En grundläggande betraktelse av masspsykologin

Klimatalarmismen bär tydliga tecken på masspsykologi så som den varit grunden för många religioner: kristendom, islam, babtism, laestadianism och för politiska rörelser som kommunism och nazism.

Jag fick tips om en bok om många anser grundläggande för förståelsen av psykologin bakom den lätthet, med vilken folkmassor kan förföras. Den lär ha studerats av både Lenin och Hitler. . .

Nedan följer ett försök till översättning av några lösryckta citat. Texten är därför inte alltid sammanhängande. De är tagna ur de 9 första sidorna utav 139 sidor. Tänk på att boken gavs ut 1895.

+ – + – + – +

Mänskligt tänkande

De verkliga omvälvningarna i historien är inte de som förvånar oss med sin storslagenhet och våldsamhet. De enda viktiga förändringarna, som lett till förnyelse av civilisationer, gäller idéer, föreställningar och trosuppfattningar. De minnesvärda händelserna i historien är de synbara resultaten av de osynliga förändringarna av mänskligt tänkande. Orsaken till att dessa viktiga skeden är så sällsynta är att ingenting är så stabilt i en befolkning som de nedärvda normerna för dess tänkande.

Den nuvarande epoken är ett av dessa kritiska tillfällen då människors tänkande undergår en process av transformation.

Två fundamentala faktorer utgör basen för denna transformation. Den första är raseringen av de religiösa, politiska och sociala normer, som utgör rötterna till alla element i vår civilisation. Den andra är tillkomsten av helt nya förutsättningar för existens och tänkande tack vare vetenskapliga och industriella framsteg.  .  .

Idag utvecklas nationernas öden i folkdjupets hjärtan och inte i överläggningar mellan prinsar.  .  .

De folkliga klassernas inträde i det politiska livet – det vill säga i realiteten, deras progressiva transformation till styrande klasser – är ett av de mest slående kännetecknen på vår epok. .  .

Massornas gudomliga rätt håller på att ersätta kungarnas gudomliga rätt.  .  .

Idag håller massornas krav på att bli allt mer skärpta och innebär inget mindre än en beslutsamhet att totalt riva ner civilisationen, så som den nu existerar, med avsikt att dra ner den till den primitiva kommunism, som var det normala tillståndet för alla mänskliga grupper innan civilisationens gryning.  .  .

Anarki utan moraliska normer

Vetenskapen har inte konkursat. Den har ingen del i nuvarande intellektuella anarki och inte heller i den nya makt som skjuter upp ur denna anarki.  .  .

Historien säger oss att från det ögonblick då de moraliska normer, som en civilisation vilar på, har förlorat sin kraft, drivs dess slutliga upplösning fram av dessa okunniga och brutala massor, som med rätta kallas barbarer. Civilisationer har hittills endast skapats och letts av av en liten intellektuell aristokrati, aldrig av folkmassor. Sådana har endast kraft att förstö-ra. Deras styre innebär alltid en barbarisk fas. En civilisation vilar på fasta regler, disciplin, en övergång från ett instinktivt till ett rationellt agerande, planering för framtiden, en förhöjd kulturell nivå – förhållanden som folkmassor, lämnade för sig själva, alltid visat sig oförmögna att realisera.  .  .

När civilisationens struktur är rutten, är det alltid massorna som driver fram dess fall.  .  .

Ledares insikt i massornas psykologi

Faktum är att alla världens herrar, alla grundare av religioner eller imperier, apostlar av alla trosriktningar, framstående statsmän och, i en mer anspråkslös sfär, chefer för små grupper, har alltid varit omedvetna psykologer i besittning av en instinktiv och ofta mycket säker förståelse av massornas karaktär. Napoleon hade en förunderlig insikt i den psykologi hans eget folk hade, men missförstod fullständigt psykologin has folken i Spanien och Ryssland, vilket ledde till hans undergång.  .  .

Det är bara genom att skaffa sig någon form av insikt i massornas psykologi som man kan förstå hur lite lagar och institutioner betyder för dem, hur oförmögna de är till andra åsikter än dem som de blir pålurade. Man kan inte leda dem med regler baserade på renodlade teorier utan med sådant som gör intryck på dem och förför dem.

Uttrycket ”folkmassa”

Från en psykologisk synpunkt har uttrycket ”folkmassa” en speciell betydelse. Under vissa givna omständigheter får en församling av människor nya egenskaper mycket olika dem hos de enskilda individerna. Känslor och idéer hos alla i gruppen går åt samma håll och deras medvetna personlighet försvinner. Tillfälligt bildas ett kollektivt sinne.

Församlingen har så blivit något som jag, i brist på bättre uttryck, kallar en ”organiserad massa”, eller, om man föredrar, en ”psykologisk massa”. Den bildar ett enda levande väsen och lyder under lagen om den mentala enkelriktningen av folkmassor.

Det är uppenbart att det räcker inte att ett antal individer händelsevis råkar befinna sig tillsammans, för att de skall få karaktären av en organiserad folkmassa. Ett tusen människor, som slumpmässigt befinner sig på en allmän plats utan gemensamma avsikter, kan på inget sätt ses som en psykologisk folkmassa. För att få en sådans speciella karaktär fordras påverkan av vissa predisponerande motiv.

