Elisabeth Falkhaven, MP riksdagsledamot från Halland

Tjänstledig från en tjänst i Hushållningssällskapet som produktutvecklare:  Företagsutveckling, Forskning och utveckling, Häst, Naturvård, Vatten och miljö.

I riksdagens debatt den 7/11 sade hon enligt protokollet (Anförande # 18):

“Vi har i tusentals år haft ett mycket stabilt och relativt förutsägbart klimat på planeten. Nu är det inte längre så. Klimatförändringarna är här”.

Man kan fråga sig vad hon menade med “tusentals år”. Det borde väl åtminstone vara 10.000, en period som finns väl dokumenterad ex.vis i diagram vi visar i posten “Ingen orsak till oro“.

Man behöver inte gå så långt tillbaka. Den “Lilla Istiden ” på 1600-talet var så kall att kung Karl X Gustaf kunde tåga över de danska Bälten med sin armé och erövra Skåne, Blekinge och Halland. Dessförinnan hade Medeltiden varit tydligt varmare än nu. Ännu varmare var Romartiden och varmare igen Bronsåldern, då vin växte i Mälardalen.

Sen skall vi inte glömma istiderna, men vi skall nog vara lite finkänsliga och inte fråga henne om dem. De slutade ju för 10.000 år sedan.

Kanske skall vi ursäkta en nybliven ledamot, som inte blivit van ännu. Men okunskapen tycks känneteckna partiet ända upp till de högsta företrädarna.

Miljöminister Karolina Skog skev på GP den 19/3 att “Det tinar mitt i vintern” i Arktis och att isen på havet skulle snart vara helt borta. Men den växer nu helt normalt för årstiden. Och har så gjort de senaste tio åren.

Vice statsminister Isabella Lövin skrev i SvD den 1/9 en kolumn, där hon funderade på olika sätt att förmå världens befolkning att tro på klimathotet, frivilligt eller kanske med tvång. Hon anförde flera falska motiv, bl.a. att havsisen i Arktis håller på att försvinna.

Det må vara tillåtet för en minister att vara okunnig. En politiker kan ju inte kunna allt i sitt fögderi.

MEN det är i högsta grad oansvarigt att sprida felaktiga uppgifter från positionen som minister, särskilt när fakta är så lätta att nå: Dagsaktuella siffror finner man med tre klick på datorn.

Hur kan sådana bli valda i ett samhälle där alla är läskunniga ? Svaret är förstås att de har aldrig blivit offentligt utmanade med verkliga fakta. Journalister kan inte ställa relevanta frågor.

Okunskapen är ännu värre i media. Då kan inte “tredje statsmakten” fungera. Den har således förlorat sitt existensberättigande. Det är numera “etablerade media” som sprider “fake-news”. Sanningarna måste man söka hos oss i “bloggosfären”

+ – + – + – +

by

Figur 1. Fördelningen av elens energislag i Norge och Sverige

Norge är det stora undantaget, som nästan helt klarar elen med vattenkraft.

Tårtornas storlek har justerats efter totala produktionen av el. Det gäller också i paren nedan, men inte mellan paren i de olika figurerna.

Vår flitige supporter Rolf Schuster har gjort pedagogiska “tårtor” för några grannländer.

Figur 2. Danmark och Finland.

Danmark sticker ut som landet med störst andel vindkraft men också en stor andel kolkraft.

Figur 3. Frankrike och Tyskland

Av alla länderna har Frankrike satsat mest på kärnkraft. Tysklands mångåriga försök att eliminera kolet har i realiteten haft obetydlig verkan, eftersom kärnkraften samtidigt skulle avvecklas. Störst i solkraft.

Figur 4. UK och Spanien

UK nyttjar sin gas från Nordsjön. Spanien innehar en andraplats för vindkraft.

Figur 5. Tjeckien och Polen

Båda länderna är tungt beroende av kol, där Polen har egna kolgruvor och förstaplatsen.

Figur 6. Österrike och Ungern

En talande skillnad mellan det industritäta alplandet Österrike, tvåa i vattenkraft, och det mer agrara slättlandet Ungern, tvåa i kärnkraft.

+ – + – + – +

by

Figur 1. IPCC baserar “bevisen” för sin hypotes på “klimatmodeller” som erhålles med datorsimulering av atmosfärens tillstånd.

