Figur 1. Hamburgs Rådhus, teaterscenen för den tragiska komedin

Med förnuftets rätt har Moorburg blivit en följetong i Tyskland. I den ödesmättade kombi-nationen av fanatiska “Gröna” i lokalpolitiken och lika verklighetsfrämmande ägare i statliga Vattenfall har ekonomi och förnuft inte fått någon plats i bedömningarna.

En absurd fars

Manfred Haferburg har känt sig manad att skriva en komedi och förklarar så här på bloggen för EIKE:

Först ville jag skriva en komedi eftersom materialet beskriver en absurd fars. Men sedan blev det en tragedi, för den gränslösa dumhet som lyser igenom överallt och leder till meningslöst slöseri. Därför har historien om Moorburg blivit en sorglig komedi.

Manfred Haferburg föddes 1948 i DDR, utbildade sig till atomfysiker och ledde driftsättningen av alla fyra blocken i kärnkraftverket Greifswald. Han vägrade gå med i “partiet” och utvisades till BRD, Västtyskland, några dagar innan muren föll. Sedan har han verkat som konsult i säkerhetsfrågor och som författare.

1:a Akten: Hamburg behöver ett kraftverk

Sedan 1974 har ett gaskraftverk med kapaciteten 2 × 500 MW producerat el för regionen Hamburg Moorburg. Ägaren HEW stängde detta kraftverk 2001 på grund av höga gaspriser och det revs 2004. Som ersättning byggdes 2007 en anläggning med cirka 2 × 800 MW, det koleldade kraftverket Moorburg. Ägare är den svenska statskoncernen Vattenfall. Det togs i drift 2015 och kostade cirka 3 miljarder euro. Moorburg anses vara ett av de mest moderna och säkra kraftverken i Europa. De förser hela Hamburg, inklusive dess industrier, med el. Vid full kapacitet orsakar anläggningen cirka en fjärdedel mindre utsläpp av koldioxid än äldre kraftverk eldade med “stenkol” (att skilja från “brunkol”).

Beslutet att bygga ett koleldat kraftverk motiverades främst av att bränslekostnaderna skulle vara ungefär hälften av gasens. Kraftverket utrustades med den senaste tekniken för avgasrening, vilken skulle avsevärt underskrida alla gränsvärden. Kraftverket uppnådde den sensationella verkningsgraden av 46,5 procent . Det utrustades så att det kunde genomföra snabba lastförändringar, för att balansera den nyckfulla produktionen från vindkraft. Ingenjörerna höll sina löften.

2:a Akten: Stigande ambitioner – kan det bli ett block till?

Vattenfall planerade ursprungligen ett block på 865 megawatt. Hamburgs CDU-senat under Ole van Beust föreslog att det moderna koleldade kraftverket Moorburg också skulle ta över Hamburgs försörjning med fjärrvärme. Sedan 1965 hade den levererats av värmekraftverket Wedel, som också ägs av Vattenfall.

Förtrollat av politikens blommiga löften planerade och byggde Vattenfall ett andra block på 865 MW och utrustade båda blocken med ett system för fjärrvärme till en kostnad av hundratals miljoner euro.

3:e Akten: SvartRödGröna moln dyker upp vid horisonten

De politiska omständigheterna kring kraftverket i södra Hamburg är typiska för den tyska industripolitiken. Kraftverk är inte älskade barn, ja till och med hatade. Men kraftverk är ryggraden i en industriell nation. De är dyra långsiktiga investeringar. Ofta går det 40 år och mer mellan byggnad och avveckling. Det är därför investerare i elproduktion behöver en sak framför allt annat – politisk och ekonomisk stabilitet. Detta har för länge sedan upphört att gälla i Tyskland.

