Figur 1. Genomsnittliga terminspriser på el för 2021-12-06

Priser i €/MWh enligt Institute for Energy Research, IER. Med ljusare blått indikeras länder med priser lägre än 250 €/MWh.

Det är förvånande att Schweiz ståtar med det allra högsta priset och att Frankrike kommer därefter med 17 € högre pris än Tyskland. Med all sin kärnkraft borde Frankrike vara okänsligt för väder-elens svajningar. Spanien och Portugal har de lägsta priserna.

Dessa priser är 5 à 10 ggr så höga som de normala priserna från tiden innan expansionen av de “förnybara” kraftslagen sol och vind, vilka ju har bränslet “gratis”. Och vi får ständigt höra att de levererar “billigare el” än de de fossila alternativen och kärnkraft. Den offentliga debatten har drivits av önsketänkande, som gjorts möjligt av okunskap och bristande logik.

Värdelöst resultat

IER konstaterar: President Biden och hans klimatsändebud, John Kerry, tror att de fick ett bra miljöavtal vid COP26 och kommer att kunna förbättra det vid nästa toppmöte. Men den ställning som intagits av Indien, Japan, Kina och Sydafrika visar tydligt att avtalet i grunden är värdelöst.

Icke desto mindre kommer de två att fortsätta att påtvinga den amerikanska allmänheten en politik för NetZero, som höjer energipriserna, så som visats de senaste 10+ månaderna.

Indien prioriterar levnadsstandard

Vid ett möte organiserat av International Energy Agency, IEA, i april kallade Indiens energiminister Raj Kumar Singh mantrat “NetZero år 2050” som drivits av EU och USA för “en paj i himlen . . . vi har 800 miljoner människor som inte har tillgång till el. Man kan inte säga att de måste gå till noll, de har rätt att utvecklas, de vill bygga skyskrapor och ha en högre levnadsstandard, vi kan inte stoppa det.”

Indien har 10 procent av världens kolreserver och genererar över 70 procent av sin el från kol. Dess installerade kapacitet för fossilfri el (exklusive kärnkraft) ligger för närvaran-de på 38,3 procent, bestående av 149,56 gigawatt vattenkraft, vind, sol och andra förnybara kraftslag, med ett mål för förnybar energi på 450 gigawatt år 2030. Indiens kapacitet av fossil el är över 50 procent högre – 234 gigawatt. Men i takt med att förnybar el expanderar har Indien allt oftare behövt begränsa dess effekt för att säkerställa nätets stabilitet. En studie utförd av Solar Energy Corporation of India förutsåg att med 450 gigawatt förnybar energi 2030, skulle man behöva reducera solenergin nästan 50 procent, för att hålla nätet stabilt.

Japan prioriterar “energy security”

Figur 2. Utvecklingen av Japans energimix

Vi ser hur kärnkraften plötsligt försvunnit efter Fukushima. Därmed har totala elproduktionen minskat med 20 %, vilket de tycks ha klarat.

Vid COP26 gick Japan med på att “fasa ned” kol och minska utsläppen av koldioxid.

Men man håller redan på att ändra sig, eftersom Japan förlitar sig på import för nästan 90 procent av sin energi. Nationen stod inför energiunderskott förra året, vilket väckte rädsla för strömavbrott. Det vill man undvika i vinter och i framtiden, särskilt när priserna stiger, delvis på grund av världens minskade investeringar i fossila bränslen. Japan har varit långsamt med att göra några konkreta åtaganden att fasa ut kol på kort sikt och har finansierat kolkraftverk utomlands. Japan får för närvarande 30 procent av sin el från kol.

Japans strategiska energiplan säger att “ingen kompromiss är acceptabel för att säkerställa energisäkerhet. Det är en nations skyldighet att säkra nödvändiga resurser.”

Den senaste strategin kräver att andelen olja och naturgas som produceras antingen inhemskt eller under kontroll av japanska företag utomlands ska öka från 34,7 procent räkenskapsåret 2019 till mer än 60 procent 2040. Japanerna menar allvar med energisäkerhet.

Kina ökar produktionen av kol

Trots att Kina vid COP26 håller fast vid sitt klimatlöfte om “Net Zero” kol senast 2060, har landet lättat på ansträngningarna att minska koldioxidutsläppen och beordrat kolgruvor att öka produktionen, för att klara av en elkris, som orsakats av extremt väder, stigande efterfrågan på energi trots strikta begränsningar för användningen av kol. I september blev företagen tillsagda att begränsa sin energiförbrukning, för att minska behovet av ström och elen bröts också till vissa hem.

Energikrisen, tillsammans med stigande råvarukostnader, resulterade i en kraftig nedgång i industriproduktionen för september och oktober. Kina, som förbrukar över hälften av världens kol och är den största utsläpparen av koldioxid, satte ett nytt dagligt rekord för kolproduktion i mitten av november.

Kina har 13 procent av världens kolreserver och genererar över 60 procent av sin el från kol. Kinas flotta av kolkraftverk är redan den största på planeten och den växer. År 2020 ökade Kinas kolkraft med netto 19 gigawatt (nya anläggningar minus nedläggningar), vilket förde upp kapaciteten till 1.080 gigawatt. Kinas befintliga kolkraft representerar något mer än hälften av världens koleldade kapacitet (2.115 gigawatt). Den är lika stor som hela USA:s elförsörjning (naturgas, kol, olja, kärnkraft och förnybar energi), som totalt uppgår till cirka 1.100 gigawatt.

Den amerikanska kolkraften uppgår till 217 gigawatt, vilket gör Kinas kolkraft mer än fem gånger så stor som den amerikanska. Kina har också 247 gigawatt kolkraft (478 kraftverksblock) under utveckling (projekt under byggnad, godkända eller planerade). För att Kina ska nå sitt mål för Net Zero 2060, kommer det att krävas investeringar i förnybar energi på så mycket som 2 miljarder dollar per år fram till 2060. Det är mer än en tredubbling av nuvarande takt.

Enligt Kinas premiärminister Li Keqiang kan Kina inte lätt avveckla kol, förrän det har tillräckligt med andra alternativ för pålitlig kraft. Han antydde att ett löfte om att begränsa landets koldioxidutsläpp till 2030 skulle kunna rivas upp.

Sydafrika kräver US $ 27 miljarder för att byta bort kolet

Sydafrika får mer än 80 procent av sin el och nästan en femtedel av sina flytande bränslen från kol. Det är en av de 10 främsta kolproducenterna i världen och har spenderat motsvarande 6 procent av sin årliga bruttonationalprodukt på två enorma koleldade kraftverk, som kommer att tas i drift de närmaste åren.

Det är det mest kolberoende landet i G 20 gruppen av stora ekonomier. Sydafrika är villigt att hjälpa till att uppnå målen för COP26 – förutsatt att rika länder, tillsammans med internationella utvecklingsbanker, betalar över 400 miljarder rand (26,6 miljarder USD) för att omvandla sitt kraftsystem. Vid COP26 sa USA, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och EU att de skulle mobilisera 8,5 miljarder dollar under de kommande tre till fem åren, för att hjälpa Sydafrika att byta bort kol genom att ersätta kolkraftverk med förnybar energi och hitta nya försörjningsmöjligheter för gruvsamhällen.

Men det är inte tillräckligt med pengar, för att omvandla elsystemet ens i ett land – Sydafrika – från kolkraft till förnybar energi.

+ – + – + – +

by