Man skapar ett rutnät på marken och delar in luften där ovanför i olika celler med stigande höjd. Sedan beräknar datorn hur cellerna överför vindar och värme, etc. mellan varandra. Man behöver ett par miljoner omräkningar för att komma till år 2100. Att applicera detta på ett kaos som klimatet, kan aldrig bli bättre än en gissning.

+ – + – + – +

FN:s klimatpanel IPCC bygger hela sitt resonemang om klimatet på Hypotesen om Anthropogenic Global Warming, AGW, d.v.s. av människan orsakad uppvärmning. Den innebär att människans användning av fossila bränslen medför en ökning av halten koldioxid i luften, vilket utgör den dominerande drivkraften för klimatförändringar. Den är ännu obevisad efter 30 års forskning till en kostnad av hundratals miljarder US dollar.

Det finns många invändningar mot Hypotesen, vilka måste motbevisas för att den skall bli trovärdig:

Figur 2. Koldioxidens molekyl utgörs av en atom syre på var sin sida om en atom kol

1.     Molekylen vibrerar med mycket hög frekvens. Vibrationerna hinner kasta ut en inkommande foton i slumpmässig riktning, innan molekylen hunnit ändra hastighet, d.v.s. blivit varmare. Detta hävdas av flera atomfysiker, varav jag talat med två. I Norge har professor Jan-Erik Solheim m.fl. gjort försök för att fastställa hur stor uppvärmningen blir i ett slutet utrymme, ett växthus, som bestrålas med infrarött ljus, när halten koldioxid ändras. Denna ändrades stegvis ända upp till 5.000 ppm. De fann inte någon effekt av högre halt koldioxid. Jag har inte funnit rapport om något annat försök med en visad effekt, annat än Al Gore’s video ”Climate 101”, som istället bevisade att han är både gravt okunnig och rent ohederlig. Det norska försöket tycks bekräfta atomfysikernas påståenden.

2. Bland 10.000 molekyler i  atmosfären finns fyra molekyler CO2. Av dem har  tre funnits länge, så de kan inte ha påverkat de senaste 50 årens klimatförändringar. Av den fjärde molekylen kommer det mesta från naturens normala omsättning mellan atmosfären och biosfären respektive haven. IPCC beräknar att av den naturliga omsättningen svarar fossila bränslen för 4,5 %. Då tror jag att bara 10 à 20 % av den fjärde molekylen härrör från fossila bränslen. Således förutsätter IPCC:s Hypotes att TVÅ molekyler bestämmer temperaturen för 100.000 molekyler luft. Med vanligt sunt förnuft betraktar jag det som helt absurt.

3. Om man ändå påstår att koldioxiden styr, måste man vänta sig att dess molekyl skall vara särskilt kraftfull. Men motsatsen gäller, se posten ”Den absurda hypotesen”. Den har tre smala spektralband, varav två överlappas av vattenångans spektralband och det tredje ligger i en frekvens, där ingen nämnvärd strålning förekommer vare sig in till Jorden eller ut från Jorden. Mängden vattenånga är 10 – 40 ggr och ibland 80 ggr större än koldioxidens, varför den fångar det allra mesta av energin innan koldioxiden hinner fånga någon.

4. Om man nu ändå tror att koldioxiden har en ”växthuseffekt” med en uppvärmning av luften nära marken, så blåser den effekten genast bort, eftersom atmosfären är turbulent. Benämningen ”växthuseffekt” vittnar om grumlig logik: I ett växthus blir det varmt, för att det har väggar och tak som hindrar värmen från att blåsa bort. Utan väggar och tak kan man rimligen inte ha någon sådan effekt.

5. IPCC har från början erkänt att koldioxidens direkta verkan är så liten att den knappast är märkbar. Men dess lilla uppvärmning, skulle öka avdunstningen av vattenånga, som har större effekt. Någon sådan verkan har inte kunnat mätas.

6. Denna högre halt av vattenånga skulle sedan öka avdunstningen igen genom återkoppling, vilket skulle ge den märkbara och farliga uppvärmning IPCC larmar om. Halten vattenånga i atmosfären varierar inom mycket vida gränser både i tid och rum, varför mätningar av den är svåra. Dock har ingen stigande trend kunnat mätas. Möjligen kan en nedåtriktad trend noteras i uppmätta data. Det finns således inga mätningar som styrker något av dessa sex ”antaganden”. Detta uttryck är en omskrivning av ”gissningar”.

