst i Danmark som varit helt beroende av upp till 30% import för att klara elförsörjningen. Där har man små reserver kvar i form av  äldre fossilkraft.

Kallare väder inföll först i  början av februari och elförbrukningen uppgick den 5 februari till drygt 25000 MW. Detta är ca 2 000 MW under det tidigare högsta värdet.

Tas tidpunkten kl 17 denna dag som exempel så var produktionsfördelningen då: 13 100 MW vattenkraft, 8 600 MW kärnkraft, 2 600 MW övrig värmekraft + ospecificerat, 500 MW vindkraft och 200 MW import.

Vattenkraftens installerade effekt är 16 000 MW men detta kan aldrig nås pga hydrologiska och administrativa hinder (ingen gemensam produktionsledning finns utan varje ägare bestämmer själv). Troligen är 13 500 MW ett max.värde.

Kärnkraften producerade maximalt på de åtta aggregat som fortfarande är i drift.

Vindkraften gav vid nästan vindstilla 500 MW med installerad kapacitet på 6 500 MW. Lägsta observerade värde senare i månaden är under 130 MW (22/2) och nästan varje månad är lägsta värdet under 300 MW. I Danmark gav vindkraften ett dygn bara 30-100 MW med nästan lika mycket installerad effekt som i Sverige. Tidvis har vindkraften i  både Sverige och Danmark  täckt under 1% av elbehovet trots den enorma utbyggnaden.

Elpriset på börsen ligger vanligen på nivån 30 öre/kWh men var den 5/2 upp till  tre gånger högre. Särskilt Sydsverige kan få högt pris.
Senare i februari var elförbrukningen över 26 000 MW. Högsta kraftvärdet på börsen har tillfälligt varit ca 200 öre/kWh.

Leveranssäkerheten i elförsörjningen försämras snabbt när fyra kärnkraftsaggregat tillåts stoppas i förtid. Energikommissionens slutrapport från år 2016 heter ”Kraftsamling för framtidens energi”. Rapporten hyllades av alla politiker och media, antagligen för att man lyckats komma överens för innehållet och konsekvenserna begrep man antagligen mindre eller inget av. Kommissionen tror att kärnkraften kan ersättas med väderberoende el från vind och sol samt biobränslen i  kraftvärmeverk tillsammans med att konsumenterna skall förmås reglera sitt eluttag.  Ingen annan ny produktion föreslås heller när resterande kärnkraft avvecklas.

Kärnkraftsaggregaten Oskarshamn 1 och 2 har redan stoppats. Senast 2020 skall ytterligare två kärnkraftsaggregat (Ringhals 1 och 2) stoppas med nära 2000 MW. Leveranssäkerheten kan nog upprätthållas med sex kärnkraftsaggregat men problemen uppstår när ett eller två är ur drift. Driftreserven skall alltid tillåta att största enhet kan falla bort, i detta fall Oskarshamn 3 på 1 500 MW. Men man måste även räkna med att något ytterligare aggregat kan vara avställt längre tid för reparation eller ombyggnad.

För de flesta borde det vara obegripligt att elförsörjningen skall försämras på detta  sätt helt i onödan. De fyra kärnkraftsaggregaten som stoppas i förtid – varav två ägs av staten – skulle kunna drivas i ytterligare ett par decennier efter komplettering av kylutrustningen. Det skulle ge lägre elpris för alla innevånare och högre leveranssäkerhet. Miljömässigt innebär även stoppen att kolanvändningen i andra länder ökar ungefär lika mycket.

Elbrist har vi inte haft i Sverige sedan år 1970. Då hade vi förbud för viss elanvändning under ett par månader i början av året och sparkampanj. Orsaken var kombinationen två torra år i rad, fel på ett par nya oljekraftverk samt kall vinter med snabbt växande elförbrukning. Då var det brist på energi men nu blir det främst effektbrist vid höglast. Skulle detta inträffa kan vi räkna med s k ‘roterande frånkoppling’ av abonnenter – ett par timmar i taget för olika samhällen.

Sivert Göthlin

Tidigare ansvarig för Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet

+ – + – + – +

När ett kollektiv skall bestämma, blir det oftast så att inga beslut kan tas  förrän de minst kunniga i församlingen, vilka ofta också är de mest senfärdiga i logiken, har förstått att “något drastiskt” måste göras. För elmarknaden betyder det att politikerna inte gör det nödvändiga, förrän “strömmen gått” så att det blivit mörkt i stora delar av landet. Det har vi tydligast sett i South Australia, men även i Belgien och USA.

Våra svenska politiker är inte smartare. De går nu beslutsamt fram på den väg som leder till “black-out”.

Möjligen kan höstens val ge några politiker sådan skrämselhicka att de tar reson med förnuftet. Det kräver dock att vi väljare markerar mycket tydligt.

Frågan är bara: Hur skall vi göra det ?

+ – + – + – +

by

Så ser landskapet ut i föregångslandet Tyskland.

Replik på inlägg av Bengt Hellman: Nu är vindkraften redo att ta över

Där skriver han bl.a: Vindkraft behöver bara en turbin med vingar. Allt det andra kan sparas in. Detta gör att vindkraft i dag är det mest kostnadseffektiva sättet att producera el på i Sverige.

2018-03-14

Bengt Hellman anser i SMP 9 mars att den tekniska utvecklingen bör gå vidare. Jag håller med, men den nya och vidareutvecklade tekniken måste vara den 4:e generationen kärnteknik där utbränt bränsle från nuvarande verk återanvänds. Det ger mer än 100 gånger högre utnyttjandegrad, ger avsevärt mindre avfall och väsentligt kortare slutförvar, samtidig vätgasproduktion, etc. Efter 4:e generationen kommer flera nya utvecklingar mot målet fusionsteknik.

Men då krävs en omläggning av svensk energipolitik. Man får ingen nyutveckling av kärnkraften med straffskatter, nedläggningshot och ensidiga diskussioner hur man skall gräva ner det nuvarande avfallet som i framtiden kan utgöra ett värdefullt bränsle.

Det bästa med vindkraften är väl att den släpper ut 3 gånger så mycket koldioxid som kärnkraften. Därmed ökar skördarna som skall avvärja framtida världssvält. 

Nej, vindkraften i Sverige är en katastrof. Även om man tiodubblade vindkraften skulle vi behöva samma back-up som idag (kolla Svenska Kraftnät). Vindkraften gav 121 – 600 MW långa perioder vid vindstilla kyla (0,6 % idag) medan kärnkraften ger stabila > 8600 MW. D.v.s. skatteinvesteringarna i vind-elen är bortkastade liksom över 500 miljarder till nya elnät som ökad vind-el kräver.

Hoppas pensionärerna hålls utanför dessa svindlerier, vi har tillräckligt med fattigpensionärer i Sverige.

Om man inte har tilltro till avancerad teknisk utveckling Bengt, får vi nog återgå till häst- och vagnstadiet.

Lars Carlsson

+ – + – + – +

(SMP införde en något avkortad version.)

+ – + – + – +

by