När kanslern tar upp telefonen kan investeringen vara över. År 2008, efter åtta år som borgmästare för Ole von Beust, förlorade Hamburgs CDU sin absoluta majoritet och bildade en koalitionsregering med den Gröna alternativlistan. De Gröna hade kampanjat med parollen ”Kohle von Beust“ (ungefär: “Kol väck från Beust”). Administrationen inledde en fördröjningstaktik. Vattenfall blev tvunget att stämma Förbundsrepubliken Tyskland för myndigheternas segdragning av tillståndsprocessen, vilket försenade driftsättningen med mer än ett år – och till slut var en miljösenator från de Gröna, Anja Hajduk, tvungen att godkänna kraftverket Moorburg, eftersom hon inte fann någon rättslig grund för avvisande.

Under kraftverkets byggande, i juli 2010, avgick Ole von Beust. Christoph Ahlhaus blev första borgmästare. Hamburgs SvartGröna koalition bröt ihop i februari 2011, och SPD vann absolut majoritet vid nyval. De var inte heller precis entusiastiska vänner av storskaliga kraftverk. Olaf Scholz blev förste borgmästare i Hansastaden. År 2015 förlorade SPD sin majoritet igen och gick med i en RödGrön koalition. För Moorburg kom ännu mörkare moln upp på Hamburgs himmel.

4:e Akten: Med ett vunnet slag – “segrat till döds”

Men de Gröna skulle inte vara de Gröna om de hade glömt nederlaget 2008. Myndigheter-nas godtycke, trakasserier och segdragning åtföljer hela byggfasen. Mitt i byggprocessen skärptes miljökraven massivt. Vattenfalls ingenjörer hade underskridit alla värden i Federal Emission Protection Act. Myndigheten sänkte helt enkelt gränsvärdena för utsläppen under de lagstiftade värdena.

Det är en väl beprövad grön strategi att ständigt sänka gränsvärdena för att tvinga fram enorma kostnader för omplanering och ändrat byggande. Vattenfall stämde staden vid den internationella skiljedomstolen för skadestånd på 1,4 miljarder euro på grund av det segdragna godkännandet. Det slutade i en förlikning utan ersättning. Ändå lyckades ingenjörerna uppnå de strängare värdena med enorm ansträngning.

BUND (Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Tysklands avdelning av “Jordens Vänner”) väckte en rättegång med EU-kommissionen på grund av möjliga hinder för lax och nejonögon. EG-domstolen fann att myndighetens godkännandet var felaktigt. Vattenfall fick inte längre ta kylvatten från floden Elbe och blev tvunget att bygga ett fläktventilerat kyltorn. Detta förbrukar så mycket el som en liten stad. På varma dagar räcker det fortfarande inte och elproduktionen måste strypas.

Båda dessa rättsprocesser fördyrade produktionen betydligt.

För fjärrvärmens skull måste kraftverket naturligtvis anslutas till fjärrvärmenätet i Hamburg. Den nödvändiga rörledningen godkändes inte på grund av påtryckningar från medborgarinitiativ och BUND. Den skulle ha krävt fällning av 400 träd. Utan rörledningen blev kraftverkets verkningsgrad lägre och investeringarna för fjärrvärmen hade gjorts förgäves. 300 miljoner förlorade, bokstavligen jagade upp genom skorstenen.

Som om detta inte var tillräckligt, måste delar av anläggningen – 36 000 kvadratmeter förses med klinker i ett speciellt mönster för 15 miljoner euro: “Så att de passar in i stadsbilden i Moorburg”, säger Senior Building Director Jörn Walter. Naturligtvis blev Vattenfall tvunget att betala för det.

Den 18 november 2015 invigde Olaf Scholz det ultramoderna kraftverket Moorburg. Det skulle köras i minst 25 år fram till 2040 för att då moderniseras. Operatören Vattenfall hade vunnit en seger över Hamburgs politiker. Men kung Pyrrhus hälsade på långt håll.

5:e Akten: Fördröjning – avstigning i Ingenstans. Förhindra, fördyra, förbjuda

Det sätt Hamburgs politiker hanterat Moorburg kännetecknas av grov vårdslöshet. Senaten bedrev aldrig en begriplig energipolitik och staden hade inte heller något ekologiskt sunt alternativ till Moorburg. Möjligheten att inkludera Moorburg på ett optimerat sätt i det tyska energisystemets strukturförändring blev kategoriskt förhindrat, fördyrat och förbjudet av de Gröna från början.

