Medias infama förräderi

Under en stor konferens arrangerad av Columbia Journalism Review och finansierad av familjen Rockefeller diskuterade tongivande journalister i USA hur de skulle organisera en “koordinerad kampanj” för att driva frågan om “Climate Change”.

FN:s generalsekreterare António Guterres håller en konferens den 21 – 23 september, där världens ledare skall redovisa vad deras länder gör för att uppfylla “Parisavtalet”. Dit han bjudit in Greta. Hela veckan innan skall “kampanjen” fokusera på “klimatet”, där teman och historier kan erhållas från centralt håll.

Hela konferensen finns på YouTube. Den är 5 timmar lång, så jag har bara tagit stickprov på den. Jag utgår från en summering på WattsUpWithThat, som är världens mest besökta klimatblogg, och alltid visat sig trovärdig.

Ledande media som New York Times och Guardian i Storbritannien skall leda en formlig kanonad av skrämsel för “Klimatkatastrofen” med den “Globala upphettningen” innan mötet med Guterres. En läckande journalist på NYT berättar hur man där anser sig “sätta agendan ” i hela landet. Då planerar man vad som skall rapporteras och söker sedan historier som passar. Man kan ringa upp folk och fråga om de skulle kunna säga “så-och-så”. Man fortsätter tills man hittat personer som kan citeras för utvalda påståenden.

Media blir så en propaganda-apparat, som skall leda “folket” till “rätt åsikter”, som gör att de sedan röstar för “rätt politik”. Det är rent förräderi mot medias uppgift i samhället: Att informera allsidigt och opartiskt.

Hela journalistkåren tycks vara så hjärntvättad att de tror sig vara så goda medborgare att de kan diskutera detta upprörande förräderi offentligt utan att skämmas.

Felinformerade väljare kan inte rösta så som de verkligen tycker. Det gör att demokratin inte kan fungera !

Svenska media traskar patrull

I Sverige tycks riksmedia vara ännu mer “strömlinjeformade” än i andra länder. Public Service har strikta instruktioner i sina sändningstillstånd att tillhandahålla “Allsidig information”, som skall vara “opartisk” och garantera att även “andra sidan” kommer till tals samt att auktoriteter utsätts för “kritisk granskning”. Inget av detta efterlevs avseende klimatet.

Brittiska BBC avslöjades med en intern policy att aldrig tillåta “klimatförnekare” i sändningarna. SVT och SR tillämpar tydligt en sådan policy, och vad som värre är, den funktion som skall bevaka att PS följer sändningstillstånden, Granskningsnämnden, sviker sitt uppdrag på det grövsta. De förklarar att program som utgår från de flesta politikers “grundsyn kan inte i sig anses strida mot kravet på opartiskhet.”

Rikspressen är lika benhårt resistenta för varje tvivel på “klimatkrisen'”. HD-Sydsvenskan är bara ett exempel, som jag följt närmare än de andra. Dess redaktör för ledarsidan, Heidi Avellan, har ofta riktigt förnuftiga åsikter, men hon är totalt förblindad för fakta om klimatet. Samtidigt hävdar hon att hon till fullo följer de pressetiska reglerna.

Jag förstår inte om det är vanemässigt hyckleri eller mera som utstuderad vilseledning med politiska motiv.

I våra många kontakter med andra redaktioner har vi mött samma upprörande hyckleri.