7. Verkliga mätningar har gjorts på grannplaneterna. Dessa visar att halten koldioxid i atmosfären inte har någon verkan på marktemperaturen. Dennas generella nivå bestäms istället av atmosfärens massa, se posten ”Atmosfärens tjocklek”. 

8. Ett samband mellan solfläckarnas cykler och klimatförändringarna rapporterades redan 1801 av astronomen William Herschel. De små temperaturförändringar som ger klimatförändringar tycks huvudsakligen styras av Solens varierande aktivitet, se posten ”Solen dominerar”  

9. Hur kan då IPCC hävda att mängden koldioxid i luften styr den globala temperaturen ? Jo, eftersom klimatet är så komplext, har man inte kunnat finna några mätningar, som bevisar koldioxidens verkan. Istället gör man ”studier” av ”klimatmodeller”, som erhålls genom datorsimuleringar. SMHI är ”delägare” i IPCC och formulerar detta så här: : Sådana experiment visar mycket entydigt på att den kraftiga uppvärmning av jordens klimat som observerats under det senaste halvseklet inte går att förklara utan människans påverkan. Se posten ”Svar från SMHI”, fråga 2. Observera: ”inte går att förklara”. Bristande fantasi och bristande kunskap om Herschels rapport, har de tagit som ”bevis”. För övrigt är datorsimuleringar av klimatet år 2100 helt meningslösa, eftersom klimatets kaos är så ofullständigt känt att datorerna måst matas med dussintals gissade parametrar, se posten ”IPCC bluffar del 2”.

10. Media översvämmas nu av rapporter om extrema väderförhållanden, vilket tas som argument dels för att ”klimatförändringarna” går allt snabbare och dels för att vi därför måste ”minska utsläppen” allt mer dramatiskt. Det är blixtrande okunskap: Inga väderhändelser säger något alls om koldioxidens verkan. Extremväder är helt normala delar av vårt vanliga klimat. Inga katastrofer har hittills legat utanför de vanliga gränserna. Det har alltid hänt katastrofer, och den trend som kan märkas är en avtagande frekvens.  

Alla tillgängliga fakta om väder och klimat visar:

KOLDIOXID HAR INTE NÅGON MÄTBAR VERKAN PÅ KLIMATET

+ – + – + – +

by

Figur 1. Alla möllorna vilar sig i aftonsolens stillhet

I klimatdebatten betecknas ofta Tyskland och dess Energiewende som ett föredöme. Där har man gått så långt att ”förnybart” nu har större nominell kapacitet än hela elbehovet. Dess tillkortakommanden har man hittills blundat för. Vi måste följa vad som sker där, för att inte upprepa deras misstag.

Där börjar klimatdebatten även handla om verkligheten. Den har till och med börjat påverka politikens majoritetsförhållanden. Stora grupper medborgare protesterar mot vindkraftens störningar runt om i landet och mot de  höga elpriserna. Detta gör att några media öppnat för faktisk information om fakta.

Affärstidningen Handelsblatt redovisade den 2/11 statistik för ”förnybart” de första tre kvartalen. De intervjuar företrädare för ”Centrum för Sol- och Väteforskning” samt ”Förbundet för Energi- och Vattenföretagen”.

Figur 2. Tysklands elproduktion de tre första kvartalen 2018

De förnybara energislagens andel av elbehovet uppgick under de tre första kvartalen till 38 %. Jämfört med samma tid 2017 hade vindkraft ökat sin produktion med 13 % och solkraft med 16 %, motsvarande 1,9 respektive 1,5 procentenheter. Tillsammans hade de därmed nått samma nivå som produktionen från brunkol och stenkol, vilken minskat med 7 %, d.v.s. 2,7 procentenheter. Naturgas hade backat 8 %, d.v.s. 1,0 procentenhet.

De båda intervjuade sade sig vara optimistiska. Under några enskilda månader på våren hade andelen förnybart nått 43 %. Men, konstaterade representanten för företagarförbundet: ”Det återstår en rejäl ansträngning”, för att nå regeringens mål på 65 % år 2030.

Man ”behöver mera land” för att få plats med alla möllor som behövs. Nu gäller begränsningar av deras höjd och krav på minsta avstånd till bostäder.

En särskilt anmärkningsvärd uppgift är att den ”Stora Koalitionen ” i regeringen har enats om att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utröna vägar att nå större acceptans bland befolkningen för nya jättetorn med vindkraft. Jag undrar hur denna skall lyckas skilja skattebetald politisk propaganda från neutral utredning. 

