Utbytet i vätgas-processens olika steg
Principiellt schema för de steg som krävs för produktion av el med vätgas med ungefärliga tal för det procentuella utbytet:
- Förnybar växelström, 100 %, vilket kan vara 20 % av märkeffekten
- Likström. 96 %
- Elektrolys använder denna effekt, som ger
- Gasformigt väte med energi-innehållet 75 % (63 % enligt andra uppgifter)
- Komprimering ger 60 %, kylning till vätska ger 40 %,
- Efter transport återstår 50 % för gasfas och 37 % för vätskefas,
- Omfyllning från transportbehållare till stationära sådana, 47 % resp. 35 %,
- Lagring, 43 % resp. 33 %
- Bränsleceller nyttjar den energin och producerar,
- Likström, som omvandlas till växelström med 25 respektive 20 % av den ursprungliga energin.
Utbytet blir av samma storleksordning ifall gasen används i en explosionsmotor eller till att elda ångpannorna i ett kraftverk.
Grafen kommer från EIKE, som behandlar väteprocessen i två bidrag:
För effektbehovet EN kW behöver man alltså FYRA eller FEM kW “förnybar” el, som i sin tur fordrar FYRA à FEM ggr så stor märkeffekt. Det betyder 16 à 25 ggr behovet. Då är ändå inte problemet med 14 dagars vindstilla löst. Lagring av tillräckliga mängder vätgas för markna-dens elbehov under så lång tid är fullständigt orimligt av ekonomiska skäl. Dessutom kostar sådan lagring energiförluster varje dag.
Slutsatsen är enkel: Marknaden kommer alltid att behöva pålitlig, d.v.s. “planerbar” kraft till sitt fulla effektbehov. Då är det naturligtvis ren och skär galenskap att lägga pengar på onödig, väderberoende “slumpkraft”.
„Handlungskonzept Stahl“ mit Wasserstoff = väte
Nun hat das Kabinett zusammen mit der Industrie am 15.07.2020 das „Handlungskonzept Stahl“ beschlossen, die Herstellung von „grünem“ Stahl.
(Nu har regeringen och industrin den 15/7 2020 antagit „Handlungskonzept Stahl“, framställning av “grönt” stål.)
Det innebär att i framställningsprocessen skall kolet ersättas med vätgas så som i det svenska projektet HYBRIT. Miljöpartiets dröm om att Sverige skall “gå före” har här fått ett exempel på att någon “går efter”. Något annat exempel känner jag inte till.
Från industrin uppskattar man att i ett första steg behövs 10 miljarder € och totalt 30 miljarder €, d.v.s. SEK 100 respektive 300 miljarder. . .
Posten hos EIKE är mycket lång med utförliga beräkningar av omöjligheten att väte skulle “rädda Energiewende”.
Föregångare på vägen ner i avgrunden
Ja, som Miljöpartiet vill bli beundrade: Sverige har blivit en föregångare !
Men det är på vägen ner i avgrunden för elkris, fattigdom och vansinne.
+ – + – + – +
by 
Det finns ett EU-projekt som kalls SEAFUEL. De har fått 3.647.632,96 € att leka med.
Det allmänna syftet med SEAFUEL-projektet är att visa att man kan mata lokala transportnät med bränslen som produceras genom förnybara källor och från havsvatten, utan ett nettokolfotavtryck, främjat av Europa 2020-strategin
“Ett Europa som använder resurser effektivt” .
Projektet kommer att täcka teknisk innovation genom utveckling av en demonstrationsanläggning, upprättande av ett ramverk för genomförande av offentlig politik och en hållbarhetsanalys för produktion, distribution och användning av väte som ett alternativt bränsle i avlägsna regioner i Atlanten.
Den energi som behövs för produktionen av detta bränsle kommer att tillföras av förnybara resurser som finns tillgängliga i Atlanten, till exempel sol-, vind- eller marin energi. Provanläggningen skall förläggas till Teneriffa. Vadå verkningsgrad?
År 2010 köpte BC Transit, Vancouver 20 st bussar drivna av bränsleceller. Detta inför olympiaden. Vätgasen gick med lastbil från Quebec, flera hundra mil från Vancouver.
År 2014 beslutade man att sälja bussarna, eller bygga om till dieseldrift. Bussarna hade då gått runt 20 000 mil vardera. Underhållskostnaderna har varit dubbelt så höga för bränslecellsbussarna jämfört med konventionellt drivna. Trots deras påstådda enkelhet.
Men ….. tekniken kan ju gå framåt.
Dessutom är vätgas en mycket explosiv och farlig gas. Har tyskarna glömt vad som hände med zeppelinaren “Hindenburg”.