Den mest slående egenheten hos en psykologisk massa är följande: Vilka de individer än är som ingår i massan, hur lika eller olika må vara deras livsstil, deras yrken eller deras intelligens, så gör det faktum att de förvandlats till en folkmassa att de fått en sorts kollektivt sinne som får dem att känna, tänka och agera helt olika vad varje enskild individ skulle känna, tänka och agera, om de vore ensamma.

Det finns vissa idéer och känslor som inte uppstår eller inte omsätts i handling annat än då individerna bildar en folkmassa.

Det undermedvetnas roll

Vi måste komma ihåg det faktum att modern psykologi har fastställt att det undermedvetna spelar en dominerande roll inte bara i det organiska livet utan också i bruket av intelligensen. Sinnets medvetna liv har liten betydelse jämfört med dess omedvetna liv. Våra medvetna handlingar är huvudsakligen resultatet av omedvetna vanor, som till stor del är ärftliga. De består av oräkneliga gemensamma element som gått från generation till gene-ration. Större delen av våra dagliga handlingar är resultatet av dolda motiv som vi själva inte uppfattar.

Hypnosens makt

En individ kan hypnotiseras så att han förlorar sin medvetna personlighet och lyder hypnotisören till handlingar som är helt motsatta hans karaktär och vanor.

Omsorgsfulla studier tycks visa att en individ, som en tid varit innesluten i en aktiv folkmassa, snart finner sig själv i ett särskilt tillstånd, endera som följd av massans magnetiska kraft eller av någon annan påverkan, som vi inte känner till. Tillståndet liknar den hypnotiserades fascination i händerna på hypnotisören. Hjärnan paralyseras och han blir slav under alla de omedvetna instinkterna i ryggmärgen, vilka hypnotisören kan styra. Den medvetna personligheten har helt försvunnit: Vilja och urskillningsförmåga är förlorade. Alla känslor och tankar vrids åt det håll hypnotisören väljer.

Något liknande händer den som är en del av en psykologisk folkmassa. Han är inte lägre medveten om vad han gör. Samtidigt som vissa förmågor upphör, kan andra bringas till en hög nivå av hänförelse. Han kan suggereras till vissa handlingar med oemotståndlig impulsivitet. Denna är mer oemotståndlig i en folkmassa än i den person som blivit hypnotiserad. Suggereringen är densamma för alla i folkmassan och förstärks av ömsesidig påverkan. De individer med personligheter tillräckligt starka för att motstå suggereringen är alltför få för att vända strömmen. Möjligen kan de lyckas avleda intresset genom att föreslå andra aktioner. På detta sätt har det hänt att folkmassan avskräckts från sin värsta blodtörst.

Ett sandkorn som vinden virvlar upp

När det medvetna jaget försvinner tar det omedvetna över med känslor och idéer som suggereras i samma riktning med en tendens att omedelbart omsättas i handling. Det är vad som karaktäriserar en individ i en folkmassa. Han är inte längre sig själv utan har blivit en robot utan egen vilja.

Vad mer är, när han blir en del av en folkmassa, tar han flera steg neråt på civilisationens stege. Ensam kan han vara en kultiverad man, men i folkmassan blir han en barbar, ett djur som går på instinkt. Han har den spontanitet, den våldsamhet, den häftighet och även den entusiasm och det hjältemod en primitiv varelse kan visa. Dessa liknar han även genom den lätthet, med vilken han tar intryck av ord och bilder, som skulle lämna varje medlem i massan oberörd, om de var sig själva. Han kan lockas att begå handlingar som är rakt motsatta hans helt uppenbara intressen och normala vanor. En individ i en folkmassa är ett sandkorn bland andra sandkorn, som vinden godtyckligt virvlar upp.

Kollektiva kontra individuella beslut

Detta förklarar hur det kommer sig att en jury eller en parlamentarisk församling fattar beslut som går emot det som var och en av ledamöterna skulle gilla i egen person. Under Franska Revolutionen valdes ”Nationalkonventet”, som under sin tid, september 20, 1792 till oktober 26, 1795, hade uppgiften att utforma en ny konstitution. Betraktade individuellt var ledamöterna upplysta och fridsamma medborgare. Men förenade i ett kollektiv tvekade de inte att bifalla helt barbariska förslag: Att till giljotinen sända klart oskyldiga människor och, helt motsatt deras eget intresse, avstå från sin okränkbarhet och därmed decimera sin församling. Detta ledde till ”Skräckväldet” under ledning av Maximilien de Robespierre, vilket avslutades med hans avrättning juli 28, 1794.

Personlighetsförändring för stordåd

Det är inte bara genom sina handlingar som den enskilde individen i en folkmassa väsentligt skiljer sig från sitt vanliga jag. Även innan han har fullständigt förlorat sin självständighet, har hans känslor och idéer undergått en transformation, som är så djupgående att den snåle blivit en slösare, att skeptikern blivit en troende, den hederlige blivit kriminell och den fege blivit en hjälte.

Konklusionen är att massan alltid är intellektuellt underlägsen den enskilde individen, men beroende på omständigheterna kan massan vara bättre eller värre än individen. Allt beror på den suggerering, som massan är exponerad för.

Utan tvekan kan en folkmassa vara kriminell, men ofta istället heroisk. En folkmassa snarare än en individ kan förmås att löpa risken att dö för att nå triumfen av en seger för en idé eller över en fiende, uppeldad av entusiasm för ära och heder. Sådant hjältemod är i viss mån undermedvetet, men det är sådant som skapar historia. Om endast stordåd utförda med berått mod skulle räknas, skulle inte många finnas i världshistorien.

+ – + – + – +

by