Ingemar Vänerlöv vid SMHI:s väderstation i Vänersborg

2020-01-07

Ingemar Vänerlöv: Mediernas selektiva information ger klimatångest

Den klimatinformation medier tillhandahåller är selektiv och därför missvisande. Med en mer komplett bild hade klimatångesten dämpats, skriver Ingemar Vänerlöv.

Det är illa nog att domedagsprofetiorna från klimatmötet COP25 i Madrid ökar folks klimatångest men lika illa är det att allmänheten blir psykiskt stressad över den allomskrivna ”klimatkrisen” (som nu uppgraderats till ”akut”) när personer inom medier och vissa väderinstitut endast rapporterar sådana fakta som stämmer överens med den egna, som regel politiskt korrekta, åsikten. Finns det en outtalad agenda att ge folk ångest över klimatet?

Den 5 juli, under Almedalsveckan, medgav finansminister Magdalena Andersson i en radiointervju i P4-extra att hon hade lite klimatångest: ”har man varit med om förra sommaren undrar man vad som håller på att hända”, förklarade hon.

Sommaren 2018 var extremt varm. Den kommenterade meteorologen Per Stenborg i tv-programmet Sverige Idags årskrönika 31 december 2018 med att det under 40 dagar (juni–augusti) varit minst 30 grader någonstans i Sverige, vilket tydligen var rekord. Men han nämnde inte att sommaren (juni–augusti) 2017 var det ingen plats i landet som hade över +28 och det lär inte ha hänt sedan 1922. Den kompletteringen hade säkert varit ångestminskande.

Det är normalt med extremt varmt eller extremt kallt sommarväder då och då. Under den sällsynt varma sommaren 1933 sattes det fortfarande gällande svenska värmerekordet +38,0 grader i Ultuna utanför Uppsala (9 juli) och då noterades det bara som rekordvarmt, inte som klimatkris med åtföljande ångest.

Ångestskapande för vissa var också uppgiften om att aldrig tidigare hade en så hög medeltemperatur registrerats för juli månad som +22,4 grader i Stockholm 2018. Det gamla Sverigerekordet, +21,8 grader, noterades i Karlstad redan 1901. Sedan dess, 117 år, har Stockholm växt åtskilligt och drar man bort en halv grad från stadens julivärde på grund av urbaniseringseffekten var det alltså ungefär lika julivarmt i Karlstad 1901. Men det kommenterades inte, vilket möjligen skulle ha kunnat dämpa spirande ångest hos somliga.

Sommaren 2018 började med att maj var rekordvarm. En meteorolog på SMHI stod för konststycket att genom en våldsam extrapolering utifrån Stockholms i sammanhanget endast 263 år långa temperaturserie komma fram till att en sådan maj inträffar bara tre gånger på en miljon år (!). Det gjorde Jonas Sjöstedt (V) stort nummer av för att driva fram klimathotsstämning i sitt tal på Almedalsveckan 2018.

I Vänersborg, liksom på många andra platser, överskreds normalvärdet för maj 2018 med hela fem grader. Tidigare rekordvarm maj inträffade 1889 på många orter i landet. Då överskreds i Vänersborg den tidens normalvärde med 4,8 grader. Dylika fakta, som möjligen kunnat skapa lite balans i klimatkrishysterin grävdes aldrig fram.

Fjolåets sommar var inte lika varm som föregående men SMHI lyckades ändå höja klimat-oron hos många när man sa att aldrig förr har en så hög temperatur noterats norr om polcirkeln som i år, Markusvinsa i Norrbotten (2 mil norr om polcirkeln) hade 34,8 grader 26 juli. Observationsstarten för Markusvinsa var 2002 och därför hade man inga värden därifrån när Harads (nedlagd väderstation) också i Norrbotten (5 mil söder om polcirkeln) slog tidernas norrlandsrekord med 36,9 grader 17 juli 1945. Då var det säkert ännu varmare i Markusvinsa än det var i år, men det nämns inte. Inte heller nämndes att det var snudd på lika varmt i Gällivare (6 mil norr om polcirkeln) sommaren 1927 då 34,5 grader uppmättes.

Ett faktum är att inte sedan temperaturmätningarna började har vårarna, mars, april och maj varit så varma som under senare tid. Fackfolk har förklarat att värmeökningen måste bero på människans koldioxidutsläpp. Ingen notis tas om att det inte alls stämmer på juni. Klimat brukar bestämmas av 30-åriga medel­värden. Ser man till perioden 1986–2015 har mars, april och maj varit rekordvarma, men juni rekordkylig, trots i stort sett likadana utsläppsvolymer.

Det är intressant att i det här fallet tillämpa de krav som den kände vetenkapsfilosofen Karl Popper (1902–1994) formulerade för att något ska betraktas som vetenskapligt. Han menade att ifrågavarande vetenskapliga rön ska kunna vara falsifierbart. Med det menar han att man i en teori ska kunna formulera bas-satser och om de motbevisas är teorin falsifierad. Här var alltså teorin att koldioxidutsläppen leder till den värmeökning som konsta-terats för mars, april och maj, men eftersom det inte alls stämt på juni var teorin falsifierad och då alltså inte vetenskaplig. Tyvärr är dylika problematiseringar otänkbara i dagens politiskt korrekta klimatdebatt. Men nog skulle de kunna minska klimatångesten.

Ingemar Vänerlöv

Certifierad klimatobservatör, riksdagsledamot (KD) 1998–2010

+ – + – + – +

by