Figur 1. IPCC:s klimatmodeller erhålles med datorsimulering av atmosfärens tillstånd.
Man skapar ett rutnät på marken och delar in luften där ovanför i olika celler med stigande höjd. Sedan beräknar datorn hur cellerna överför vindar och värme, etc. mellan varandra. Rutorna på marken har sidor mellan 100 och 300 km.
Att applicera detta på ett kaos som klimatet kan aldrig bli bättre än en gissning.
+ – + – + – +
Att spå väder med någorlunda precision klarar meteorologerna maximalt tio dagar framåt, men att förutsäga hur klimatet kommer att utvecklas, tror sig IPCC klara flera decennier framåt. Frågan är: Hur troligt är det att IPCC:s klimatmodeller kan förutse klimatet år 2050 eller 2100?
När IPCC (FN:s klimatpanel) sammanställde sin tredje rapport 2001 var atmosfärfysikern Richard Lindzen en av de vetenskapliga experter som utsetts till huvudförfattare av det sjunde kapitlet, där bland annat klimatmodellernas tillförlitlighet utvärderades. Experterna fann att modellerna innefattade så många osäkra förutsättningar att man inte kan lita på prognoserna. Men i den sammanfattande syntesrapporten drogs rakt motsatt slutsats: Modellerna har nu blivit så bra att man kan lita på dem.
IPCC:s ledning struntade alltså i den vetenskapliga utvärderingen och redovisade i stället modellernas skrämmande spådomar som sanning. Richard Lindzen lämnade omgående IPCC och blev en av de amerikanska skeptikernas frontalfigurer.
Men redan i utvärderingsrapporten samma år skrev IPCC att klimatmodellerna inte duger som underlag för långsiktiga prognoser: Klimatsystemet är ett kopplat ickelinjärt kaotiskt system, varför långsiktiga prognoser för framtida klimat inte är möjliga.
Kan det sägas tydligare? IPCC ogiltigförklarar sina egna prognosmetoder. Ändå är det på dessa som det alarmistiska budskapet vilar.
När slutversionen av IPCC:s andra stora rapport 1995 lades fram visade det sig att IPCC:s ledning strukit den vetenskapliga expertgruppens slutsatser att någon mänsklig påverkan på klimatet inte kunde fastställas. I stället infogade man en mening som angav att vetenskapliga data nu tydde på en märkbar mänsklig påverkan på jordens klimat. Det torde vara den politiskt mest avgörande slutsats IPCC någonsin dragit. Nu låg vägen öppen för alla möjliga politiska utspel i kriget mot koldioxiden. Klimatfrågan blev en politisk fråga. Att IPCC var en politisk byråkrati och inte en vetenskaplig organisation blev tydligt.
Att ett föregivet vetenskapligt organ som IPCC tar till skräckpropaganda är inte acceptabelt. Klimatologen Stephen Schneider som var pådrivande vid klimatpanelens inrättande är känd för följande uttalande: ”Vi måste visa upp skrämmande scenarier, göra dramatiska uttalanden och inte nämna så mycket om tveksamheter som vi kan känna” ”Var och en av oss måste ta ställning till vad som är rätt balans mellan att vara effektiv och att vara ärlig.”
Stephen Schneider, som var rådgivare till samtliga presidenter från Richard Nixon till Barack Obama, tillhörde kärngruppen inom IPCC:s ledning och lämnade författarbidrag till IPCC:s fyra första rapporter.
Satellitmätningar av jordens temperatur har visat ytterst små förändringar under de senaste 20 åren, med undantag för El Nin͂o-åren 1998 och 2015-2016. Hur stämmer det med katastrofscenarierna med ökande temperaturer? Inte alls! Det har även IPCC noterat och ändrat begreppet AGW (Anthropogenic Global Warming) till Climate Change, vilket var smart eftersom klimatet alltid har ändrats!
Något som IPCC har lyckats väl med är att få omvärlden att tro att den antropogena koldioxiden är huvudorsaken till global uppvärmning. Forskare och byråkrater som stödjer denna hypotes ser en säker försörjning i form av anslag och löner.