Hur ska investerare kunna fatta beslut som kostar miljarder under sådana förhållanden? Hur mycket förtroende kan investerare ha till politiker som först kräver en fördubbling av investeringskostnaderna och sedan, när vinden vänder, förhindrar, fördyrar eller till och med förbjuder användningen av tillgången så effektivt de kan? Och så är det inte bara fallet med stora investeringar. Samma politiker som förespråkade köp av dieselbilar för medborgarna för 10 år sedan, förbjuder dem nu att köra in i städer. Idag är det inte längre ingenjörer som beslutar om tekniska lösningar utan domare.

De kostnadsdrivande hindren för produktion har visat sina effekter. Den prioriterade rätten för vind- och solenergi att leverera ström ut på nätet innebar också att Moorburg visade förluster på över 800 miljoner euro under första halvåret 2020. Därtill kom utsikterna till ytterligare merkostnader på grund av den nya koldioxidskatten från 2021.

6:e Akten: Konfliktens lösning – Endast kompletta galningar gör något sådant

Så cheferna på Vattenfall drog i nödbromsen. De RödGröna hade mobbat och saboterat Vattenfall i flera år i en sådan utsträckning att företaget tydligen inte såg något annat alternativ än att lägga ner kraftverket.

Med Moorburg deltog Vattenfall i anbudsprocessen för att minska elproduktionen från stenkolsanläggningar och småskaliga brunkolsanläggningar med anbudsfristen 1 september 2020.

Den 1 december 2020 tillkännagavs resultatet av förfarandet offentligt av Federal Network Agency i enlighet med avsnitt 24 (1) i lagen om elproduktion av kol (KVBG). Båda blocken i Moorburg, tillsammans med nio andra kolblock, tilldelades ett kontrakt, vilket innebär att marknadsföringsförbudet för dessa block träder i kraft den 1 januari 2021 och förbudet mot att generera el för dessa block i juli 2021. En avgift för två förbud, om det inte är en eufemism?

Anna Borg, VD och koncernchef för Vattenfall, var fortfarande politiskt korrekt: ”Vi välkomnar detta beslut. Det gör att vi kan ta Moorburg-kraftverket från nätet tidigare än tidigare planerat. Även om kraftverket, som togs i drift 2015, är ett av de modernaste i Tyskland, är den tidiga avstängningen i linje med både den tyska regeringens planer på att minska utsläppen från koleldad kraftproduktion och Vattenfalls strategi för att möjliggöra att leva utan fossila bränslen inom en generation”.

Hon tänker antagligen på de cirka 200 miljoner euro i skattepengar som Vattenfall kommer att få till kostnaderna för rivningen. Denna kommer att börja snart, om inte nätoperatörer-na klassificerar Moorburg som ett ”systemkraftverk”, som behövs för nätets stabilitet, vilket skattebetalaren får betala dyrt för den framtida beredskapen. Det är helt oklart varifrån Moorburg-kraftverkets reservkraft ska komma, när det är lugnt och mörkt. Hamburgs gröna senator för miljö, Jens Kerstan, jublar ändå över nedstängningen. ”Moorburgs kraftverk var överdimensionerat, oekonomiskt och inaktuellt från början. Det är goda nyheter för klimatskyddet om det går offline mycket tidigare än planerat. Med nedstängningen av Moorburg kommer avvecklingen av kol i Hamburg inte bara att ske tidigare än i resten av landet. På detta sätt kommer vi att hantera hela kolavvecklingen i Hamburg senast 2030. ”

“Framtidens energiförsörjning” ska nu påbörjas på Moorburg-anläggningen. Förutom den storskaliga produktionen av grönt väte, kunde en innovativ stålbehållare för energilagring vid höga temperaturer också byggas där, kanske till och med för en kapacitet på 500 megawattimmar. Jens Kersten är ekonom. Jag vet inte om han är medveten om att hans innovativa lagringssystem kan ersätta kraftverket i knappt en halvtimme. “Det kommer inte att bli några black-outs här”, sa han djärvt ändå. Hur då med ”framtidens energiförsörjning”?

