IPCC:s första “studie” av forskarnas stöd för hypotesen om koldioxdiens dominerande verkan. Av 10.257 tillfrågade var stödet 75 personer, vilket ansågs som 97 % av “klimatforskarna”.

Heidi Avellan ansvarar för ledarsidan i en av Sveriges största dagstidningar: Bonniers HD/Sydsvenskan. Hon redovisar ofta mycket förnuftiga synpunkter och visar dessutom höga ambitioner och stor flit. Det är egentligen det man bör vänta sig av dem som skriver ledare med informationer och genomtänkta resonemang till ledning för allmänheten. På en redaktion har man mycket större resurser än en vanlig medborgare har, för att finna fakta och hålla reda på aktuella händelsers plats i större skeenden.

MEN, det gäller inte samtidens viktigaste fråga, den om ”civilisationens överlevnad”: Klimatet. Den som är motivet för en total omställning av samhällets viktigaste funktioner med synnerligen extrema följdverkningar. Vi skall alla ändra vår levnad totalt.

Det borde vara en primär uppgift för varje ledarskribent att omsorgsfullt söka fakta och noga analysera dem, särskilt då kritik finns mot den vanligaste bilden av ”klimathotet”.

Jag kallar det en ”BLUFF”. 

Men istället gör hon det enkelt för sig. Den 18/9 skriver hon under ”Med andra ord” följande:

Kevin Benn framställer den uppfattning som omfattas av den absoluta merparten av forskningen – en konsensus på 97 procent – som ”IPCC:s hypotes”; ett sätt att förminska klimathotet. Ja, denna tidning står bakom denna uppfattning . . .

Grafen ovan visar hur fullständigt meningslös den enkät är, som först lanserade siffran 97 %. Den presenterade IPCC:s dåvarande ordförande, Rajendra Pachauri, inför den stora klimatkonferensen COP 15 i Köpenhamn 2009.

Enkäten utfördes av en student vid Illinois University. Av 10.257 tillfrågade svarade 3.146, således 70 % bortfall. Det är tillräckligt för att göra enkäten meningslös. Men sedan satte man sig att bedöma vilka av svaren som kom från tillräckligt kunniga personer och fick 77 kvar. Av dem ansågs 75 stöda IPCC:s hypotes. Det är 97 % av de 77, men bara 7 PROMILLE av de tillfrågade.

Den subjektiva utsorteringen av svar är så klantigt barnslig, att jag förvånas över att någon fullvuxen tagit enkäten på allvar. Det gjorde dock IPCC och refererade till den i flera år. Det visar att hela organisationen är okunnig eller ohederlig. Man behöver inte veta mer för att avfärda IPCC som genomgående inkompetent.

Rapporten om enkäten fanns på universitetets nätsida, men man har tydligen funnit den så pinsam att man tagit ner den. Den finns dock här.

Då enkäten ifrågasattes från flera håll, gjordes flera ”studier” på olika sätt. De tre som IPCC oftast hänvisar till refereras i posten ”IPCC:s 97 – 98 % stöd av klimatforskare är fantasisiffror”.

De är alla totalt värdelösa av följande skäl:

1. De har alla ett steg av subjektiv sortering av materialet.
2. Av ursprungliga 1.000 – 12.000 personer eller poster blir det bara 41, 49 eller 75 kvar som stöd för IPCC:s hypotes.

Jag har nog meddelat henne detta mer än en gång, men hon vill inte veta det

Så få kan inte representera tiotusentals ”forskare”.

Heidi Avellan är grundlurad

1. Hon har inte förstått att ”konsensus” är helt meningslös inom vetenskapen. Där räknas bara ”data”, om de så tagits fram av en enda person. Hon använder således ett argument, som är irrelevant, även om siffrorna varit korrekta. De som hävdar ”konsensus” ägnar sig inte åt ”vetenskap” utan åt ”pseudovetenskap”. De är inte kunniga forskare utan okunniga politiker. Eller okunniga journalister.
2. Hon har gått på bluffen att ”den absoluta merparten av forskningen” kan representeras av 75 personer.
3. ”IPCC:s hypotes” är just en hypotes fortfarande, d.v.s. en gissning. Det finns ännu inga data som stöder den, bara ”klimatmodeller”, som inte kunnat valideras av verkligheten och därför är värdelösa, se posten ”Den rent simpla bluffen från klimatpanelen IPCC”.

Efter Gretas tal i New York

Idag har en vecka gått. Avellan har inte tagit in Benns hovsamt formulerade genmäle: Jag vill att all den vetenskap, som har helt andra förklaringar till hur klimatet drivs, tas på allvar i stället för att avfärdas, för att den är skeptisk till IPCCs obeprövade tes.

I dagens kolumn betygar Avellan sin beundran för Greta:

Det var ord och inga visor, ja, rent raseri, när aktivisten Greta Thunberg till slut stod där i FN. . . Budskapet från en ung generation måste tas på allvar. Oron är massiv och befogad.

Alltså: Vi skall låta oss styras av en rasande 16-åring, som drivits till helt onödig ”klimatångest” av okunniga media, och blivit lärd att referera till ”vetenskapen”, men knappast gjort några egna försök att finna källorna till oberoende fakta.

Greta lobbar för en politik som leder till global planekonomi. Vad denna innebär saknar hon i sin ålder både kunskap och erfarenhet av. Förmodligen gäller det även hennes föräldrar. Och Heidi Avellan.

Planekonomins ineffektivitet

 Jag gjorde affärer och levererade utrustning i gamla Östeuropa under tio år. Då såg jag på nära håll hur ineffektivt och destruktivt systemet verkar till vardags. Där fanns en enorm byråkrati, som delade in marknaden i olika monopol, för att undvika dubbelarbete.  

Till en ny livsmedelsindustri levererade mitt företag frysutrustning, som givetvis krävde kylkompressorer. De måste tas från ett företag i Rumänien, som hade monopol på sådana. Konstruktionen var visserligen från 20-talet, stor och klumpig, men borde kunna fungera. Det gick några dagar. Sedan blev det stopp, eftersom några gummitätningar inte höll måttet. Kompressorfirman kunde endast köpa tätningar från det företag som hade monopol på sådana. Detta kunde bara köpa gummit från det företag, som hade monopol på det. Hela fabriken blev tre år försenad.

Systemet fungerade hjälpligt tack vare leveranser av kritiska komponenter och maskiner från väster, där konkurrensen sörjde för att det alltid fanns fungerande alternativ. Många gånger fick jag ta med en termostat eller en magnetventil i fickan, när jag besökte fabrikerna.

Denna möjlighet kommer inte att finnas i en global planekonomi. En sådan skulle betyda den moderna civilisationens undergång, så som nu sker i Venezuela.  

Heidi Avellan förstår inte att hon argumenterar för en politik, som riskerar ”civilisationens överlevnad”. Hon är själv en del av det verkliga problemet:

Att media avskärmar sig från verkliga fakta och sprider snedvridna nyheter.

+ – + – + – +

by