Figur 3. Tysklands export och import av el

Man måste också fråga sig hur korrekt statistiken är. När det blåser som bäst producerar vindkraften el i överskott som måste exporteras till låga priser. För de tre kvartalen var den totala exporten 56 TWh och netto exporten 39 TWh. Det betyder att av den ”förnybara” kraften gick kanske bara motsvarande 32 % procent av behovet till de egna behoven. Den senare siffran gällde i Danmark under fjolåret. Tyskland är alltså mer beroende av kolkraft än vad de 38 procenten utlovar.

De kritiska problemen med Energiewende hade Handelsblatt behandlat en månad tidigare. Den 27/9 intervjuas Oliver Then, VD för VGB PowerTech, ett förbund för energiproducerande företag med uppgift att ta tillvara deras gemensamma intressen ex.vis av statistik, standardisering och teknisk utveckling. De har alltså konkreta data över elproduktionen.

Enligt uppgifter från förbundet för vindkraftsföretag, BWE, finns i Tyskland 29.900 möllor, med sammanlagd märkeffekt av 56 GW, gigawatt, som producerar nästan 19 % av elen i landet. Dock är leveranserna inte tillförlitliga. Oliver Then förklarar:

De faktiska produktionstalen visar att den tillförlitligt tillgängliga kapaciteten av vindkraft ligger lägre än en procent av märkeffekten.

Konklusionen är entydig: Även om utbyggnaden av vindkraft ökar raskt, måste det alltid finnas kapacitet för back-up.

Vindkraft behöver systempartners som säkerställer pålitlig leverans och stabilitet i nätet.

Detta fordrar emellertid rimliga förutsättningar:

Kostnaderna måste fördelas på ett anständigt sätt.

Som jag ser det har okunniga och naiva politiker vänt upp-och-ned på en marknad som fungerade bra. I ambitionen att ”rädda världen” från det inbillade ”klimathotet” och deras tro på ”förnybart” som räddningen, ville de förmå privata investerare att finansiera utbyggnaden. De lagstiftade om prioriterad rätt för ”förnybart” att få leverera all produktion ut på nätet till priser som garanterades för 15 eller 20 år. På det sättet visades inte kostnaderna i statsbudgeten och de behövde inte redovisas som ”skatter” utan blev en del av det framtida ”elpriset”, som kunderna/väljarna fick betala i små poster varje månad, i praktiken en enorm subventionering.

Men de konventionella kraftverken belastades med ansvaret att upprätthålla säkra leveranser. I ett modernt samhälle får elen inte bara försvinna ibland. För det ansvaret har de hittills ingen rätt till ersättning. De tvingas att konkurrera om det övriga elbehovet, residuallasten, på elbörsen.

Figur 4. Behovet av kapacitet för back-up, residuallast, svänger kraftigt och mycket snabbt.

De konventionella kraftverken måste således reglera upp och ner sin kapacitet mycket snabbt. Men kraftverkens ångpannor innehåller flera hundra ton stål och vatten, som inte alltid kan avkylas tillräckligt snabbt. Då uppstår ett överskott på el, som måste dumpas till kunder, som plötsligt kan ta emot stora mängder energi, ex.vis kemiska industrier.

Det sker då till negativa priser.

Den el som orsakat exceptionella, oförutsebara överskott på el, får fullt betalt, medan de som säkerställer säker leverans får böta mångmiljonbelopp i form av negativa priser. Vid ett verksbesök utbrast socialdemokraternas förre ordförande och näringsminister Sigmar Gabriel:

”Irre Zustände” (galenskap).

Detta sker i tillägg till den parasitism på säker el, som den nyckfulla ”förnybara” elen inneburit. De pålitliga verken försåg marknaden med all el och hade motsvarande intäkter. Med subventioner pressade politiken in onödig kapacitet på marknaden. Varje leverans därifrån minskar intäkterna för de pålitliga verken. De blir olönsamma och har börjat läggas ner. Fast de är alldeles nödvändiga.

Oliver Then förklarar:

Antagandet att det alltid blåser någonstans i Europa bekräftas inte i våra data. Produktionen är i hög grad synkron över stora avstånd.

Skall man helt ersätta de ”fossila” bränslena måste energilagring till som klarar två veckors vindstilla. Sådant väder är inte en skräckbild utan en realitet nästan varje år. Väljer man att pumpa upp vatten vid vattenkraftverk, skulle en utbyggnad med faktorn 1.000 behövas.

