Figur 1. Transformator på 370 ton på väg till Markbygden
Notera att hjulen på släpet är vinklade för att komma runt kurvan.
Vindkraften behöver således special-special utrustning i alla led av produktionen, transporten och montaget.
På holländska betyder MAMMOET “mammut”. En silhuett av en sådan syns till vänster om namnet. Det är naturligtvis ett lämpligt namn på ett företag som specialiserat sig på jättelika transporter.
Figur 2. Släpvagnen har 144 hjul
En bil drar och en är beredd att puffa på när det behövs.
När transformatorn kommit på plats, fylls den med olja, så att totalvikten blir c:a 500 ton.
Vi hoppas att transporten och montaget går bra. Men vem vill kosta på en sådan speciell special-transport, när möllorna är skrotade om 20 år och transformatorn inte behövs ute i skogarna ? Finns det någon användning för den utan möllor ?
+ – + – + – +
by 
Vindkraftparken Markbygden kommer leverera 12 TWh per år så det är klart att det behövs rejäla doningar för att få ut strömmen på 400 kV-nätet.
Jovisst, men det är stor skillnad på den nytta vi har av dem.
Jag antar att trafon dimensioneras för möllornas sammanlagda märkeffekt. Eller kanske 85 % à 90 % därav, värden som uppnås någon enstaka timme under gynnsamma år.
Men statistiken visar att genomsnittliga effekten hamnar mellan 20 % och 30 % av märkeffekten. Och verkliga effekten blir lägre än 10 % under c:a 40 % av tiden. Men jag antar att trafons förluster är nästan desamma som vid full drift, kanske 2 %. I så fall kan nästan hälften av vindkraftens energi gå till att värma trafon.
Finns någon läsare som bättre vet hur en trafos förluster ser ut vid låg last ?
Kärnkraften levererar full effekt mer än 90 % av tiden ! ! !
Dessa bilder påminner mig om transporter som behövdes när kärnkraftverken byggdes.