Extremväder har alltid förekommit i vårt normala klimat
Helt föredömligt har Piteå-Tidningen givit plats åt en riktig debatt om klimatet med långa inlägg från båda sidor. På Orvo Hannlövs genmäle den 10/7 replikerade Joakim Nilsson den 11/7. (Detta snabba svar med omedelbart införande ställer frågan om JN fått se Orvos manus innan det kom i tryck.) Först några utdrag ur repliken med rubriken:
“Ogranskat material övertygar inte”
En del av värmen (i ett växthus) avges dock också som värmestrålning, som delvis bromsas av glaset. Det är bara denna senare del av växthusets funktion som givit namn åt växthus-effekten, men istället för glasväggar har vi koldioxid som är en genomskinlig gas för synligt och UV-ljus, men inte släpper igenom viss värmestrålning.
Hannlöv får gärna förklara . . . hur Venus har en medeltemperatur som är ca 300 ̊ C högre än Merkurius. (Han borde rimligen komma fram till att detta förklaras av att Venus tjocka atmosfär av 96,5 procent koldioxid skapar en växthuseffekt som håller planeten varm.)
Hannlöv hänvisar också till en enkät där alla utom 77 av 3.146 svar ska ha sållats bort. Detta gjordes inte godtyckligt utan anledningen är att bara 77 av de svarande identifierade sig som klimatforskare.
2020-07-15 Orvo Hannlövs genmäle
Vädrets svängningar är naturliga
Temperaturen på jorden ökar inte alls så snabbt som vissa vill påskina. Svängningarna i vädret som vi ser är naturliga, skriver skribenten.
Svar på Joakim Nilssons replik “Ogranskat material övertygar inte” den 11 juli.
Klimatdebattens alarmister förebrår ofta oss realister för fel de själva begår. Joakim Nilsson gör detta tydligt. Han påstår att jag inte försöker förstå, medan han själv bara upprepar vad andra påstått.
JN tror på växthuseffekten fast den inte bevisats på hundra år. Han låter sig luras av en fusk-enkät. Den är meningslös med 70 % bortfall av svaren. Ändå refererar han till 77 av över 10.000 utan sinne för proportioner. De som ”identifierade sig som aktiva klimat-forskare” är främst de som valt att forska, för att de tror på IPCC:s hypotes om koldioxiden och försöker finna bevis för denna. Riktiga forskare kallar sig fysiker, kemister, biologer, oceanografer, astronomer.
Venus marktemperatur ligger strax över 450 grader celsius. Dess atmosfär är så tjock att gravitationen höjer trycket vid marken till 90 gånger det vi har. Som bekant ökar tempera-turen på en gas som komprimeras, enkel fysik. Halten koldioxid har ingen mätbar effekt enligt forskarna Nikolov-Zeller och Robinson-Catling. Det gäller alla planeter.
Forskarna Connolly redovisar sina resultat så utförligt att alla som kan tänka själva förstår att koldioxidens verkan är noll.
JN hänvisar till kretsen runt IPCC. I 30 år har de förutsagt framtidens klimat. Vi ser nu hur kompetenta de varit.
Söderhavsöarna skulle översvämmas. De är kvar och fler växer än krymper. Öknarna skulle växa. De har krympt, så att Jorden blivit 13 procent grönare. Skördarna skulle minska och orsaka svält. De har istället ökat så dramatiskt att en fjärdedel av mänskligheten lyfts ur ”extrem fattigdom” enligt Världsbanken. Isbjörnarna hotades av utrotning. De är nu fler än 30.000.
De som JN litar på har oftast haft fel. Han anför ”granskningsprocesser” i ”ansedda tidskrifter som Nature och Science”, som har förlorat sitt anseende. De har beslagits med partisk granskning från kollegor till författarna sam mörkat epokgörande forskning, till exempel den av Henrik Svensmark, som visat hur Solen påverkar klimatet via kosmisk strålning. Den är nu extremt passiv, vilket tidigare sammanfallit med kallt klimat.
Joakim Nilsson kämpar mot en uppvärmning, när klimatet redan börjat bli kallare. Det är meningslöst att satsa en massa skattemedel på verkningslösa åtgärder för att minska kol-dioxidutsläppen. Satsa resurserna på sjukvård, polis, åldringsvård och fattigpensionärer, där behövs pengarna bättre.
Orvo Hannlöv
(SD)
+ – + – + – +
by
Flytväst på! är rådet på båten. I verkligheten förekommer ibland monstervågor på 25-30 meter, som tar energi från vågor framför och bakom. Sådana vågmonster tar man inte från sidan utan med fören.
Större båtar byggs i s. k. space frame precis som flygplan och järnvägsvagnar. De bärs underifrån av vatten, luft eller ett chassi. Men i djupa vägdalar mellan två sådana toppar kan skrovet i en stor båt knäckas, om fören vilar på en våg och aktern på en annan.
Detta möter båtkonstruktörer nu med dubbla, förstärkta skrov. Dyrare men säkrare.