Figur 1. Historien för vulkanerna i Indonesien visar tydligt var gränsen går mellan de två tektoniska plattorna: Den eurasiska i norr och den indo-australiska i söder, (C) Wikipedia
När jag ser detta blir jag lite förvånad att Java är ett av världens tätast befolkade områden. Men Kalifornien ligger också rakt ovanpå en zon där två plattor möts . . .
Bland Jordens största historiska utbrott märks Krakatau 1883 och Tambora 1815.
Jordbävningar och vulkaner orsakas båda av rörelser i jordskorpan.
Den aktuella jordbävningen i Indonesien inträffar när Solens aktivitet nu är extremt låg. Ett visst samband tycks finnas mellan antalet solfläckar och förekomsten av jordbävningar. Dessa har sällan inträffat, när solens aktivitet varit hög, vilket indikeras av att solfläckarna är många. Åren 2010 och 2011 var de få och fem jordbävningar med magnituder 8,5 – 9,5 inträffade: Haiti, Chile, Nya Zeeland, Japan (Fukushima) och Turkiet. Vid den stora jordbävningen 2004 med en jättetsunami var antalet också lågt. Men sambandet är inte säkert.
Figur 2. Tidpunkterna för stora jordbävningar inlagda i en graf över solfläcks-cyklerna enligt Tallbloke
Vi får all energi från Solen och vi är omslutna av dess magnetfält, som påverkar antalet kosmiska partiklar som når oss. Det måste därför vara av yttersta vikt att vi studerar hur Solens varierande aktivitet påverkar oss.
Magnetfältet är svagt, men dess ackumulerade kraft över en tektonisk platta stor som en kontinent kan antas bli tillräcklig för att utlösa jordbävningar och vulkanutbrott. De latenta spänningarna mellan plattorna måste antas vara enorma.
Om Solens verkan på jordbävningar är osäker och dåligt utforskad, så är dess verkan på klimatet känd sedan 1801.
Solen har nu gått in i en passiv fas lika dem för 200 och 400 år sedan. Då var det kallt, vilket ger hög sannolikhet för att klimatet nu blir kallare.
Det är synnerligen remarkabelt att klimatpanelen IPCC negligerat solforskningen, något som är orsak till att dess “klimatmodeller” blivit allt mer verklighetsfrämmande.
+ – + – + – +
by 
Du får läsa på bättre, om du skall fortsätta göra inlägg här.
Verkligheten är den motsatta. IPCC:s modeller har helt missat att den globala temperaturen nu stått stilla i 20 år och nu visar tendenser att gå ner.
IPCC utgår från mätningar av havets nivå från satelliter på 130 svenska mils höjd. En yta med meterhöga vågor. De tror sig ha konstaterat att havet stiger 3 mm/år, men mätstationer i hamnarna och direkta observationer visar att det är c:a 1 mm utan ökande tendens.
Intressanta och något oroande rön om solens inverkan. De är uttryckta med en viss försiktighet, som inte anas i kommentaren om IPCC, vars klimatmodeller sägs ha blivit “allt mer verklighetsfrämmande”.
Det är väl snarare tvärtom att förutsägelser om höjd global medeltemperatur och havsnivåhöjningar stämmer med vad som observerats?
”Om Solens verkan på jordbävningar är osäker och dåligt utforskad, så är dess verkan på klimatet känd sedan 1801.”
Stämmer att det området generellt är dåligt utforskat men ämnet börjar uppmärksammas alltmer. En pionjär inom är John Casey, som lyckades skapa en modell baserad på hål i solens korona och jordbävningar. När dessa öppningar roterar fram med riktning mot jorden uppstår en stark elektromagnetisk koppling vilket påverkar de tektoniska plattorna. Så solfläckar är endast en proxy för detta men den direkta korrelationen är enligt Casey baserat på koronahål, vilka var ovanliga före år 2007 men har blivit allt vanligare. En annan som intensivt följer ämnet är Ben Davidson på ”Suspicious Observers”. Baserat på egna experiment påstår han att de starka elektromagnetiska kopplingarna som uppstår genom koronahål attraherar vatten under de tektoniska plattorna vilket pressar på underifrån.
En annan joker i leken är försvagningen i jordens magnetfält, vilken pågått under ca 3000 år. Fram till ca 1850 försvagades detta med ca 10% och sedan dess med ytterligare 15%. Tendensen är för tillfället en försvagning med ca 5% per årtionde och trenden verkar accelererande. Samtidigt har de magnetiska polerna börjat vandra allt fortare. Ingen vet vad detta resulterar i om det fortsätter men det är ju inte osannolikt att jordbävningar och vulkanutbrott blir vanligare. En sak är dock säker: konsekvenserna vid solstormar har blivit större pga att jordens skyddande magnetfält försvagas. En relativt lindrig solstorm orsakar numera betydligt större problem än vad det gjorde endast för några år sedan.
@G Eklund
Ja, onekligen en spännande tid vi har framför oss. Det är så klart svårt att veta HUR en svagare sol och dess likaledes svagare magnetfält påverkar jordens tektoniska rörelser. Men du kan vara på spåren med jordens magnetfält och vad det innebär. Straxt innan den stora jordbävningen i Kina 2008 filmades himlen som fick några kortare regnbågar utan regn vilket kanske kan härledas till någon form av elektromagnetism från den spända berggrunden innan det lossnade. Två länkar som visar det hela.
https://www.youtube.com/watch?v=KKMTSDzU1Z4
https://www.youtube.com/watch?v=hzVamNQzfYA
Det första klippet visar fenomenet 30 min före jordbävningen och det andra klippet 10 min före. Notera hur det ändrat karaktär.
Solaktiviteten är låg och därmed magnetfältet. Det bör då återverka på jordmagnetismen , den är även låg. Jordens järninnehåll fungerar som rotor i solens magnetfält och tappar effekt då. Svagare magnetfält i jorden ger större spelrum för gravitationella krafter att påverka jordens inre och på detta flyter tektoniken omkring. Uppe på ytan får vi väl se effekter av ändrad molnbildning mm p g a ökad jonbildning i atmosfären. Det kan väl sägas att det kommer en intressant tid framöver.