Visdomsord, som är 350 år gamla men lika giltiga idag.
Sedan två decennier har jag drivit några andra politiska frågor än den om klimatet. Det har givit mig kontakt med tongivande politiker i flera partier. Ett exempel är förslaget till den ekonomiska elbilen CIB, se en särskild post. Från en riksdagsledamot som lämnat politiken för länge sedan, AA, har jag fått ett mejl med bl.a. följande innehåll:
+ – + – + – +
Den politiska logiken är svår att förstå. Det som utspelar sig kan ibland framstå som helt obegripligt. Ytterst handlar det om en kamp om resurserna, d.v.s. om partiets egna ställning och position samt vardagen för partiets funktionärer på alla plan. De som lever på att partiet finns kvar och helst växer sig allt starkare.
Motarbetandet av SD handlar därför inte enbart om att SD drivit frågor som framför allt S och M inte vill befatta sig med. Det enkla skälet är att många av S och M anhängare har samma uppfattning som SD i migrationsfrågan. Men man vill inte tillstå detta utåt.
Motståndet handlar lika mycket om att söka bli kvitt ett parti som gör anspråk på att få del av den kaka som tillkommer de politiska partierna. Fler partier utan mer resurser betyder förstås att det blir mindre per parti.
Ska vi därför gissa att riksdagen snart kommer att besluta om en ökning av skattebetalarnas stöd till de politiska partierna?
+ – + – + – +
Politikers förtroende
Idén med demokrati är ju mycket sund: För att avgöra frågor som berör de flesta medborgare, är det klokt att de avgörs av en församling med personer från landets olika hörn och med olika erfarenheter av livets alla skeden. Medborgarna får utse representanter, som de känner. De har sett vad de politiska kandidaterna gjort i livet, vilket skapat förtroende.
Men så fungerar inte vår demokrati idag.
Flera generationer politiker har velat rätta till de orättvisor som Gud Fader inte klarat av. Den politiska sektorn i samhället har blivit mer och mer omfattande (notera att jag snart fyller 86 och således själv sett hur det var förr). Den har kommit att handla om så många och så små detaljer att det behövs ett mycket stort tålamod, för att stå ut med alla turer innan beslut kan fattas. I Dagens Nyheter 2002-11-05 skriver 32 socialdemokratiska lokalpolitiker följande:
Generation efter generation av aktiva socialdemokrater i Stockholm har skolats in i intrigerandets och ränksmideriets konster i sådan omfattning att politikens idé och socialdemokraternas samhällsuppdrag ofta hamnat i bakgrunden.
Detta gäller inte enbart socialdemokratin i Stockholm. I olika hög grad från tid till annan gäller det alla partier, vilket jag fått bekräftat i flera landsändar. Sådant ”klickstyre” gäller även i de flesta större organisationer, hur idealistiska de än framställer sig. Medborgare som är inställda på att ”göra något” och ”nå resultat” tröttnar, när de finner att det inte räknas.
Genomgående gäller att de som i tidig ålder visat starkt intresse att ”påverka” och därför gått in i partiernas ungdomsförbund, lärt sig att behärska ”konsterna” bättre än andra. Därmed har partipolitiken blivit en karriärväg. Alla statsministrar efter Per-Albin Hansson har varit överåriga ungdomsförbundare med två undantag, fårbonden Thorbjörn Fälldin och svetsaren Stefan Löfvén.
Våra politiker i partitopparna utmärks således inte av mångsidig erfarenhet från ”livets alla skeden”. Precis tvärtom !
Politiskt trixande
De som valt politik som sitt yrke umgås så mycket med varandra att de utvecklat en kollegialitet med ansvar för allas goda försörjning. Det är vad som styr politiken enligt AA ovan. Häromsistens kritiserade Carl Bildt statsminister Stefan Löfvén för att denne inte ordnat en anständig reträttplats för avgångne vänsterledaren Lars Ohly !
Det är alltså ”experter på politik”, d.v.s. politiskt trixande, som leder vårt land, trots att de har mycket begränsade egna erfarenheter av vardagslivet. Hur gör de då för att formulera politiken ?
Jag satt en hel timme med partisekreteraren i ett parti. Han accepterade inte mina argument av den enkla anledningen att han VISSTE hur väljarna ville ha det. Med skattebetalarnas finansiella stöd hade han kunnat beställa flera opinionsundersökningar. Han redovisade svaren på flera frågor, som visade att den grupp som kunde få de bidrag det handlade om, gärna ville ha pengarna. . .
Av erfarna marknadsförare har jag fått veta att opinionsundersökningar oftast visar helt felaktiga resultat. Folk vet inte vad de själva tycker förrän de ställs inför ett konkret val. Först då de MÅSTE köpa en bil, bestämmer de sig för storlek och färg. Dessförinnan är det meningslöst att fråga om de vill ha en vit eller en röd bil. Det avgörande är att se hur folk faktiskt agerar.
En separat yrkeskår
Detta bekräftar den gamla satsen: Inom politiken är fakta inte vad som är sant utan vad som väljarna TROR är sant. Lite burdust uttryckt av filosofen H. L Mencken redan på 20-talet.
Så har vi fått en separat yrkeskår, vars dolda men övergripande intresse är att säkerställa god försörjning på skattebetalarnas bekostnad. Jag trodde att den organisation, som skulle försvara väljarnas intressen mot politikerskrået, var Skattebetalarnas Förening. Men den lider också av klickstyre, som inte vill riskera att medlemmar som tror på klimathotet skulle lämna, ifall man berättar om den stora bluffen. Fast den handlar om det största slöseriet med skattebetalarnas pengar.
