Tyska DKW 1938 med tvåtaktsmotor var grunden för Trabant som fick en kaross formgiven efter Lloyd i Bremen, Wikipedia

Biltillverkning ses ofta om en indikation på en nations industriella utvecklingsnivå. Det gäller också DDR. Bilen Trabant symboliserar dess efterblivenhet. De politiker som ansva-rade för industriell planering och produktion tycks inte ha kunnat föreställa sig sådan rikedom för medborgarna, att de skulle ha egna bilar av kvalificerad konstruktion.

Man utgick från en av de billigaste före kriget, DKW, Deutsche Kraft Wagen, med tvåtakts-motor, ursprungligen “Dampf-Kraft-Wagen“. Såvitt jag minns hade den delar av karossen, ex.vis dörrarna, tillverkade av vävarmerad bakelit. Trabant fick en moderniserad kaross designad efter Västtyska Lloyd. Men det var ont om stål, så dörrarna gjordes av vävarmerad plast. Det gav modellen öknamnet “Rennpappe”, ungefär: Racer-kartong.

Man spenderade inte resurser på att modernisera konstruktionen i grunden. Den förblev densamma sedan 50-talet, vilket innebar både primitiva prestanda och dyrbar tillverkning.

Inte heller kunde politikerna slösa så med nationens tillgångar att “alla” skulle få en Trabant. Produktionstakten höjdes inte i takt med efterfrågan, vilket var en av orsakerna till de höga tillverkningskostnaderna. Det ledde också till orimliga väntetider för kunderna, i genomsnitt 14 år.

+ – + – + – +

Klimat och politik

Vår uppgift är att sprida fakta om klimatet och tolka dem, så att deras betydelse blir lätt att förstå. Därför förhåller vi oss strikt neutrala till partipolitik.

MEN “klimatfrågan” handlar ytterst om demokratins överlevnad. Starka krafter skapar rädsla och t.o.m. ångest i avsikt att med det påhittade “klimathotet” skrämma väljarna till att önska en fascistisk regim, som med oinskränkt beslutskraft kan “stoppa klimatföränd-ringarna”. Motiveringen är att hela globen måste styras “planmässigt”, se posten “Klimat-hotets röda tråd till NWO, planekonomi”.

Där måste vi ta ställning. Det har aktualiserats av 30-års jubiléet för Berlinmurens fall. Det har utlöst många filosofiska utläggningar om dess orsaker och följder. Men få baseras på egna personliga erfarenheter av den dåtida vardagen öster om muren. Då menar jag hela Östeuropa.

Det är uppenbart att Greta inte har någon kunskap om planekonomi, fast det är vad hon argumenterar för. Värre är att hennes föräldrar och de flesta klimatdebattörer i deras generation inte har det heller.

Jag finner det därför angeläget att beskriva den vardag i Östeuropa som jag har sett på nära håll.

+ – + – + – +

2019-11-15

Orsakerna till Berlinmurens fall

Inga människor kan vara allvisa, inte politiker och inte byråkrater. Beslut om produktion berör ett otal detaljer, varav några alltid saknas i kunnandet hos politiker och byråkrater, skriver Sture Åström.

Från 60- till 80-talet ansvarade jag för leveranser av produktionslinjer för livsmedel i flera av länderna öster om muren. Några ögonblicksbilder belyser murens fall.

Från Berlin till Vladivostok gällde kommunistisk planekonomi med offentligt ägande av all produktion. Inga orättvisa privata vinster skulle uppstå. Med planmässig produktionen skulle dubbelarbete och annan ineffektivitet elimineras. Rationell specialisering skulle nås genom att företagen fick monopol på vissa produkter. Politiker beslutade VAD som skulle produceras och HUR MYCKET. Byråkrater ansvarade för genomförandet.

En dag fick jag tid att besöka en frisör. Saxen var slö, så den luggades. Jag klagade, han tog en annan sax som var lika slö. Han ryckte på axlarna och förklarade att det var dom saxar han fick. De som slipade saxar hade monopol, så de behövde inte bry sig.

Försoffning och slarv befordrades istället för specialisering.

Lite paradoxalt var att mycket handlade om att förvärva ”västvaluta”. Särskilt kvalificerade produkter måste komma från väster. I Ungern räknade man ut värdet av skördarna per hektar för olika grödor. Någon byråkrat visade att det lönade sig bättre med äpplen och päron än med vete och majs som de normalt odlade. Beslutsamma politiker kunde omvandla ekonomin planmässigt. De beslöt att plantera fruktträd på hela landskap. Det tog ett år. Sedan måste träden växa några år.

Efter fem år utan skördar fick de mängder med äpplen och päron. Samtidigt som Frankrike, Belgien och Tyskland. Priserna sjönk långt under byråkratens kalkyl.

De länderna hade kylhus med sofistikerad luftkonditionering, så att frukten kunde lagras till vinterns bättre priser. Det hade byråkraten inte tänkt på.

Mitt företag skulle leverera en linje för djupfrysning av ärter, bönor, jordgubbar, etc. Den fordrade ett kylmaskineri för minus 40 grader, vilket var ovanligt i öster. För att garantera funktionen skulle vi leverera även maskineriet. Att betalas i västvaluta. Den ansvarige mi-nistern beslöt sig dock för kompressorer från Rumänien, som inte kostade västvaluta.

Efter en vecka stoppade kompressorerna. Deras gummitätningar klarade inte den låga temperaturen. Tätningar fanns bara från EN tillverkare och denne kunde bara få gummi-blandningar från EN tillverkare. Kompressorerna var konstruktioner från 1920-talet, så i väster fanns inga passande tätningar. Produktionen stod stilla den första sommaren.

Detta gällde 70-talet. Men ända till 1989 tillverkades den östtyska bilen Trabant. Det var en lätt modifierad DKW från 1938 med stinkande två-takts-motor. Så illa kan det bara gå i en diktatur, där kunderna inte får välja.   

Inga människor kan vara allvisa, inte politiker och inte byråkrater. Beslut om produktion berör ett otal detaljer, varav några alltid saknas i kunnandet hos politiker och byråkrater. I marknadsekonomin tas sådana beslut av de företagare som visat att de förstått detaljerna så väl, att de kunnat producera till kundernas belåtenhet avseende både pris och kvalitet.

Sture Åström

civ.ing. fd. företagare

+ – + – + – +

by