Våra Ponchos väckte sådan uppmärksamhet att flera ungdomar som demonstrerade ville veta mera.

Det är ingen hejd på undergångsprofetiorna. Domedags-stämningen tycks vara ett säkert sätt att samla in pengar. De totalitära ränderna framträder tydligt om man bara kollar vad de gör. Det allvarliga är att våra media samfällt “ramlar i farstun” för predikningarna.(Det är ett uttryck från min barndom. Det betyder att de som kom för att lyssna till profetens frälsningslära blev så betagna redan av det lilla de hann höra i farstun på väg in, att de föll ner i hänryckning.)

De ord man valt till sitt namn, “extinction rebellion”, är båda uttryck för extrema och klart  problematiska tillstånd. Ser man på vad de arrangerar blir det ännu mer frånstötande:

FUNERAL OF OUR FUTURE  (Begravning av vår framtid)

Ursprunget tycks vara UK och finansieringen tillräcklig god för stor bredd över landet.

Sydsvenskan upplät en hel debattsida åt en artikel som annonserade den aktion som skulle äga rum den 21/3 i Malmö utanför fullmäktiges sammanträde. Åtminstone en av dem som skrivit under var bosatt i UK. Klimatpanik får alltid plats på den sidan, men inte nyktra fakta.

Från demonstrationen rapporterade tidningen med bild. Denna visar att alla använde sådana sirener på sprayburkar, som är avsedda för seglare i sjönöd. Rubriken säger:

Under torsdagen hördes SOS-signalen över Stortorget.

Det är ett missbruk av nödsignalen, som jag finner mycket stötande. Men journalister faller för det. Såvitt jag vet är det straffbart att sända upp nödraketer i onödan. Men detsamma tycks inte gälla för falska nödsignaler.

Tidningen nämnde förstås inte att vi hade två Ponchos med synnerligen lugnande budskap:

Klimatkrisen är en bluff.

Skånska Dagbladets reportage uppger ett 20-tal deltagare, men så många som hälften kan ha varit tillfälliga förbipasserande.

Okunniga ungdomar och nyfikna

Än en gång visar det sig att okunniga ungdomar utnyttjats av vuxna. Flera av dem kom fram till våra Ponchos för samtal, inte för agitation eller mobbning. De hade mycket dimmiga begrepp om fotosyntes och koldioxid. En tjej “visste” hur dödligt farlig koldioxiden är. Hon kände inte till skillnaden mellan koldioxid och kolmonoxid, d.v.s. gengas, det som bilarna fick köra på under kriget. Hon var förmodligen inte ensam om det.

Flera ungdomar var uppriktigt nyfikna och tog intryck av de Faktablad de fick. De uttryckte uppskattning av den “alternativa information” de fick med lättförståeliga fakta.

Klimatpaniken torde dämpas betydligt i flera av Malmös skolklasser hädanefter.

+ – + – + – +

by