Energiewende har blivit en nationell katastrof konstaterar många inhemska och internationella betraktare. Tillsammans med Danmark, som också satsat stort på ”förnybart”, har Tyskland de högsta priserna på el i Europa. Många medborgare har drivits nedom gränsen för fattigdom. De har inte råd att betala elräkningarna. Många företag drar ner sin verksamhet i Tyskland och flyttar den utomlands. De investerar inte som förr i landet. Det för en sund ekonomi så nödvändiga nyföretagandet har gått ner.

OCH, lägg märke till att detta gäller när de bara hunnit halvvägs, c:a 32 % jämfört med målet 65 %. De har inte helt stoppat utbyggnaden av onödigt “förnybart” ännu. De är på väg att göra katastrofen ännu värre.

Låt oss stoppa galenskapen i Sverige så snart som möjligt !

Sture Åström

+ – + – + – +

by

Figur 1. Totalt levererad energi t.o.m. oktober

Figur 2. Totalt levererad effekt med import och export

Figur 3. Vindkraftens effekt under oktober

Figur 4. Elproduktionen 2015 – 2018

+ – + – + – +

by

Laddstation för elbilar vid ett snabbköp i Helsingborg

Förra posten handlar om de problem som klimatpolitiken skapar i elnäten genom att produktionen av el med vind- och solel är nyckfull och oförutsebar. Men oväntade problem upptår också i elnätens andra ända, vid laddning av elbilar. Störningar från en enstaka bil klarar näten idag, men antalet skall öka med en önskad omställning av hela transportsektorn.

Hög batterispänning

Elbilarnas batterier arbetar med likström vanligtvis vid spänningar mellan 300 och 700 Volt. De skall kunna laddas från nätets enfas uttag för 230 V växelström. Det kräver en serie kvalificerade elektroniska omvandlingar.

Trefas distribution

Nätet distribuerar strömmen i tre ledningar, mellan vilka spännningen är 400 V, trefas-system. En större elmotor ansluts till alla tre ledningarna, i vilka spänningarna är fasförskjutna så att en roterade kraft erhålles direkt. I en tre-fas motor blir strömmen lika stor i alla tre ledningarna.

I en villa dras vanligen en trefasledning in, men de flesta elapparaterna i ett hem har bara två ledningar, den ena kopplad till en fasledning och den andra till ”Nollan”, en ledning som kopplas till ”Jord”. Mellan ”Fas” och ”Jord” har man spänningen 230 V. När belastningen är balanserad, lika stor ström i de tre faserna, är strömmen i Nollan noll Ampère. I någon punkt ansluts den ledningen till ett ”jordtag”, en plåt nedgrävd i marken. Vid obalans i systemet kommer en ström att löpa i jorden från brukarens nolla till ett centralt jordtag. Det förutsätter att markens ledningsförmåga är acceptabel. Den kan ändras radikalt vid olika fukthalt.

Obalans

Slår man på kaffekokaren, blir strömmen plötsligt 8 A i en enda fasledning och i kokarens nolla till villans elcentral. Ledningarna i villan dras så att lampor, brödrost, spis, disk- och tvättmaskin, etc. ansluts till olika faser. Då blir obalansen mellan faserna reducerad när man slår på andra apparater. Strömstyrkan blir alltså måttlig i nollans ledning ut från villan. Sedan sker vidare utjämning mellan alla villor i ett område, så att det blir rimligt jämn belastning på alla tre faserna i områdets transformator, som tar ner spänningen till 400 V från högspänningsnätet.

Komplikationer med elbilen

Elbilen kommer emellertid med flera komplikationer. De apparater som står på länge i ett hem drar små strömmar, lampor, TV, etc. De som drar stora strömmar, brödrost, kaffekokare, spis, disk- och tvättmaskin, etc. är påslagna med full effekt korta stunder eller intermittent. Men elbilen drar så stor ström som säkringen tillåter under hela eller halva natten, då mycket få andra apparater står på. Det blir en mycket stor och långvarig snedbelastning. Skulle ett par grannar råka ha sin laddning kopplad till samma fas uppstår effektförluster och andra problem i transformatorstationen.