Behöver man inte riva den nedlagda anläggningen först? De 200 högt kvalificerade anställda vid kraftverket kan väl göra det, eftersom de är på väg att förlora sina jobb.

Epilog

Tre miljarder euro har förintats. Nå, än sen då, kan du fråga? Det är pengarna från den onda energigiganten Vattenfall. Det kostar ingenting, svenskarna betalar för det? Jo, så är det vid första anblicken. Men den saknade elen måste genereras någonstans efter nedstängningen av Moorburg. Tror någon att svenskarna kommer att bygga ett gaseldat kraftverk efter denna konkurs?

Men ett gaskraftverk måste byggas på något sätt och någonstans. Och på skattebetalarnas bekostnad, för ingen investerare vid sunda vätskor tar risken. Avvecklarna har tappat all sans. Om ett år kommer kärnkraftverket Brokdorf med sina 1.500 MW att stängas. Då saknas redan 3.100 MW i norrnätet och ytterligare två miljarder euro har förintats. Och i Niedersachsen går Grohnde kärnkraftverk med 1.500 MW och Emsland med 1.500 MW från nätet. I söder tillkommer kärnkraftverken Isar och Gundremmingen med totalt 2.900 MW. Sedan saknas 9.000 MW kapacitet för baslasten i det tyska nätet. Och ytterligare ungefär åtta miljarder euro blir förintade.

En sak måste man tänka på: Även skattebetalade gaskraftverk kan inte stampas upp ur marken på ett år. Sedan de ovan nämnda kraftverken har stängts av, kommer det inte att finnas några nya ersättningskraftverk 2022. Frågan är därför inte OM det kommer att bli strömavbrott, den enda frågan är NÄR. För endast med elransonering (brown-outs) kan black-outs undvikas med denna policy.

Tysklands avindustrialisering gör goda framsteg. Tyskland har redan de högsta elpriserna i världen och de blir ännu dyrare, mycket dyrare. Nätet måste utvidgas omfattande, gaseldade kraftverk måste byggas och en fördubbling av vindkraftverk och solpaneler planeras. Det har inte handlat om miljöpolitik på länge. Med tanke på den planerade fortsatta driften av det 50 år gamla koleldade kraftverket i Wedel fram till 2025, beskrev ordföranden för Hamburgs skattebetalarförening, Lorenz Palte, den planerade nedläggningen av Moorburg som “det renaste koleldade kraftverket i republiken” och “ekologisk galenskap med bortslösade skatter”.

Det finns inget att lägga till.

+ – + – + – +

Ytterligare trakasserier

Ja, inget behöver tilläggas om den metodiska galenskapen. Men Haferburg har inte nämnt några omständigheter som fullständigar bilden:

Att bygga kraftverk är mycket omfattande projekt. Vattenfall tog sitt beslut 2004 och hade tillstånden klara för byggstart 2007. Sedan blev Moorburg den favoriserade platsen dit miljökämpar vallfärdade för att protestera och sabotera byggarbetena. Moorburg ligger på bekvämt avstånd från stadens centrum. Här finns alltså 8 år av många olika slags incidenter avsedda att stoppa eller åtminstone fördyra bygget.

Samma avsikter låg bakom många av myndigheternas piruetter, där förbudet att ta kylvatten ur floden och påhittet att klä en fasad med klinker bara är ett par exempel på deras oanständiga agerande.

Ett annat exempel är den fisktrappa som Vattenfall fick bekosta i Geesthacht, en ort ute på landet halvvägs till Lüneburg. Den kan rimligtvis inte ha något med bygget i staden Hamburg att göra. Den blev den största i Europa och kostade flera miljoner euro, den lösensumma som Vattenfall måst betala för att få loss ett tillstånd av något slag. Tydligen ett fall av utpressning.

Figur 2. Med fisktrappan i Geesthacht klarar fisken en nivåskillnad på 10 meter.

Ungefär 50 arter nyttjar trappan. Där har man noterat en sibirisk stör på 130 cm.

+ – + – + – +

by