Figur 1. En eruption på Solen den 15/2 sprutar ut en 400 km lång kvast av laddad plasma
Kvasten kallas CME, Coronal Mass Ejection.
Eruptionens laddade partiklar fortsätter ut i rymden. Lyckligtvis var kvasten inte riktad mot Jorden. Om så hade varit fallet kunde det få mycket allvarliga följder. Jordens magnetfält styr partiklarna åt sidan, så att endast en del av dem når marken. Nu är vårt magnetfält svagt, vilket betyder minskat skydd.
Plasmaströmmen skapar starka magnetiska fält, som kan skada mycket av vår elektriska utrustning. Lyckligtvis är Jorden så liten att sannolikheten för att vi skulle träffas är försvinnande liten.
Figur 2. En video visar eruptionens våldsamhet
Klicka på röd text, så kommer du till videon.
Den 4/2 träffades Jorden av en mycket svagare CME. Den orsakade dock att 40 av 49 nyss uppskjutna minisatelliter stördes så mycket att de störtade ner och brann upp i atmosfären.
+ – + – + – +
by 
400 km? Torde vara 400 000 km. Ungefär som avståndet till månen.
Den s.k. ‘Carrington Event’ inträffade den 2:e sept 1859, en CME direkt mot jorden, som orsakade en våldsam geomagnetisk storm. Hastigheten med vilken plasmat rörde sig mot jorden innebar att den nådde jordatmosfären på mindre än 18 timmar. Denna CME är den enligt hittills mest våldsamma uppmätta dito. En liknande CME inträffade den 4 april 2001. Dess plasmahastighet innebar att den nådde jordatmosfären på mindre än 21 timmar, 7,2 miljoner km/tim. Den träffade inte jorden rent.
En CME i storlek enl ovan med direktträff skulle innebära en geomagnetisk storm, som direkt skulle släcka ner satellit- och telekommunikation. Elsystemet är känsligt för dessa höga magnetfältsstyrkor. Skydd finns, men det är varken komplett eller uppdaterat.
CME uppträder med större frekvens då solens elektromagnetiska aktivitet är som störst och då mängden solfläckar också är som störst.
Ett memento idag är att jordens magnetosfär är avsevärt försvagad, vilket har samband med de magnetiska polernas migration. Ett ‘Carringtonevent’ idag skulle därför få större och mer geomagnetisk förödande effekt än vid samma förutsättningar år 1859, om jämförelsen kan förstås.
En sådan eruption är med svenskt synsätt olämplig, för att inte säga osvensk. Vet myndigheterna om detta? Vidtar de några åtgärder?
Hur ofta sker en CME?
Rymdens krafter är inte att leka med. Vilken tur att riktningen inte var mot jorden.