Modellernas förutsägelser blir inte vetenskapligt tillförlitliga och prognostiskt användbara förrän de har validerats. Ingen av de IPCC-stödda klimatmodellerna uppfyller detta fundamentala krav.
Sigvard Eriksson, Norrtälje
Björn Holmström, Svinninge
+ – + – + – +
by 
Rune
All strålning reflekteras, absorberas och transmitteras av luftens gaser inklusive vattenånga. Gaserna och vattenånga har olika spektrala egenskaper. Ett värmeelement kan vara vitt för ögat (synligt ljus) men svart inom IR-området (värmestrålning) för att ta ett exempel från vardagen. Så det är komplicerat att beskriva exakt vad som händer med strålningen från solen (synligt ljus och UV-strålning). Solkräm skyddar huden lite olika för UV-strålning som delas upp i A, B och C.
I atmosfären, upp till 25 km höjd över jordytan finns, som klimatgasernas huvudaktörer, CO2 (0,0415% av reflekterande gaser och finns kvar i ca 5 år ) och vattenånga som t.ex. moln (ca 2,5% av atmosfären och finns kvar i genomsnitt ca 5 dagar).
Att CO2 av IPCC’s politiska vetenskapsmän ses som kraftfullt inverkande beror, enligt deras skrifter, på att den lilla påverkan av människor tillförd/frisläppt CO2, förstärks av att dess påverkan ökar molnbildning och skulle då ge en accelerator/rundgångs-effekt på värmeåterstrålningen tillbaka till jorden, av jordens utstrålade/reflekterade värme.
Vad som inte verkar vara med i deras formler är att lika väl som att värmestrålningen från jorden återreflekteras av ökad molnmäng, så återreflekteras från andra sidan av samma ökade molnmängd, solens värme tillbaka mot rymden/solen.
Många av de kunniga, pekar på att “acceleratoreffekten” är svagheten och förutsättningen för IPCC’s algoritmers hypotesuppfyllande utdata, men ingen jag sett skriver om varför!
Brydd!
/Rune
För att förstå hur denna uppdelning av jorden i rutor eller kuber är totalt löjlig rent ut sagt kan vi jämföra med ett fotografi. Desto mer pixlar vi kan återge fotografiet med desto mer detaljer kan vi se. Har vi en riktigt dålig upplösning då kanske vi kan se att fotografiet ska föreställa ett ansikte, men vi har inte tillräckligt med detaljer för att se vilken person som avbildas.
Ska vi återskapa ett motiv från ett fotografi med dålig upplösning, då får vi gissa oss fram och har inte den minsta aning om slutresultat ens är i närheten av originalet eller verkligheten.
Det som avslöjades under Climategate räcker som underlag för att förstå att all den så kallade klimatforskning som bedrivs i IPCC:s regi är bluff. Klimatfrågan är endast en förevändning för att med hjälp av skrämsel och hot förmå världens regeringar att avstå nationell makt till överstatliga institutioner. U-länderna lurades att tro att I-världen skulle bidra med ett gigantiskt guldregn över världens fattiga vilket inte har skett. Stödet för klimatlarmen har därför minskat mycket snabbt. Utöver det håller inte heller IPCC:s modeller över klimatutveckling måttet. Det blir inte varmare i den takt modellerna visar. Det börjar klarna runt om i världen att dessa domedagsscenarier inte är korrekta.
Klimatfrågan har tappat momentum utom i Sverige. Här mals det på oavsett vad som sker internationellt. Miljöpartiet och diverse miljöorganisationer fortsätter sin kamp om att övertyga oss om vår snara undergång samtidigt som allt fler märker att utfallet inte stämmer med prognoserna.
Det finns mig veterligen en (1) modell som landar nära utfallet, och det är den ryska som jag dessvärre kan för lite om. Enligt fysikens strålningslagar är det inte möjligt att CO2 kan ha den inverkan på klimatet som alarmisterna säger. Men vi kan slå fast att CO2 faktiskt är en växthusgas, obetingat ja men effekten av en ökande halt är inte linjär. Effektökningen avtar ju högre halten blir varför domedagsprofetiorna faller platt till marken.