Journalister som vill ”påverka” istället för att ”gräva fram” nyheter
Slöseriet har blivit möjligt endast därför att media inte fungerar som demokratin förutsätter, med kritisk granskning av makten. Till journalistiken har sökt sig verbala begåvningar, som brunnit för att ”påverka”, d.v.s. oftast för att ”rädda världen”. De är aktivister och kan inte förmedla nyheter objektivt. Mest upprörande är att Public Service, d.v.s. Sveriges Radio och Sveriges Television, helt ensidigt och överdrivet skräms med ”klimathotet”, det som alltså inte finns. De har uppdraget att svara för ”allsidig information” och ”kritisk granskning” av makten. Att så verkligen sker skulle bevakas av Granskningsnämnden, GRN, som emellertid politikerna besatt med kollegor till dem de skulle bevaka. Det gör att den fungerar precis motsatt uppdraget, se mera i kommentaren: ”GRN och klimatet”.
Offentlig förljugenhet
Vi har nu ett läge där all offentlig information om klimatet är totalt förljugen. Bluffen om klimathotet underhålls med uppskattningsvis 200 miljoner kronor av skattepengar. Alla myndigheter och kommuner driver på. Ett stort antal så kallade NGO, Non Government Organisation, finansieras till stor del av skattepengar. Dit räknas ex.vis Sveriges Natur-skydds Förening, SNF, WWF, Greenpeace och kanske fler än hundra ”Aktionsgrupper”, som får anslag av sina kommuner, bl.a. för att kunna delta i ”Klimatriksdagen”.
Historiens största svindel
Förljugenheten berör många fler områden än ”Klimatet”. MEN, endast beträffande klimatet finns tydliga, uppmätta fakta i mängd, som visar hur falska larmen om katastrof är. Dessa fakta behöver bara få synas och höras, för att alla och envar skall förstå att etablissemanget ägnar sig åt historiens största svindel.
Klimatfrågan är den spjutspets med vilken bluffen om ”Klimathotet” kan punkteras. Därmed öppnas ögonen på väljarna, så att etablissemangets övriga förljugenhet också avslöjas. Sedan kan vi kalla en spade för en spade.
Propagandisterna
Bland de flitigaste propagandisterna med skattefinansiering märks Centerns tankesmedja ”Fores”, som förvaltar ”2030-sekretariatet” med offentligt uppdrag att följa upp arbetet mot en fossiloberoende fordonsflotta. De agerar ofta tillsammans med Vi-skogen, en biståndsorganisation ursprungen från Kooperativa Förbundets tidning VI. Den arbetar med vällovliga planteringar av skog i Östafrika. Dess finansiering kommer bl.a. från SIDA, 18,7 mio, Postkodlotteriet, 12,6 mio, Världsbanken 2,5 mio och från företag 8,8 mio. Det sistnämnda beloppet inkluderar ersättningar för ”klimatkompensation”. Det torde förutsätta att företagen skräms med klimathotet och den dåliga PR det skulle innebära att inte ”klimatkompensera”.
Dessa två har beklagat att media inte ger ”Klimatet” större uppmärksamhet och att så mycket plats givits åt den största kraften bland ”klimatförnekare”, Klimatsans. De har aldrig replikerat med invändningar mot våra fakta.
Klimatsans tycks således vara den tydligaste rösten för sans och vett i klimatdebatten.
Vad kan du göra ?
Vi kämpar mot en övermakt, som spenderar hundratals miljoner kronor av skattpengar. Sådana vill vi inte ha. Det är en historisk skandal att sådana spenderas på politisk propaganda vare sig denna avser vettig eller ovettig politik.
Du kan stödja oss med ekonomiska bidrag. Det gäller dina barns och barnbarns framtid.
Sture Åström
Grundare av Klimatsans
+ – + – + – +
Swish: +46707730756 (Pengarna går till Klimatsans, men jag står som mottagare, eftersom telefonen är min.)
Bank: Länsförsäkringar 9023 9467711, kto “Klimatsans”
IBAN: SE67 9020 0000 0902 3946 7711 BIC/SWIFT: ELLFSESS
+ – + – + – +
by 
Jag skriver under på vartenda ord! Men visst är det sorgligt att det aldrig går att komma ifrån “bussiga grabbars klubb”, där man håller varandra om ryggen, inte för att man är duktig i sin profession utan för att man är uppe i smeten. Gäller både näringsliv och politik, tyvärr.
Jag ställer ofta följande fråga till journalister: “Hur kan det komma sig att inte en enda klimatprognos stämt med verkligheten”? med följdfrågan: “Hur kan det komma sig att inte en enda journalist undersöker frågan”?
Det är rent förödande, att den kår som slår sig för bröstet för att vara omutlig, det vill säga journalistkåren, marknadsför de lögner som den riktige journalisten skulle bekämpa.
Det kommer att bli kallare eftersom solaktiviteten minskar. Det har ju faktiskt inte blivit varmare på snart 80 år. Då kommer läsarna att ställa följande fråga till journalisterna: Hur kan det komma sig att du aldrig ställde frågan: “Hur kan det komma sig att inte en enda prognos stämde med verkligheten?”