Figur 1. Isen på havet i Arktis är ett ständigt tema för alarmister

I dagens klimatdebatt oroar sig många över isen i Arktis. Sedan 2007 har många som kallat sig “polarforskare” spått att isen på havet skulle helt försvinna på somrarna nästan varje år efter 2013. De har utgått från IPCC:s felaktiga scenarier, som visat ständig uppvärmning.

Men ett varmare Arktis är en naturlig svängning, som det finns flerfaldiga bevis för:

Washington Post har publicerat en rapport från USA:s konsul i Bergen den 10:e oktober 1922

Här följer min något summariska översättning:

Arktis verkar bli varmare. Rapporter från fiskare, säljägare och forskare som seglar runt Spetsbergen och i östra Arktis, pekar alla på en radikal förändring av klimatet och hittills osedda höga temperaturer i det området av Jordens yta.

I augusti 1922 sände det norska handelsdepartementet en expedition till Spetsbergen och Björnön under ledning av dr. Adolf Hoel, lektor i geologi vid Universitetet i Christiania (d.v.s. Oslo). Dess syfte var att kartlägga landet runt de norska gruvorna på öarna, ta prover på vattnet däromkring samt göra andra oceanografiska undersökningar.

Dr. Hoel, som just har återvänt, anger läget för hittills okända fyndigheter av kol på de östra stränderna av Advent-viken  ̶  med stor mäktighet och av yppersta kvalitet. Det senare betraktas som särskilt viktigt, då det mesta av kolet, som norska bolag utvunnit på dessa öar inte varit av bästa kvalitet.

Emellertid har de oceanografiska observationerna varit ännu mer intressanta. Isläget var exceptionellt. Faktun är att så lite is har aldrig tidigare noterats. Expeditionen nådde nästan ett nytt rekord, seglade så långt norrut som 81̊ 29′ i isfritt vatten. Detta är längre norrut än någonsin tidigare uppnått med modern oceanografisk utrustning.

Förhållandena på det stora arktiska havet har hittills varit praktiskt taget okända. Dr. Hoel rapporterar att han undersökte ett tvärsnitt av Golfströmmen vid 81̊ latitud och tog prover ner till ett djup av 3.100 meter. Golfströmmen visade sig vara mycket varm, vilket kunde spåras till en ytlig ström på väg norr om 81̊ . Det varma vattnet gör sannolikt att det fördel-aktiga isläget kommer att bestå någon tid.

Senare togs prover på Golfströmmen utanför Björnön och Isfjorden liksom prover utanför Spetsbergens sydspets på den kalla ström som går längs den västra kusten.

I samband med dr. Hoels rapport är det intressant att notera den ovanligt varma sommaren i arktiska Norge och de observationer som gjorts av kapten Martin Ingebrigtsen, som har seglat i östra Arktis sedan 54 år. Han säger att han först märkte av varmare förhållanden 1918 och att det därefter har blivit succesivt varmare samt att idag kan den delen av Arktis inte kännas igen som samma region 1868 och 1917.

Många gamla landmärken har ändrats så att de blivit omöjliga att känna igen. Där det tidigare fanns stora massor av is är det numera ofta morän, ansamling av jord och sten. På många ställen sträckte sig glaciärer långt ut till sjöss, men nu har de försvunnit helt.

De ändrade temperaturerna, säger kapten Ingebrigtsen, har också medfört stora föränd-ringar av flora och fauna i Arktis. Denna sommar har han spanat efter vit fisk i vattnen runt Spetsbergen. förr fanns där stora stim av dem. Detta år såg han inga, fast han kollade alla de gamla fiskeplatserna.

Det fanns några sälar i vattnen runt spetsbergen detta år, men fångsten blev långt under det normala. Detta förvånade dock inte kaptenen. Han poängterade att förr höll vattnen runt Spetsbergen en jämn sommartemperatur omkring 3 ̊ Celsius; detta år har temperaturer upp till 15 ̊ uppmätts, och i vintras lade sig ingen is ens längs den norra kusten på Spetsbergen.

När vit fisk och säl försvunnit, har andra arter kommit. Detta år har stora stim av sill kommit längs Spetsbergens västkust, alla storlekar från yngel till verkligt stor sill. Stim av nors har också påträffats.

+ – + – + – +

by