Övertoner, transienter, spikar

Omvandlingen av en mjukt sinusformad spänning av 230 V med frekvensen 50 Hertz till en likström av kanske 450 V kräver omfattande elektronisk bearbetning. Det kan ske på många olika sätt, men generellt gäller att växelströmmen hackas upp i korta pulser, som sedan behandlas vidare. Om varje period delas upp i 6 delar får man en likriktad ström, som har en överlagrad pulsering med frekvensen 600 Hz m.a.o. en överton. Den spids även till nätet.

Vid varje ”hack” tvärstoppas strömmen ett mycket kort ögonblick, vilket ger en hög topp i spänningen, en transient, som också kallas en spik. Sådana uppstår alltså flera gånger under varje period, vilket ger störningar med mycket hög frekvens som sprids ut på nätet. De kan orsaka felfunktion i grannarnas elektroniska utrustning.

Detta behandlas mera utförligt av Donald Andersson i specialtidskriften ”Elinstallatören” 2017-04-19. Han talar om ”PEN-ledaren”. Det är en gemensam ledare för skyddsjord, ”Protective Earth” PE, och ”Neutral” eller Nolla, N.

Numera skall en anläggning kopplas in med 5 ledare: tre för faserna, en för nollan och en för skyddsjord. Den senare är helt skild från spänningsförande ledare medan nollan för så mycket ström som anläggningens obalans mellan faserna ger.

Förr användes fyra ledare. Skyddsjord och nolla var hopslagna. Det flesta hus som står idag, både villor, hyreshus och industrilokaler, är gamla, så detta system finns fortfarande på många håll. Om jordningen har dålig ledningsförmåga och strömstyrkan blir hög uppstår höga spänningar i nollans ledare. Det kan vara farligt, men långt innan spänningen blir farlig kan närbelägen elektronisk utrustning störas ut av de höga frekvenser, som störningarna kan ha. Om ledningarna inte är dragna i metallrör eller mantlade med en metallisk fläta, fungerar de som radioantenner.

Oförutsedda problem

Det är väl känt att ny teknik oftast kommer med oförutsedda problem, “barnsjukdomar”, sådant alla får gå igenom. I normala fall använder man den nya tekniken i liten skala till små kostnader medan problemen löses, för att sedan öka tillämpningen till stor skala, vilket då kan ske utan större problem. Klimatpolitiken däremot drivs av paniken att Jorden går under om inte medborgarna snabbt tvingas att leva ”fossilfritt”.

Det medför oförutsedda problem av många olika slag, vilka ökar både direkta och indirekta kostnader.

Okunniga och oerfarna styr

Det tragiska är att detta drivs igenom av okunniga, oerfarna politiker, som vägrar att ta till sig de fakta, som säger att paniken är onödig. Utsläppen av koldixoid är nyttiga istället för skadliga.

Alla kostnader och problem med ”fossilfritt” är onödiga och ofta rent kontraproduktiva.

Kan vi kalla vår tid för annat än ”Nedsläckningstiden” ? Den kommer att gå till historien som tiden då idiotin styrde och lyset slocknade ibland.

+ – + – + – +

by

Går våra kraftledningar ner med solen ?

Den senaste tidens larm om otillräcklig kapacitet i ledningsnäten får ytterligare näring när överraskande problem med instabilitet i elsystemet dyker upp. Detta problem behandlar Johan Svenningsson den 16/10 på webbsidan Second Opinion, vilket är vad denna sammanfattning bygger på. Han är VD i Uniper Sverige, som är delägare i alla våra kärnkraftverk och i 76 stora och små vattenkraftverk. Koncernen producerar el i 40 länder. Som en av Sveriges främsta energiexperter förklarar han:

”Vid tre tillfällen i somras var bristen på svängmassa i elsystemet så påtaglig, att Svenska Kraftnät beordrade nedreglering av Oskarshamn 3 med 100 MW”.

Svenska Kraftnät varnar nu också för en försämrad effektbalans redan kommande vinter, därför att en ökad andel väderberoende elproduktion i elsystemet försämrar stabiliteten.

När Energiöverenskommelsen slöts mellan en majoritet av riksdagens partier för två år sedan, säkerställdes fortsatt drift av svensk kärnkraft efter 2020. De fossila bränslena för transporter skulle på sikt ersättas med el.

Men traditionella och etablerade industriföretag blir alltmer elintensiva och digitaliserade. Nya elintensiva företag som serverhallar och industrier växer fram i en direkt följd av digitaliseringen. Redan inom 10 år förväntas vi vara en miljon fler invånare, vilket ger en ökad elanvändning på cirka 10 TWh, terawatt-timmar. Denna tillväxt och utveckling är möjlig tack vare att Sverige hade ett av de bästa elsystemen i världen.

”Det finns dock orosmoln vid horisonten”, skriver Svenningsson. Sedan Energiöverenskommelsen har Sveriges äldsta kommersiella reaktor – Oskarshamn 1 – stängts ned för gott. Oskarshamn 1 hade en installerad bruttoeffekt på 492 MW, megawatt. Det ska jämföras med de cirka 600 MW märkeffekt som tillkommit med vindkraft.

Det kan ju verka som en bra och proportionerlig omställning. Men i ett systemperspektiv är det stor skillnad på egenskaperna hos de anläggningar som producerar elen. Tillgängligheten är radikalt annorlunda. Eftersom det inte går att lagra stora mängder el måste den produceras i samma ögonblick som den används. För att klara detta utan störningar, måste elnätet ha en stabil frekvens.

Med sina stora tunga generatorer och turbiner har vattenkraft och kärnkraft helt andra förutsättningar att stötta elsystemet än vad väderberoende kraftslag har. Det sker bl.a. genom stödtjänster med svängmassa och frekvensstyrning, som hjälper elnätet att hålla en konstant frekvens på 50 Hertz.

En sak kan vi säga med bestämdhet idag. Varken dagens eller framtidens digitala samhällen kommer att tolerera ett instabilt elsystem med försämrad elkvalitet, avslutar Johan Svenningsson.

U. U.

+ – + – + – +

by

Figur 1. Total produktion med sol- och vindkraft

Notera att två veckor har mycket låg produktion.

Figur 2. Vind- och solkraft med max- medel- och mini-värden samt effektfaktor.

Figur 3. Vindkraftens effekt  samt antalet timmar för olika nivåer på dess effektfaktor.

Notera att det rådde vindstilla på havet med bara 0,1 % av märkeffekten.

Figur 4. Effektens fördelning på de konventionella energislagen samt export och börspris.

Nästan minuspris vid tre tillfällen.

+ – + – + – +

by

Temperaturen ovanpå Grönlands istäcke visar variationerna i den globala temperaturen.

Det var betydligt varmare än nu under Medeltiden, Romartiden och den grekiska högkulturen. Utvecklingen visar en tydlig nedåtgående trend, som torde  innebära att risken för besvärande varmt klimat är obefintlig.

Det gläder oss mycket att en rikstidning i Finland öppnat för fakta om klimatet.

2018-11-01

Den lilla uppvärmning jorden haft betyder endast att jorden återhämtat sig sedan den lilla istiden som varade från 1600-talet till medlet av 1800-talet.

I HBL (18.8) fanns en stort uppslagen artikel om hur katastrofal situationen är för jorden. Nu har även IPCC kommit med ett nytt ställningstagande där jordens katastrofala situation framhävs. Men är situationen verkligen så oroväckande?

På Grönland har danska forskare borrat provbitar från inlandsisen, analyserat dem med moderna avancerade metoder och kunnat fastställa temperaturerna långt tillbaka i tiden. Resultaten visar att isen på Grönland under medeltiden och romartiden var 1 till 1,5 grader varmare än nu. På medeltiden mådde jorden bra. Vikingarna hittade den “gröna ön” där de kunde idka jordbruk och hålla sig med husdjur. (Greenland GISP2 Ice Core – Last 10 000 Years)

Den lilla uppvärmning jorden haft betyder endast att jorden återhämtat sig sedan den lilla istiden som varade från 1600-talet till medlet av 1800-talet. Under lilla istiden var vintrarna så kalla att man kunde ta sig till fots över danska sunden, Themsen och kanalerna i Holland frös, i Norden rådde hungersnöd.

Sen 1850 har temperaturen stigit cirka 0,8 grader fram till 2000-talet varefter uppvärmningen avstannat (https://iowaclimate.org/2018/10/02/uah-global-temperature-update-for-september-2018-0-14-deg-c/).

Det finns ingen orsak att oroa sig för denna lilla uppvärmning!

Kunde man kanske småningom i klimatdiskussionen relatera till fakta. Dessa ger nog en annan bild av situationen på jorden än den som vanligen beskrivs i medierna.

Carl-Johan Fabritius Grankulla

+ – + – + – +

by